Jag satt i bilen med Micke på väg in till stan. Plötsligt sätter sig något på mitt vänstra solglasöga.

Jag tar av mig glasögonen för att se vad det är och finner att en liten spindel ha klättrat ner från taket på bilen och satt sig på mitt glas och spann sitt nät.

Han var ganska envis och ville inte alls lämna min glasöga, det var ganska gulligt faktiskt och jag blev imponerad av hans envishet så när jag tillslut fick loss honom satte jag på växelspaken så jag kunde ta en bild av han.

Jag hann bara knäppa en bild som inte blev så bra, men jag hann inte ta ett nytt för plötsligt kom Mickes hand och skulle växla och den stackars spindeln blev krossad under ett av hans jättefingrar.

Om man tittar noga så ser man Mickes hand komma emot den.

Stackars den! :-(

Då Mia och hennes kompisar lånade pappas båt utan några som helst sjökunskaper eller erfarenhet, packade vi in barnen i (så vi visste vad vi hade dem) och tog med dem på en runda minigolf.

Vi hade jättetrevligt. Det är så sällan numera man får umgås med sina barn och då uppskattar man det verkligen. Vi alla gjorde det.

Micke vann, sen kom Oliver, Mia och jag...

I tisdags, min andra semesterdag, tog jag och Micke oss en riktigt "latdag". Så laddade med dricka, sololja och kortsordstidning tog vi oss ner till Myrsjön och la oss på gräset. Två gånger doppade jag mig. *stolt*

Däremot är jag inte lika stolt över bilderna på mig...

Men jag bjuder på det.

  Visst vore det konstigt om inte produktionsteamet från Baywatch hör av sig nu...? ;-)

Första dagen på min semester började med att jag vaknade väldigt tidigt. Kl 05.00 gav jag upp och steg upp. Smög ut i köket och började mina tårtor jag inte orkade göra igårkväll.

Innan kl 7 hade jag gjort båda två klara.

Det blev frukttårta, med varvat vanilj och chokladsockerkaksbotten.

Faktiskt belv dom väldigt goda!

Fast kanske inte så fina... :-)

  När jag var klar skulle jag sätta på kaffe, men Micke ville att vi skulle ta en tur på mc:n, han ville visa mig Stockholm tidigt på morgonen när allting var stilla och tyst.

Så vi åkte "vatten vägen", och Mälaren låg tyst och glasklar. Det enda man hörde förutom knastret av vår motorcykel var en och annan mås som skränade.

Det var inte många människor ute heller, dom flesta vi såg var huritgbullar som sprang eller cyklade.

Vi åkte Strandvägen och bort mot Djurgården vinkade åt kungens får, som gick fritt och betade, vi åkte längst ut på Blockhusudden och där stannade vi till en stund och insöp saltvatten luft och måsljud.

Sen åkte vi genom city, folk hade börjat vakna till liv, men det var fortfarande långt ifrån hur det brukar vara där. Det var så man fortfarande kunde höra ljud och inte sorl.

Vi åkte mot G:a Stan och där stannade vi och åt frukost.

  Jag fick också min födelsedagspresent av Micke.

  Vi åkte en tur runt Söder också innan vi styrde kosan hem.

Jag var tvungen att göra lite "självvård" som på senare tid har blivit kraftigt eftersatt, så det var ansning och hårfärgning och nagelmålning.

Jag hann precis bli färdig och klä mig så ringde det på dörren och vänner kom för att fika med mig.

Numera i det här hemmet måst man boka tid för att få äta med sina barn, och jag hade bokat in dem ikväll, det var längesen vi åt middag tillsammans alla fem.

Vi grillade och jag åt fläskkottlett.... :-/

Men gott var det! :-)

  Jag fick även presenter av mina barn.

Dom frågade igår vad jag önskade mig och jag svarade med den gamla klyschan: "Snälla barn"

Det tyckte dom uppenbarligen var för mycket begärt så Mia fick i uppdrag av sina bröder att komma med något annat.

Ok, det här duger också! ;-)

  En mycket fint halsband, det satt så himla bra på och en mascara.

Nu ska jag snart sjunka ner i soffan.

Det är jobbigt att bli gammal.... ;-)

Imorse ville Micke att vi skulle åka och bada. Eller som han sa "Kan du inte följa med jag måste doppa mig".

Han vet att jag inte badar, jag är en riktig badkruka. T o m när vi är i Grekland fånar jag mig, jag går i till knäna och sen skvätter jag vatten på mina armar och sen går jag ut igen... Oftast är det så.

Här i Sverge badar jag typ aldrig. Sist jag gjorde det var för sex år sedan.

Och så idag, när Micke gick i första gången stod jag till vaderna och kylde mig, sen var jag nöjd. Så låg vi i solen och pratade en stund och när det blev för varmt och Micke skulle doppa sig igen så följde jag med till strandkanten.

Men när jag stod där så tänkte jag för mig själv:

"Vadfan, jag har bott i Sverigen i 38 år nån jäkla vikngbacill måste jag ju ha fått i mig."

Och så gjorde jag det, jag doppade mig! ;-)

Idag fyller Romeo år!   

Det var en fantastisk dag idag igen. Och jag hade dessutom en date inbokad med Yvonne, naturligtvis på Hermans.

Micke hann komma hem innan jag åkte så jag bjöd med honom också, han har aldrig varit på Hermans eftersom Micke inte anser att han har ätit om han inte har fått i sig nåt i köttväg.

Efter en viss tvekan följde han med.

Det är svårt att få en tallrik från Hermans att se aptitilig ut på bild, men maten är himelsk god.

  När jag återvände från att ha hämtat påbackning gick jag rätt in i min älsklingsläkare, Nikos, som kom för att hålla oss sällskap. Det är svårt att få en date med honom, men eftersom han jobbar på Erstasjh, så kom han ner på sin rast. Alltid lika roligt att se honom!

På Fjällgatan, precis mittemot Hermans ligger Europas minsta teater, Teater Dur och Moll. En byggnad från 1700-talet. Antalet platser är 21 st, så det gäller att boka in sig om man vill vara säker på att komma in. Just nu går föreställningen "Aline på berget" en kvinnas liv under 1700-talet. Utanför kunde man bl a läsa: "Kom in och mingla med Gustav III och hans svarta upptägsmakare Badin. Möt döden, bödeln och inte minst Aline själv...."

Jag ska absolut gå på den!

Kultruens fiende nr1, även kallad Micke, var inte ett dugg intresserad, med det blev Yvonne.

Det gick inte att se när föreställningarna gick utan man fick ringa, eller som jag när jag kom hem, gick in datorn.

Första lediga föreställning är 26 augusti!!!!

 Men sen gick det föreställningar både på kl 13 på dagen och på kvällen kl 19.

Är det någon mer som vill gå? Vore trevligt om vi var några stycken.

  Ser fram emot att komma hit i höst.

Ja, faktiskt, den passar här.

Efter att jag varit och provat ut min "sommarskena" hämtade Micke upp mig. När vi ändå var "halvvägs" till stan tyckte han att vi skulle ta en promenad. Så vi parkerade någonstans på Folkungagatan och så gick vi upp mot Vitabergsparken.

Alltså, jag måste bara säga det: Jag äääälskar söder!

Vi gick bland dom gamla söderkåkarna som har anor från 1700-talet, endel äldre en del yngre. Tänka att det bor folk i dem. Va? Det är som att få bo mitt i historian. Det måste vara en ynnest!

  Dom fula skatteskraporna anas i bakgrunden.

Vi gick mot Götgatsbacken och kom så småningom till Slussen.

Där fick jag en undervisning i slussning. Allt som man inte behöver veta, vet jag nu. Sen var jag tvungen att stå med Micke under bron i fukt och kyla för att se båtarna slussa från början till slut. Micke tyckte det var spännande att få belysa mig med detta onödiga vetande, så vad gör man inte för familjefriden? Men ler och ser glad ut. Det tur att man är kvinna, då vet man garanterat hur man fejkar... ;-)

Vi bestämde oss för fikapaus så jag kunde skölja ner all denna information med en soyalatte.

Sen gick färden vidare mot gamla stan. Även det en favoritplats. Överhuvudtaget så är Stockholm så himla fantastisk på sommaren. In och ut i gränderna och var det så att jag inte hade Micke med mig utan någon mer kulturintresserad människa så finns det fullt med intressanta gallerier just nu. Men vi besökte bara en. Det var en man som har gjort konst av skrot. Gammalt metall fått nytt liv i form av robotar, riddare, vikingar och djur och pryder bland annat flaskor. Det var skitläckert! Jag försökte lite diskret ta ett foto utanför, klicka på bilden så syns det bättre.

  Här hade jag handlat en hel del om min plånbok hade tillåtit det... :-/ *suck*

Vi gick vidare i dom smala gränderna i stan och insöp lite Stockholmshistoria.

  Micke på Trädgårdsgatan.

  In här till vänster om mig på innegården står, jag vet inte om det är Sverigens, men det är iallafall Stockholms minsta staty, Månpojken. Den ska bringa tur sa guiden om man klappar den på huvudet. Så jag klappade den på huvudet och önskade mig drömvinsten. Tills jag hörde hur han fortsatte: "Hit kommer par som vill ha barn och klappar pojken, den sägs ge fertilitet.."

Det är inte vad jag anser som tur direkt. Men om ni har möjlighet så åk in någon kväll och gå in på gården, en liiiten liten pojke tittar mot månen som lyser på honom.

Nästa paus var ovan på Slussen. Här tänkte jag ta ett foto på mig och Micke. Jag kunde inte ta en enda bra bild på mig. Jag är inte fotogenisk alls, så Micke tog över kameran och då kom jag knappt med. Så den bilden får avsluta vår stanpromenad..