Idag har jag varit på den bästa föreläsningen jag kan minnas.

Det var med cheften för beroendeenheten här i Nacka.

Alla människor som har någon med ett beroende i sin närhet, vare sig det är familj, arbetskamrat, släkt, vän borde få gå på en sådan här föreläsning.

Gärna med den här personen!

Det var inte en föreläsning om alkoholism, utan om sjukdomen, dom olika stadier och medberoendet som det medför. Alla blir smittade. Det är oundvikligt. Även som profisionell personal blir man smittad. Allt han sa var så självklart! Även saker som man redan visste, för man har läst om det, men man läser det med sina egna ögon och sin egen logik. Därför drar vi logiska slutsatser, vilket inte existerar i en beroendes hjärna.

Allt det här vet man ju egentligen, men man fick ett helt nytt perspektiv. Nä, han var suverän! Och det här jag skriver nu liknar nog bara svammel, för om man inte var där och lyssnade så blir det kanske svårt att förstå. Men allt jag har läst om beroende med min kritiska hjärna och allt jag visste innan har verkligen fått ett nytt ljus. Underbart! Älskar upplysnig!

Observera att det här gör inte att jag ser alkoholister på ett annat sett än jag har sett förr. Men mig själv! Hur jag hanterar situationen kommer att vara helt annorlunda. Jag känner mig nästan frälst...:-)

Natti, natti

Har inte varit här på ett par dagar.

Jobbat.

Och imorgon är min lediga dag, jobbar sen hela helgen, och vad ska jag göra då?

Jo, jag ska till jobbet!! Har ett möte med beroendeenheten! Hur kan dom planera in sån´t när jag ska vara  ledig??

Jag hade sett fram emot att inte ha något inplanerat!

Iallafall har jag varit duktig på Friskis & Svettis.

Jag kom iväg på yogan i söndags, fan vad skönt det kändes efteråt!

Jag var den stelaste av dem alla, den med minst styrka och kondition men jag hade trevligt!

Ska dit på söndag igen, kan inte riktigt alla övningar än, fisken, krigaren, hälsning till solen, kärran och andas rätt...!

Instruktören, säkert djuphavsdykare privat, visade oss en övning och när jag stod där och slog knut på mig själv sa hon " så står vi så i fem andetag".

Just det, medans jag andades som en fisk på land tog hon ett andetag i minuten! Jag hann få syrebrist innan jag fick räta ut mig igen!

Men som sagt efteråt kändes det jätteskönt!

På´t igen på söndag!

Eller hur Sus?!

Lyckan ser alltid liten ut när du håller den i dina händer, men släpp den och du inser genast hur stor och dyrbar den är.

Av alla sexuella avvikelser är kyskhet den värsta.

Nuså!

Nu har jag lagt en deg på jäsning, lussebullar.

Igår tänkte jag att iår ska jag vara mer organiserad...

Jag ska göra ett julbak om dan, utom när jag jobbar kväll..

Så jag kollade upp vad jag skulle börja med och bestämde mig för lussebullar.

Jag var och handlade ingridienserna och sen har jag gått fram och tillbaks och glott på det där saffranet för att få motivationen att börja baka.

Den infann sig inte igår, och egentiligen inte idag heller.

Baka har aldrig varit min starka sida. Men är det jul så är det och traditioner är till för att hållas! Så idag tog jag mig i kragen. Nu ligger dom där "djälvulskatterna" på jäsning...  One down!

Nu är det bara resten, knäck, ett måste på julen, diverse julgodis och kourambiedes (grekiska julkakor). Pepparkakas hus struntar jag i iår, barnen är inte längre intresserade och jag har slut på modellim.

Nu sitter jag här i ångest över att om ett tag är det färdigjäst och dom ska bakas till... *suck*

Bakning är verkligen inte min grej. Och absolut inte när man står här helt själv och gör det heller.

Måste ut och ta en ryk, det här börjar ju inte särskillt bra...:-/

Men jag är inte ledsen för det, jag är värd min belöning...:-)

Förra året var jag jätteduktig. Jag slutade att röka, höll upp i 8 månader.

Det var inte svårt faktiskt. Jag kände inte så stor abstinens som jag kände sorg...

Jo, just sorg efter mina cigaretter. Vad skulle jag nu belöna mig med?

Och jag kände dumt nog också sorg över att jag inte saknade dem. Att det gick så lätt. Vissligen var det skönt att slippa dem, men jag kunde inte komma över sorgen riktigt.

Men den försvann efter ett tag av sig själv, den med.

Så kom sommaren och jag skulle bara ta en cigg i vänskapligt syfte.

Och en till, och en till...

Sen skämdes jag att ta från mina kompisar och jag köpte ett eget paket.

Och på den vägen är det, sommaren är slut men inte min dåliga vana.

Men efter att jag började träna igen, började och började, jag har varit där bara en gång hittills, så känner jag att det får vara slut nu.

Jag behöver faktiskt inte ciggen och dessutom mådde jag mycket bättre när jag inte rökte.

Och vad känner jag nu? Sorg!

Det känns som att göra slut...

Bryta upp ett förhållande eller mista en vän...? Sjukt!

Iallafall... Jag har köpt mitt sista paket.

Jag har tagit fram mina sticknålar, bra terapi när suget kommer.

Och jag ska göra slut på mitt förhållande med cigaretterna!

Min hjärna vill hela tiden påminna mig om det "possitiva" med cigaretter.

Iallafall halva min hjärna, djävulssidan. Medan andra halvan, änglasidan, som inte är lika högljudd, är tackochlov mer bestämd. Och just nu leder den.

Matchen fortsätter....

Aptitretare är små saker man stoppar i munnen till man tappar aptiten.

Måste dom lägga alla bra pass på morgonen?!

Lördagmorgon?

Basjympan börjar 9.30, jag satt ju och drack kaffe då...

Sen hade dom ett pass som hette Dans, det skulle jag vilja prova, kl 10.30?

Jag sitter ju här, framför datorn. Jag trodde att den började 11.30 Missade den också.

Jag försår inte hur dom tänker, ska man stå där och hoppa med kuddavtrycket fortfarande i ansiktet??

Jag betalar faktiskt för jumpa och just nu tycker inte jag att dom tillgodoser mina behov...

Jag ser iallafall fram emot söndag, då ska jag yoga med Sus.

Tills dess funderar jag om jag ska ta fram stavarna jag fick i present och gå en sväng i skogen i detta underbara gråa, leriga väder...

Det blir nog så.