Oliver, alla som känner honom vet att han ser sig som jordens medelpunkt. Ja, så som alla skorpioner gör.

Han hade fått i hemuppgift att skriva om en frihetskämpe.

Och han frågade vad det innebar på kvällen och jag berättade lite kort om Martin L King, Dalai Lama och Che Geuvara.

Efter lite eftertänksamhet sa han: Man kan faktiskt också säga att jag är en frihetskämpe.

" Jasså, på vilket sätt då? " undrade jag-

"Jo, för när lärarna försöker hålla fast mig i skolan så försöker jag slå mig fri, det gör mig också till  en frihetskämpe...!"

Naturligtvis min son, nu är vi tillbaks till dig igen, allt är som sig bör. :-)

Idag fyller Max 19 år!

Och i mitt hem så har vi som tradition att väcka jubilaren med tårta, kaffe och o´boy. Och det ska alltid vara daimtårta el chokladtårta från Allmondo, tror jag att det heter. Jag kan tala om att jag äter inte deras tårtor mer!

Ja, förutom vissa mornar då...

När Oliver fyllde år frågade jag om vi inte skulle prova någon annan tårta, men nej.

Men det gäller bara när vi grattar varandra på morgonen vid 06:00 tiden. Idag är det lördag, alltså sover dom säkert ruset av sig och vaknar inte så tidigt.

Så jag tänkte ta mig ner till Friskis & Svettis och gå på dansen, därefter så köper jag färska nybakade frallor och sen går jag hem och lagar en god frukost, väcker dom så dunbollarna ( :-/ ) och ikväll efter maten som Max har valt äter vi Cheesecake som jag gjorde iordning igår. Ser fram emot det!

Jag lyckades äntligen få en plats på dansen nere på friskis och svettis.

Fasiken vad kul det var! Mycket högt tempo och många rörelser, fick in ett par stycken max, men det var kul. Det är danssteg/kombinationer, allt från Chalston till Hip Hop via afrikanska moves...

Jag skrattade mig igenom hela passet, mest när jag vände på mig och fick se mig själv i spegeln: "Oh, my God!"

Men jag bjuder på det! Och jag är generös, jag bjuder på det igen på lördag förmiddag, då jäklar ska det dansas! :-)

Där kom den, som ett brev på posten..... Smärtan...:-(

Igår skulle jag visa mig duktig. Jag gick till jobbet. Jobbade 14-21:30 och sen gick jag hem också.

Idag kan jag knappt stå upp. Min häl gör så jäkla ont. Den har ju aldrig blivit 100% bra sen jag hade problem med bägge mina fötter. Och jag som är ledig idag och skulle fixa så mycket. Typiskt!

Men Micke ska sjutsa mig till forum så jag kan köpa inlägg. Blä. Har order av ortopeden att alltid ha såna i skorna, men den lilla valpen vi hade här förut tuggade sönder den ena så då kastade jag dem.

Och bara för att jag var så duktig igår så slängde jag i mig 6 mackor när jag kom hem. Man blir faktiskt hungrig av motion!

Jag hade glömt hur det var. Att vara korthårig alltså. Att vakna varje morgon och se ut som Johnny Rotten (sexpistols) är inte kul. Och det är inte bara och kamma ner det, nej, mitt hår har volym. Massor av volym! och när man dessutom har petat i skum eller vax i det är det kört! Man måste duscha och börja om från början...:-(

Det gick åt skogen redan första dan efter jag klippt mig, dvs lördag. Jag jobbade morgon då och vaknade för sent.

Fick något så när ordning på framsidan, men baktill såg jag ut som en stolt tupp!

Och tro nu inte att jag ska lägga in ett kort av mig på morgonen.... Än så länge är jag fortfarande en respekterad medborgare i detta samhälle...

Oliver ringde mig på jobbet idag och lät chockad. Jag kunde inte riktigt höra vad han sa från början. Det enda jag hörde var: ...hmhmhmh...pappa död...

Till slut lyckades jag uppfatta att Filips pappa var död. Mankan?! Aldrig! Han levde ju i torsdags!

Men i lördags gick han bort. Helt ofattbart. Stackars Filip! Den enda tryggheten han hade i livet var just Mankan, och nu finns han inte mer.

Min pappa gick bort när jag var 36 år och jag tyckte det var hemskt. Vad ska då inte en tolvåring tycka?!

Och jag själv, jag har hela kvällen gått och tänkt om jag kunde ha gjort något? Något bättre eller något annurlunda... Men det kunde jag ju inte. Jag tog ju medvetet avstånd från den familjen emmelanåt för att jag inte orkade med dem. Vad för slags vän gör det mig? Men jag orkade inte virvla runt i Mankans medberoende. Åsas grava missbruk och dessa stackars barn. Så ibland var jag tvungen och bryta. Dra mig därifrån för jag visste inte vad jag skulle göra med all min frustration. Men jag borde kanske inte varit så svag. Jag borde kanske stått på mig, och stöttat Mankan bara för stöttandets skull..?

Jag vet inte. Spelar ju ingen roll nu.

Men man tänker  ju; är man bara en god medmänniska i situationer som man kan behärska?

Isåfall är man nog inte så god människa som man tror att man är trots allt...

Jag hoppas det finns ett Nagiala och att Mankan är där, för är det någon som är värd att komma dit så är det han.

Vila i frid.

Det finns en i varje familj. En som är tvär, inte vill inställa sig i ledet, ska ha allt på sitt sätt, är högljud. I våran familj heter han Frasse.

Det här var vad som väntade mig mitt i natten efter ett toalettbesök. Och det är inte bara att flytta på honom. Han använder näbbar och klor för att försvara sitt revir. Tur för han att jag är så fäst vid honom...

Det här är något jag skulle gjort för länge sen! Men nu är det gjort. Har klippt bort allt hår. Känns jätteskönt.

Var på favoritsalongen salong 2.under och jag har aldrig gått besviken därifrån. Det gjorde jag inte den här gången heller. Hon borde ha tagit liiite kortare, men hon vågade inte. Annars brukar det vara så att frissan klipper minst fem centimeter kortare än vad man har tänkt sig. Iallafall, såhär blev det.