Lagomt till varje nyår så lovar jag mig själv att årets nyårslöfte ska bli att inte spara en massa papper....

Jag ska kasta på en gång det som jag inte vill ha, och en gång i veckan ska jag gå igenom dom papprerna som jag har sparat för att läsa igenom, kasta det jag inte ska spara och arkivera det jag vill ha kvar.

Jag har en pärm för sån´t.

Återigen sitter jag här med en hög upp till taket, reklamblad blandat med annonser och erbjudande blandat med intyg, betalda räkningar och annat smått och gott. *suck*

När fan blev jag så här?! Jag har varit en riktig arkiveringsfachist en gång  i tiden... Allt sattes i pärm, månadsvis och kronologiskt. Nu är jag glad om dom kommer bort från min korglåda...

Varje gång posten kommer och det är ett personligt erbjudande tex så säger Micke "Ska du ha kvar eller ska den slängas?"

Och jag säger: "Nej, spara den jag vill läsa."

Nu slänger jag ett erbjudande som jag skulle läsa som jag inte ens öppnat från Specsavers ang glasögon som gick ut november 2008.

Men vilket år som helst ska jag infria mitt nyårslöfte, det och alla andra som jag har...

Man ska ha ambitioner! ;-)

Till alla!

Glöm inte att släcka ner ikväll kl 20:30-21:30.

Vi har bunkrat upp med chips, läsk, ljus och spel.

Jag köpte mina galloscher där. (Se tidigare inlägg)

Jag satte på mig dem idag eftersom det var sånt slask när jag skulle till F&S, Micke skjutsade mig så jag gick från parkeringsplatsen till gymet. Jag blev alldeles dyngsur om fötterna!

Sist jag använde dem blev jag också blöt, inte lika myckt ios, och jag trodde att det berodde på att jag fått snö i stövlen.

Men idag blev jag plaskvåt. För att inte tala om hur jag blev när jag gick hem.

Jag tänker gå upp till Lindex med dem och lämna tillbaks dem. Jag har inte kvittot kvar men det skiter jag i för nu är jag arg!

Så, till er som funderat på att köpa galloscher eller gummistövlar på Lindex, gör inte det. Dom är värdelösa! :-(

När man får komma ner till F&S på Dans.

Jag är helt betagen av den. Börjar få in stegen nu så jag ser inte längre ut som en skadeskjuten fågel som flaxar runt på golvet utan mer som en halt...:-)

Idag var jag uppe redan kl 7 på moronen, men Micke tyckte att det var för tidigt att komma upp så han gjorde iordning kaffe och la sig bredvid mig och så satt vi och lyssnade på radio. Micke somnade om först och efter att ha lyssnat på hans snarkningar ett tag somnade jag också om fram till kl. 9.

Efter passet gick jag och köpte frallor och så gick jag hem och åt frukost.

Bra böjran på dagen! :-)

Polismyndigheterna anmälde ett pojkband för att dom hade gjort en sång med bla tex "....Hela Karlsskoga hata polisen" (något i den stilen).

Det var ett gäng pojkar i 15-årsålder som ville vara tuffa och häftiga med huvjackor mycket pösiga byxor. Personligen tyckte jag inte det var så mycket att bråka om, tonårsrevolt mot myndighetspersoner.

Idag känner jag för att joina dem som deras doa!

Max ringde mig till jobbet och frågade om det inte var så att Filip skulle bo hos oss. Och jag svarade att "jo, det skulle han."

-Men polisen står här med Filip.

-Vartdå, frågade jag.

-I centrum, svarade Max.

-Men gå fram till dem och prata med dem och förklara att Filip ska vara hemma hos oss. Ge dem luren så jag får prata med dem annars, sa jag.

Max springer fram till polisbilen. Dom har motat in Filip i baksätet, Filip gråter och skriker och är jätterädd.

Poliserna är inte intresserade att prata med verken Max eller mig.

Max undar om han åtminstonde får prata med Filip som är jätteledsen och dom säger "Nej!" och slår igen bildörren.

Filip är tolv år. Hans pappa har just gått bort. Hans mamma åkte in på psyk igår och han skulle få vara hos oss ett par dagar.

Men Filip är LVU:ad. Och jag förstår det. Det var bara en tidsfråga. Men, att köra upp vid honom med en polisbil och mota in honom i baksätet, det måste ha varit en skräckupplevelse för pojken.

Och sen dessutom att bli körd till ett jourhem och ska ligga där ensam och övergiven, stackars barn, säger jag bara.

Såhär får man inte behandla barn. Max skulle ha fått pratat med Filip och tröstat honom så gott det gick. Micke eller jag skulle fått åka med till jourhemmet om det nu var så viktigt att han absolut måste åka dit just nu och lämnat av honom. Han har inte ens ombyte med sig... Usch, jag mår så dåligt pga det här. Tänker på Filip hela tiden. Och på poliserna, det var en värnlös 12-åring, inte en medlem av "Fitjaboys" dom omhändertog, borde dom inte tagit det lite lugnare då?!

Filip kommer säkligen att göra en uppföljare till ovannämnda låt när han blir stor, för han kommer säkert inte ha nåt gott öga till polisen efter det här...

Vi får alla sota för våra synder heter det ju.

Man talar också om bra och dålig karma.

Idag får jag betala för min "synd". Den var att jag var en dålig kompis till Mankan.

Jag har jobbat i helgen och igår och såg fram emot idag. Jag är ledig, solen skiner och jag ska på Max´studentmiddag.

Var på en långpromenad med Athos, kommer in sätter på en kopp kaffe och plockar fram kläderna jag ska ha på mig ikväll. Telefonen ringer.

Det är Kalle, Mankans bonusson, som undrar om Filip kan bo hos oss ett par dagar. Mamma är inte kapabel att ta hand om Filip och nu vill soc. omplacera honom och allt är kalabalik.

Det var lite det här jag fruktade. Att åka på Filip. Jag tycker jättebra om honom, det är inte det, men jag känner inte som jag har förmågan att ta hand om en så psykiskt trasig pojke just nu.

Men, jag tycker heller inte att soc gör rätt heller just nu att mitt i "röran" ta Filip från sitt hem, med sin mamma och bror, när han just mist sin pappa. Hans hem ger ju honom ändå någon form av trygghet.

Dom skulle ha väntat ett tag tills allt har lagt sig.

Men nu är han här, lilla Filip, mer uppskakad än någonsin och rädd att polisen ska hämta honom och köra han till ett barnhem.

Alla vuxna runt Filip springer runt i cirklar och skriker. Jag försöker stå still med Filip men blir bar snurrig i huvudet. Vet inte heller riktigt vad som händer runt om mig. Vågar inte släppa Filip. Han mår så dåligt som ingen 12-åring ska behöva må.

Jag måste försöka ta djupa andetag. Just nu kan jag inte göra så mycket. Ska ju iväg. Får se till att Filip har det tryggt för stunden om sig och imorgon får jag försöka bena ut vad som gäller....

Jag märkte att mina gummistövlar var slut och sa att jag måste gå och köpa nya. På vägen hem från centrum pratade jag med Micke i mobilen och han frågade mig om jag hade hittat stövlar, (ett måste när man har hund).

Och jag svarade: Ja, fast det blev inga vanliga gummistövlar, det blev stövletter.

Natruligtvis visste han inte vad stövletter var, han är från Åkersberga.

Så när jag kom hem visade jag honom dem.

"Det där är ju galloscher!" utbrister han.

Först skrattade jag men sen började jag tänka efter. Jo, visst är det galloscher.

Galloscher... låter lite mera chickt än gummistövlar...

Jo, fasiken, gummistövlar hör hemma på landet, när man ska ut och mocka bland djuren.

Galloscer, eller stövletter för all del, hör till stan. När man ska ut på promenad e d.

Galloscher låter mer uppklätt. Jag ska börja säga galloscher!

På kvällen skulle jag och Mia ut med Athos, när vi gick längst gatan frågade jag vad hon tyckte om mina nya galloscher? Och hon svarade:

Vad fan är galloscher för nå´t?!

Dumma unge! Såg hon inte att jag hade något nytt på fötterna?! Och alla vet väl vad galloscher är?! .... Eller...?

Usch, jag har en obehaglig klump i magen.

Alla vet väl att när en dör tar den två med sig, iallafall brukar ytterligare två i ens omgivning gå bort också.

För två veckor sedan gick Mankan bort, lördagen efter gick en granne som jag har kännt sedan många år också bort, blott 59 år gammal.

Så nu väntar jag med fasa på nr 3...

Hoppas att det är någon mycket avlägsen bekant som är gammal.

Eller Tommy, men sån tur har jag väl inte...:-/

otäck fortsättning följer...

För dom går alltid tre...