Vi får alla sota för våra synder heter det ju.

Man talar också om bra och dålig karma.

Idag får jag betala för min "synd". Den var att jag var en dålig kompis till Mankan.

Jag har jobbat i helgen och igår och såg fram emot idag. Jag är ledig, solen skiner och jag ska på Max´studentmiddag.

Var på en långpromenad med Athos, kommer in sätter på en kopp kaffe och plockar fram kläderna jag ska ha på mig ikväll. Telefonen ringer.

Det är Kalle, Mankans bonusson, som undrar om Filip kan bo hos oss ett par dagar. Mamma är inte kapabel att ta hand om Filip och nu vill soc. omplacera honom och allt är kalabalik.

Det var lite det här jag fruktade. Att åka på Filip. Jag tycker jättebra om honom, det är inte det, men jag känner inte som jag har förmågan att ta hand om en så psykiskt trasig pojke just nu.

Men, jag tycker heller inte att soc gör rätt heller just nu att mitt i "röran" ta Filip från sitt hem, med sin mamma och bror, när han just mist sin pappa. Hans hem ger ju honom ändå någon form av trygghet.

Dom skulle ha väntat ett tag tills allt har lagt sig.

Men nu är han här, lilla Filip, mer uppskakad än någonsin och rädd att polisen ska hämta honom och köra han till ett barnhem.

Alla vuxna runt Filip springer runt i cirklar och skriker. Jag försöker stå still med Filip men blir bar snurrig i huvudet. Vet inte heller riktigt vad som händer runt om mig. Vågar inte släppa Filip. Han mår så dåligt som ingen 12-åring ska behöva må.

Jag måste försöka ta djupa andetag. Just nu kan jag inte göra så mycket. Ska ju iväg. Får se till att Filip har det tryggt för stunden om sig och imorgon får jag försöka bena ut vad som gäller....

 

viktoria

25 mars 2009 14:49

shit... rörigt värre! stackars pojke!

 

Dina

25 mars 2009 22:49

Det är verkligen synd om pojken! Kan det bli värre för han? Jag tror inte det...

 

emma

26 mars 2009 09:04

a oki lugn nu dina ;)

gud va jobbigt det måste vara för den här lill killen usch, man blir verkligen rörd när man läser allt =( hoppas allt ordnar sig så småningom!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...