Igår hade jag date med Susanne efter jobbet.

Vi skulle träffas vid G:a Stan för att inta en gemensam middag.

Vi träffas på tok för sällan numera så vi har alltid mycket att prata om.

Igår valde vi Michelangelo som ligger på Västerlånggatan.

Det var min favvorestaurang på 80-talet.

Där åt jag middag med Bon Jovi. Eller, nja, vi hamnade bredvid varandra. Jag, Liselotte och Bon Jovi med hela hans band. Mycket trevliga männikskor och jag hade säkert haft mer spännande saker att berätta om jag inte varit i 8:e månaden... :-/ *ler*

Maten på Michelangelo gör dig inte besviken, inte heller deras viner.

Till efterrätt åt vi en Tiramisou. Om jag någon gång drunknar så hoppas jag det blir i just Tiramisou. Den var ljuvlig!

Restaurangen går i Italiensk stil. Målningar och kakel påminner om Roms storhetstid, eller....?

Det här är vad vi hade i ögonhöjd när vi skulle äta...

Lite lustigt men kul. Det gav upphov till mycket fnitter. Jag trodde iallafall att italienarna var lite mer än så...  ;-)

Men det var en fin målning när man såg helheten.

Jag var lite ordvitsig där... :-)

Häromdagen ringde det på Mickes mobil. Det var en kvinna som ville tala med mig...

Jag får luren och hon säger:

-"Vet du hur svår du är att få tag på?! Jag har sökt dig som sjutton!!"

Jo, jag vet att jag är svår att få tag på. Eftersom vårt hemnr är hemligt och Micke gav mig sitt mobilabonnemang och jag har inte ändrat det så mitt mobilnr står ju på honom...

Hon fortsatte:

-"Jag ringer från Vänsterpartiet, och vi vill att du står på våran valsedel, plats nr 13."

Jag:

-"Vad?!"

Hon:

-"Vi vill ha dig på plats nr 13!"

Jag, lite småchockad:

-"Jag har ingen som helst erfarenhet av politik (Men en jävla massa åsikter, det sa jag inte) är det inte bättre ni tar någon som kan och är mer engagerad?"

Hon:

-"Nej, vi vill ha dig!"

Jag, som fått rampfeber och småpanik:

-"Nej, nej, nej..."

Hon, tröstande och övertygande:

-"Lyssna, du har plats nr 13 i komunlistan, så många platser har vi inte i kommunfullmäktige. Du kan känna dig lugn."

Jag:

-"Plats 13 av hur många?"

Hon:

-"30"

Jag:

-"Kan jag inte få plats 30 då?"

-"Nej, 13!"

Sen händer nåt som avväpnar mig totalt:

Hon:

-"Har du röstat förr så du vet hur det går till?"

Jag:

-"Jag fyller faktiskt 42 i år..."

Hon:

-"Va?! Du låter så ung!"

Jag fnissar som en oskuld och sen tappade jag fokus...

Vad som sas sen vet jag inte. Jag minns faktiskt inte det. Men förmodligen så står jag på plats nr 13.

Och så här i efterhand, med min vanliga tur, så kommer jag att bli kryssad, säkert, för när jag tänker efter så genom åren vem har slutligen burit hundhuvudet... Jo, jag...

Nä, nu ska jag gå och öva på mitt Hollywoodleende och Silviavinkning. För det är det enda jag kommer att bidra med det här valåret.... ;-)

Jag brukar hålla den här bloggen rumsren.

Men eftersom Oliver var så duktig och hjälpte till hela dagen så lovade jag att lägga ut hans bilder på bloggen, eftersom han var så stolt över dem.

Och, ja, han är 14.

Den här istappen är en kopia av Olivers....  

Och den här tappen, av en annan familjemedlems...

Så gott folk, se och beundra....       

Japp min lediga dag den här veckan och den började med ett tidigt besök till Nacka Rehab. Har haft väldigt ont i min hand senaste veckan, så  det har inte varit angenämnt att jobba, trots att mina arbetskamrater har haft överseende med mig, så nu fick jag en armledsavlastare med en hård skena i. Hoppas det går bättre.

Vid 10:30 var jag hemma igen.

Och eftersom det enda man har hört på radion dom senaste dagara är alla tak som rasat in p g a snön, så hade jag redan sen igår bestämt mig för att idag skulle taket skottas!

Vårat tak är dessutom platt och vi har inte varit däruppe sen vi tog bort löv i höstas...

Jag och Oliver kämpade i 4 timmar!

Hade jag inte ont innan så har jag det defnetivt nu! Och inte bara i armarna, benen och ländryggen också...

Bara för att visa hur mycket snö det har fallit så kommer nu några bilder.

Oliver är 1,70 cm lång.

Och av alla kalla dagar så var det nästan 0 gradigt idag, så snön var blöt och tung..

Jag ska bjuda på en bild.

Jag har akrofobi, kantskräck.

Detta gör att jag inte har nåtot problem att vara på taket, men att ta mig över kanten. 

Jag kan inte lite käckt sådär slänga över benet när jag är uppe, utan jag var tvungen att åla mig upp som en säl...

Det tyckte Olvier såg kul ut så han förevigade det...

Jo, jag skrattar, förstår själv hur jag ser ut...

Det värsta var att jag inte vågade mig ner igen, jag bad min familj ringa brandkåren, men dom vägrade, det är därför jag skottade snö i 4 timmar, för sen kom Micke hem han vet hur man kan hjälpa mig... Men det är inte kul, hatar det...:-/  

Jag hade sen innan bestämt att jag skulle gå till jobbet idag.

Så det var inte så kul att höra att det "Tyska ovädret" skulle nå Stockholm på eftermiddagen. Men jag antar att det är det som är EU - vi delar allt i Europa -  tyskarna har haft ett oväder och nu får vi ha det ett tag... :-/

Iallafall, jag är tuff och vägarna plogade, jag går.

I höjd med, just det, Skurubron, kom ovädret, men det var inte så farligt faktiskt, visst kom det snö, men det var nästan vackert.... :)

Jag försökte fånga det på bild, men jag har en sån dålig mobilkamera så flingorna kom nog inte med.

I höjd med skurustugan.  

Micke och jag har i stort sett aldrig samma smak, eller rättare sagt vi vill olika.

Vill jag ha svart vill han ha vitt o s v.

Så när vi letade vardagsrumstapeter och hittade det vi har nu och båda föll för det utan tjafs blev vi lyckliga. Vi köpte det utan att gnälla över priset eftersom det uppvägde tjafset med varandra.:-)

Fem år senare, och speciellt nu i vinter då det är så mycket snö dom inte kommer åt träden, ser det ut såhär:

Min kompis Nasrin har varit nyfiken på Hermans och idag föll det sig så att vi var båda lediga. Så vi bokade in lunch där. Vi satt där länge och väl  och avnjöt allt det goda. AnnaMaria kom förbi också, hon ville bli bjuden på lunch. Jätte gott!

Sen pratade Nasrin om att hon tappat sin ena skinnhandske, antagligen i bussen. Jag visste en affär i G:a Stan där dom just nu har extrapris på skinnhandskar så vi gick dit by foot, från Fjällgatan till Hötorget som var slutstation för vår vandring. Vi tog en sväng ner i Hötorgshallen och provsmakade allt gratis sen gick vi upp på torget och handlade frukt.

Det som bara skulle ta ett par timmar blev en heldag. Kom hem 10 minuter före Micke.

Men jag hade en mycket trevlig dag! Och vi har nu planerat in både en Ålandsresa och en Tallinresa...

En av mina väninnor har skaffat sig en ny ganska mycket yngre pojkvän.

Redan från första veckan började det osa trubbel.

Men han var samtidigt en frisk fläkt och vad är livet utan dramor, så hon har försökt hålla jämn takt med honom...

För att förklara honom så är han en 28-årig Uffe (min fd man).

Igår skulle denna friska fläkt på hockey. Innan han åkte frågade han om han fick ta med sig min vänninans hund.

Hon frågade vad han skulle med hunden till när han skulle på hockeymatch?

Han svarade att han ville ha sällskp på pendeltåget och att han skulle lämna hunden hos en kompis till honom under matchen och sen ta hunden med sig hem.

Min vännina sa att det var ok om han lovade att hålla sig nykter. Det lovade han.

Matchen skulle sluta ungefär vid 18-tiden, men för att garderas sig för förlängning så han till sin hundvaktande kompis att han kommer kl 19:00.

Vid någon halvlek så ringer min väninna för att kolla läget, hon hör då att hennes friska fläkt har ett par järn under västen. Hon surnar till. Ringer hans kompis som har hunden och ber honom att inte lämna ifrån sig hunden om pojkvännen kom dit onykter. Det lovade han. Dom skulle få sova över. Hittills var allt bra.

Kl. strax efter 19 ringer hundvakten och säger att han inte får tag på min vänninas pojkvän och att mobilen är avstängd.

Orosmoln....

Hon ringer, mobilen avstängd.

Straxt efter kl 20 ringer hundvakten igen, nu är han inte på bra humör eftersom han nu missat sin date för kvällen. Min väninna beklagar och frågar om det var nåt hon kunde göra. Dessvärre kunde hon inte åka den tiden och hämta hunden eftesom hon skulle behöva åka kommunalt vilket skulle ta en och en halv timme dit och lika mycket hem och hon kunde inte lämna sin dotter ensam så länge...

Imorse klev hon upp kl 8.00 Ringde hundvakten, som nu var på mycket dåligt humör, och frågade om han hört något. Nej. Mobilen var fortfarande avstängd.

Och eftersom det är söndag idag så var även jag på väg dit för att inta våran traditionella söndagsfrukost.

Vi satt och analyserade situationen, så som bara vi kvinnor kan, och kom fram till att inget dåligt kan ha hänt honom, utan han har hamnat på efterfest och blivit asplakat och vågar nu inte sätta på telefonen eftesom han vet att han ligger pyrt till. Och detta gör inte det hela bättre. Hundvakten ringer och dom bestämmer att min väninna ska åka dit och hämta upp hunden med en annan kompis som har bil.

Jag åker hem och min väninna åker för att hämta upp sin hund. Kl är nu ca 12:30 och fortfarande inte ett ljud från pojkvännen.

Vid 15-tiden ringer min väninna, och nu är hon orolig, kanske nåt har hänt i alla fall.

Jag, som redan sen första gången jag talade med honom fick en flashback till min exmake trodde inte det, men jag försod hennes tanke. Hade ju själv haft den en gång i tiden...

Framåt eftermiddagen har hundvakten, som inte är hundvakt längre, fått tag i pojkvännens bror och denne sa att pojkvännen sitter häktad...

Ehhh....Va?!

Min väninna ringer mig. Jag säger att hon ska ringa till dom häkterna runt där han varit och kollat. Med mig i hemmatelefon och polisen i mobilen ringer hon runt och frågar efter honom. Han finns inte på något häkte i stan.

Hon sms:ar hundvakten att ta kontakt med brorsan igen och be honom vara mer specifik, eftersom pojkvännen inte finns att finna runt Stockholm.

Brorsans svar per sms var kort och koncist: "Han sitter häktad, ringer när han kommer ut!"

Min väninna, jag och hundvakten sammanfattade det hela som Bullshit!

Min väninna som är arg och desperat tar kontakt med ett medium...

Då hundvakten säger nåt vi inte alls har tänkt på; Ålandsbåtarna....!

Naturligtvis! Dom har väl firat segern med en Ålandskryssning.

In på nätet och kolla upp alla båtar som kommer från Åland/Finland.

14:25

15:30

16:15

18:55

Var några av dom vanligaste båtarnas ankomsttider.

Vi gissade att han skulle komma med 16:15.

Vid 18-tiden ringer han...

Min väninna frågar vart han varit?

- Suttit häktat, svarade han

- Vart då? frågade hon lugn

- Kronoberg, svarade han

Ett av dom ställerna hon ringt till och som inte hade hört talas om honom.

-Jaha, svarade hon, ja, kom hem, vi ska prata....

Om han bara visste vad som väntar på honom hemma hade han nog stannat i Finland...