Så blev det dags (äntligen) för korregeringsoperationen.

Jag, AnnaMaria och Emelie tog bussen till Nacka sjukhus.

Jag trodde att det skulle bli ett titthål och max ett stygn, men när jag satt i andra väntrummet, det som är inne på kirurgavd och läkaren kom och tittade så konstaterade hon att det var väldigt svullet... :-/

Så det blev snitt. Och på jobbet hade jag annonserat att jag skulle bara vara borta den här veckan. Det blir nu en vecka till.

Jag efter att bytt om till operationskläder.

Och innan jag gick ut och poserade i väntrummet. Emelie fick en bra bild, men sen låste sig hennes mobil och jag kunde inte få den i skrivande stund.

In och lägga sig på britsen och sen lokalbedövning, tvätt, få bort blodet ur handen, manchett och så snitt.

Tror inte det tog mer än 30 min sammanlagt och jag kände ingenting!

Värre var det när jag skulle gå och sätta på mig kläderna igen och Mia och Emelie var ute på kaffe och rökpaus.

Tur att det satt folk i väntrummet som kunde hjälpa mig!

När jag var klar, läs påklädd, och stod och pratade med folk som väntade på att få komma in. Alla hade ju krämpor så det blev ju ett givet samtalsämne, så kom iallafall tjejerna och vi bestämde oss för att inte vänta in Micke utan ta bussen hem igen.

Väl hemma hade solen tittat fram och vi satte oss på framsidan och drack kaffe.

Underbart! Nu känns det verkligen att det är vår och jag är hemma hela veckan! ;-)

Medans vi satt och fikade och pratade kom en nyckelpiga flygandes och satte sig på mig.

Emelie sa att det bettyde tur.

Jag såg gensast Anden i drömvinsten framför mig.

    På kvällen när jag satt i soffan och bedövningen hade släpp och jag tyckte synd om mig själv i all min värk kom Anden.

- Här får du extra!

Och så kom mensen...! Precis vad man vill ha när man bara har en hand... :-/

Dagen efter vaknade jag och jag mindes från förra gången att andra dagen var värst.

Så även den här gången.  Jag började med att försöka klä mig och det var inte det lättaste. Men jag hade ju tränat så det gick ganska bra ändå. Lätta kläder, dvs mysbyxor och top. Det värsta var BH:n och efter en lång konversation med en motvillig Oliver så fick jag hjälp med den.

Sen gick jag här som ett djur i en bur tills jag bestämde att jag kan själv..

Så jag satte en plastpåse över handen och började med min köttfärsgratäng.

Det gick väldigt bra faktiskt tills jag kom till att skala potatisen... Helt omöjligt, dom slank ur handen då det blev halt med plastpåsen. Som tur var så kom Mia och hjälpte mig att skala dem.

Ok, jag kunde inte spritsa den över lite fint. Men vad sjutton, jag är handikappad, då behöver det inte se fint ut! Gott blev det iallafall!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...