Jag har under många år, typ över 20, pratat om att ev göra en tattuering. Men åren gick det blev ingen och jag tyckte dessutom att jag började bli för gammal.

Så dom sista 15 åren har det låtit : "Om jag var 20 år yngre..."

Micke som hatar tjat och upprepningar (och ändå får han mig till det dagligen?!) har det sista året sagt att jag ska gå och boka tid så ska han betala.

Det har inte hänt, jag har nämligen inte rikgit bestämt om om jag vill ha en tattuering trots allt.

Nåja, för att göra en lååång historia kort så var jag och Micke i ga stan idag och han tyckte att vi skulle gå in och prata med dom på tattueringsstället iallafall. ANT heter den, Mias rekomendationer, så vi gjorde det. Plötsligt fann jag mig sittandes i stolen, kallsvettig, skakig, hållandes i killens byxben och ville bara till min mamma..

Jag säger såhär: Jag går hellre till tandläkaren för en rotfyllning...

Han: Ska jag skugga den?

Jag, stammandes: Nejtack, det räcker såhär!

Han: Nu har du din första tattuering!

Jag: Min första och sista!

Han: Nä! Det var ju inte så farligt, nu är det bara å köra!

Jag bara stirrade. Han sa massa saker till, men jag var fortfarande i sånt chocktillstånd att jag kunde inte uppfatta det han sa. Jag fick det nedskrivet på papper med mig hem, tack och lov!

Till mina barn:

Nu finns ni alltid med mig. Ni är min tro, mitt hopp, min kärlek!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...