Vaknar och tittar ut genom fönstret och tänker "Why God?!"

Allting är vitt och det snöar som 17.

Risk för snöfall, var det sista jag hörde på vädernyheterna, inte ett skyfall av snö.

Som tur var hade vi bokat påsklunch hos Mickes föräldrar den här dagen, innan jag skulle jobba, igen, så vi gjorde oss iordning för Norrtälje och Tore och Kerstins fritidshus.

Som vanligt fick jag Tores goda lax. Han vet vad jag vill ha. Men bordet var full av godsaker, vilket jag anar att det är Kerstin som ligger bakom.

Vi passade också på att gratta Mickes pappa som fyller år samma dag som Max, men dom har en ful ovana att åka till varmare breddgrader över födelsedagen.

Vägen hem gick något fortare än vägen dit då det hade börjat töa.

Micke släppte av mig på jobbet eftersom jag jobbade hela påskhelgen.

Kersitn, med gömd kvast och händerna i fickan så man inte ser klorna... ;-)

Micke och hans pappa. Ibland blir jag rädd.

Det är tur att jag har Kerstin, för hon vet allt som kommer att hända mig, jag kan alltid diskutera Micke med henne för hon vet precis vad  jag talar om. Shes has already been there... :-)