Igår hade jag många planer, sen kom regnet och spolade bort dem.

På sätt och vis gjorde det inget eftersom jag fick lite småsaker gjorda, som stryka t ex.

Vi hade en riktig filmlördag. Oliver mös hela dagen då han älskar att titta på film, Micke också.

Jag är ingen riktig filmmännika, men igår gick det bra, jag stod ju och gjorde annat emellan.

Första filmen var Dragonball Evolution. En fantasyfilm jag tror den har gått som tecknad först och nu har den filmats. Inga överraskningar, man vet hur den kommer att sluta, men den var sevärd ändå, riktig familjefilm.

Efter den kom en repris av Iceage 3. Såna filmer slår ju aldrig fel. Alltid sevärda.

Sen stod jag och strök och TV:n visade då Den galna professorn med Eddy Murphy. Jag gillar honom, även om jag stundvis tycker han är helt hysterisk.

Efter det var det middagsdags tyckte vi. Så iväg till McDonalds via snaskhyllan på Ica Maxi.

Vi satt vid middagsbordet och åt våra menyer och Oliver och Micke ville se ytterligare en film, nu när vi hade snask också. Så fjärde filmen blev Dusk to dawn av Quentin Tarantino. Efter en lite seg början blev det en nervpirrande underhållning. Enl mig som inte brukar titta på såna här filmer.

Äsch, filmerna hamnade i fel ordning...

Det slog mig att idag fyller Uffe 53 år!

Grattis! :-)

I onsdags hade AnnaMaria inte fått sitt CSN eftersom skolan inte registerat henne.

Idag satt pengarna på mitt konto...

Hut går hem.

Igår mötte jag upp Susanne i Gallerian.

Vi skulle sätta oss och äta och slå våra kloka huvuden ihop.

Efter att irrat omkring en stund i jakt på matställe, började vi gå gatan ner mot Ga Stan.

Vi hittade en resaurang ingen av oss hade provat; Samborombon

Hög mysfaktor, maten sådär, iallafall min mat.

Men vill man ha en Lady och Lufsen atsmofär så är det dit man ska gå!

Ialla fall, för min och Sus del blev det inte mycket "slå våra kloka huvuden ihop", istället blev det "terapisamtal", mycket skratt och tårar mellan Irish coffee, mat och vin...

Hade önskat att kvällen hade fler timmar, det var såååå trevligt!

Tack Susanne, jag fick näring till min själ! :-)

Här är restaurangen, bilden gör den inte rättvist:

http://info.aos.se/E/V/STOSE/0000/11/00/

Förr hette det sekreterare

Nu kallas det koordinator

Förr fungerade systemet, nu gör det det inte...

Vad jag syftar på är AnnaMarias jäkla skitskola som det strulat med sen dag 1.

För att göra en lång historia kort, så gick jag in på mitt konto igår bara för att upptäcka att Mias studiebidrag inte hade kommit in... The same procedure as last year...

Jag ringer upp CSN, väl medveten om att detta inte skulle vara deras fel, men ialla fall.

Kvinnan letade och letade efter Mia i sina register och säger till slut att AnnaMaria inte inskriven som elev...

Som ett åskmoln ringer jag till skolans rektor. Hon sitter på möte, får jag höra. "Fine!" tänker jag.

Jag mailar, och här som följer är mitt mail, jag börjar inte ens med hej...:

 Och här kommer kärringens svar:

Hej!

Jag ska självklart undersöka vad det är som har hänt. AnnaMaria är inskriven hos oss och har varit hela tiden. Det är naturligtvis så att detta ska åtgärdas snarast. (Nu kommer det) Jag ber min koordinator som ansvarar för att rapportera till CSN undersöka vad det är som hänt. Det kommer att åtgärdas snarast så AnnaMaria får sina pengar.

Jag beklagar verkligen det inträffande

MVH

Annika H

Rektor

Bortsätt från att hela henne svar var FEL! Så kom svaret ca 10 min efter att jag mailat, snyggt jobbat av någon som sitter i möte...

Och så lägger hon ansvaret på sin stackars sekreterare, som jag antar bifogar information till CSN som hon får av rektorn... Yeh, kill the messenger..

Idag var jag på mitt första danspass sen i våras.

Jag kom på hur jäkla kul det var!

Jag försökte få med mig min kollega Anneli, men hon skyllde på farmor och farfar...

Det är ok Anneli, för den här gången... *ler*

Det står min väckarklocka på.

Då tjuterden till sen går radion på, jag vill börja morgonen med att höra nyheterna.

Helst vill jag höra goda nyheter, men alltjämt går jag upp med puls.

Nu har Ulf Larsson gått bort, blott 53 år gamal.

Och han är väl den tredje?

Dom går ju tre och tre och när jag tänker så får jag ihop, Michel J, Patrik S och nu Uffe.

Jag vill inte vara fördömande, men för att vara en sörjande änka (Ulfs) så är hon väldigt talförd.

Det slog mig bara, men alla är ju olika.... http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5872634.ab

Det är vad som bjöds på när Micke kom hem.

Och en ny fin tröja fick han.

Mandeltårtan blev lite misslyckd då smörkrämen inte blev fast nog, men smaken var det igen fel på.

I våran familj har vi som tradition att den som fyller år väljer middag, men det försvann helt att fråga Micke igår vad han ville ha till middag idag, så Oliver valde åt Micke.

Men det blev en trevlig kväll som avslutatdes med Robert Gustavssons "De' ä kanon".