Ytterligare en slö dag.

Börjar nästan tröttna på att ha familjen hemma. När jag är själv kan jag åtminstonne planera min dag som jag vill... :-)

I förmiddags åkte jag och Micke till värmdö marknad, han skulle handla något till bilen och jag ville hitta något "bra-att-ha" och köpa.

Jag kom hem tomhänt. :-/

Jag hade gjort en potatis och laxgratäng häromdagen, ingen åt den då, idag tvingade jag dem. Moahaha

Men den var faktiskt god, det tyckte dom också. Ja, utom Micke förstås.

Sen försvann Max och Mia ut med kompisar, Oliver var fullt upptagen med sitt nya spel som han fick i julklapp, Micke ville ha filmkväll i soffan, jag behövde friskt luft, så jag tog Athos och gick ut i skogen.

För ovanlighetens skull träffade vi inte en enda människa.

Väl hemma gjorde jag mig en kopp the och såg slutet av filmen med Micke.

Sen spelade vi Gin Rummy.

Det är ett kortspel som jag spelade väldigt mycket när barnen var små, med dom andra grannfruarna i området och det var lite kul att få spela det igen.

Det tar som bekant lite tid att spela det, så jag blev förvånad när Micke sa att han ville vara med.

Det gick inte bra för Micke och han är en fruktansvärd dålig förlorare, skulle han aldrig medge, men så är det. Så när vi kommit till hälften ungefär var vi tvungna att pausa så han fick vila ögonen, som det heter.

Pytsan! Han vill att jag ska glömma bort spelet och imorgon skulle vi börja på nytt, men seru den gubben gick inte, för jag har fotat resultatet!

När en kvinna är på sin vakt kan ingen man lura henne! ;-)  

Redan i morse hörde jag på radion om den man som boardade ett plan i Holland som var på väg till USA.

Imorse visste man inte så mycket om mannen mer än att han var från Nigeria.

Och han skulle spränga sig själv och planet i luften.

Han hade uppgett att han var från Al Qaida.

Något som myndiheterna verkar tvivla på och jag med, dom skulle aldrig anställa ett sånt klantarsel...

Ikväll har dom kommit fram till att Umar, som han hette, bodde i välbärgade kvarter, gått i bra skolor och universitet i London.

Säkerhetspolisen från Holland, England och USA har finkammat, hans hem, hans gamla skola, universitetet han lämnade förra året, intervjuvat folk som kände honom från det han var barn, hans pappa, förken, skolkamrater.

Vore det inte mycket bättre om dom la den energin på att undersöka  hur en 23-årig man kom på ett flygplan fullt med människor med en sprängladdning????

Idag var det dags att "julfira" med Mickes föräldrar som befann sig på deras landställe ute vid Norrtälje.

Det är alltid lika trevligt att träffa dem, tyvärr blir det inte så ofta som man skulle vilja då vi bor på varsin sida av stan.

Kerstin hade bakat mycket goda kakor, jag kom på mig själv att sitta med kakfatet i knät...

Efter fikat tog vi en uppfriskande promenad. Jag och Kerstin 50 m före Micke och Tore...

Sen var det hem och äta julbord.

Någonting jag alltid älskar när jag är på middag hos dem är, bortsett från att jag alltid får lax, deras rörer och såser.

Dom är alltid skitgoda!

Vid 19-tiden bestämde vi oss för att det var dags för hemfärd. Vädret var inte det roligaste då det snöade hela vägen.

Just som vi kom ut på huvudvägen somnade jag och vaknade först vid statshuset...

Nu sitter jag här och det sticker i halsen...:-(

Sen barnen har slutat tillverka mina julklappar själva (tyvärr) så har jag börjat skriva önskelista.

Barnen har gjort det varje år och dom är på det klara med att man kan inte få allt som står på önskelistan, men det gör mitt jobb mycket enklare när jag har nåt att gå efter eftersom jag oftast är ute och shopar den 23... :-/

Dom vill att jag ska göra samma sak.

Så, på min önskelista iår stod det:

Läppglans (stående varje år)

Cd - Passione

Cd - Melody Gardot

Sist men inte minst, håll i dig nu Alex,: Guld och/eller silverpants.

Jag måste varit mycket snäll iår för detta kom:

Ett läppglans från Oliver och guldpants från Max.

Och en cd från Max och den andra från AnnaMaria.

Jag är en sån människa att när nåt blir modernt så är det inte alltid jag gillar det med en gång. Och när jag sen gillar det och vill ha det finns det sällan, och så var fallet med Uggsen som jag har letat, men det fixade Micke, så nu kan jag gå omkring och vara hipp! ;-)

Och så till min bonus; det krävs en mycket kär vän för att veta dina guilty pleasures , och det vet Susanne, så helt oväntat fick jag.... The one and only....:

         Detta är kärlek!   

Så här ser den ut.

Den har inte matchande kulor, pyntant proffsigt eller ser ut som ett utklipp från ett inredningsmagasin.

Nej, den finast granen är den som är pyntad med alster som barnen har dragit med sig hem från det att dom gick på dagis.

Typ såhär.

Tyvärr så blev bilden inte så bra, stelheten i min hand tillåter mig inte ta osuddiga bilder... :-/

Jag har aldrig riktigt uppskattat vårat surroundsystem förrän idag.

Och anledningen var julkonsert med dom tre tenorerna: Placido Domingo, José Carreras och Luciano Pavarotti.

Jag njöt hela konserten, jag satt förvisso ensam och övergiven i vardagsrummet, men det var det värt!

Det är så bra musik ska avnjutas!

   I höstas kom AnnaMaria med ett recept som hon hittat i någon tidning med en Jultårta.

Redan då tyckte jag den så något avancerad ut, verken jag eller Mia är ju några Leilor i köket, men vi bestämde redan då att vi skulle försöka oss på den.

Den frostiga glasyren som skulle ligga över tårtan flöt ut och såg mer ut som en snölavin som farit fram...

Det skulle vara lite riven choklad på toppen, typ i mitten av tårtan, men choklad är gott tyckte Mia och vräkte på.

Imorgon ska jag tala om om det var något att hänga i julgranen.

Hoppas för speciellt hon kämpade som 17 med den...

Sen skulle vi steka köttbullar.

Jag kan ju inte rulla och Mia ville inte själv så jag ropade in Oliver.

Medans han rullade hördes ett fasligt skjutandes ifrån hans rum.

Han spelade spel över nätet, när jag ropade på honom så nu var det mitt fel att han dog 30 gånger om... Stackars han, låter som ett typiskt fall för BRIS..

Nu börjar smärtan åter ta över, så jag ska avsluta och gå och lägga mig..

Nattinatti

Nu är jag äntligen av med det otympliga gipset.

Har lite svårt med rörelseförmågan i vänster handled och fingrar, dvs lillfinger, ringfinger och långfinger, eftersom dom är åtstramade, även tummen men inte lika mycket.

Mitt återbesök igår började hos ortopeden, han ställde bara några frågor och skickade mig sedan till en sköterska för att ta bort gipset.

Precis innan vi skilljs frågar han om han ska skriva ut smärtstillande.

Eftersom jag inte hade något ont alls tackade jag nej....

Något jag djupt ångrade igårkväll och imorse.

Min hand svullnade upp efter avlägsnandet av gipset och armen var torr och ful.

Efter det var det genast ner till arbetsterapeuten.

En timmes plågandes och jag menar verkligen det.

Fick så ont att jag fick kramp vid tre tillfällen.

Men jag fick beröm också, hon hade aldrig sett någon så duktig direkt efter att ha tagit bort gipset.

Det var nog därför hon blev så exalterad så hon pushade mig förmycket.

Med mig hem från rehab fick jag, förutom en skena som ska sitta på 24/7, träningsschema med olika rörelser, handikappsvertyg till att sätta på kniven när jag äter så jag kan försöka skära min mat själv...