Eftersom jag jobbar inom vården ansågs jag vara i riskzon för svininfluensan.

Så när lasset med influensavaccin kom fick vi ju den på jobbet så vi kunde ta den ganska omgående.

Jag kunde inte just då eftersom en knöl hade hittats vid mitt bröst och jag kunde/fick inte ta något vaccin i händelse att jag skulle behöva cancervård.

När det visade sig att jag inte behövde någon sådan vård hade jag redan opererat mig och jag var hemma sjukskriven.

Så jag "orkade" inte åka till jobbet och vaccinera mig.

Idag hade Oliver tid på vårdcentralen. Så när jag ändå var där passade jag på att ta den.

Så nu är det gjort!

Idag hade jag lunchdate. Med Yvonne på Hermans.

Älskar verkligen deras buffé.

Denna restaurang är inte för vem som helst. Man måste dela deras förkärlek för vitlök. Och det gör jag, grek som jag är... :-)

Dom flesta maträtterna har ganska mycket vitlök, dom skämtar om det själva utanför restauangen:

Jag tog en lång och uppfriskande promenad med Athos i skogen.

Det är så himla vackert!

Jag blir så glad när jag går och ser allt den vackra naturen.

Och tacksam att man får uppleva detta.

Tyvärr hade jag inte någon bra kamera med mig, bara mobilen.

Men se hur frosten sitter.

Någonting jag har lärt mig som hundägare själv är att alltid bajspåsar i fickan.

Jag tror det ligger påsar i stort sett i alla mina jackor, väskor, västar.

När jag går i skogen brukar jag inte ta upp efter min hund då han springer in en bit för att sköta sin mage. Och där tycker inte jag man behöver plocka bort det.

Men när det ligger mitt i eller där någon riskerar att kliva i skiten, tycker jag det är hundägarens plikt att se till att det undviks!

Så jag blev skitsur, när jag kom gående med Athos och gick förbi barnens pulkabacke.

Vid slutet av backen hade de byggt ett gupp och mitt på guppet hade någon idiot låtit sin jäkla hund skita. Och inte nog med det, man låter det ligga kvar?!

Där barnen ska leka?!

Så jäkla äckligt! Synd att jag inte såg vem det var, den hade blivit mulad just där...

Idag på väg hem från rehab, precis när jag satt mitt första steg på Skurubron, ringde min mobil.

Han hette Jimmy och jobbade på försäkringskassan.

Han sa att han hade tänkt att sätta in mina pengar men ville bara höra om jag var säker på att jag verkligen skulle börja jobba igen den 18 för då hade han satt in allt och avslutat det.

Jag fick väl med en suck erkänna att jag nog var fortsatt sjukskriven.

Men egentligen, det enda jag ville var att härma Gert Fylking och skrika "Äntligen!" 

Äntligen! Idag har jag tagit bort skenan.

Så skönt och lite läskigt också. Har ju inte någon riktig strysel än.

Ok, jag har fått ett nytt handledsstöd men en mjuk skena, men jag behöver inte ha den hela tiden, bara när min hand är trött eller jag måste göra "jobbiga" saker.

Tyvärr så kommer jag inte kunna återgå till jobbet den 18 som jag hade räknat med. Det är för tidigt.

Det sa kirurgen och rehabpersonalen redan innan, men jag visste narturligtvis bättre, det kändes lite surt att idag när jag var tvungen att medge att dom hade rätt och jag fel...

För kanske knappt ett år sedan fick jag ett mail där det stod att jag skulle klicka på en länk för att en viss person, namnet stod, hade skickat ett meddelande till mig.

Då jag inte kände igen någon vid det namnet raderade jag mailet.

Det gick ett antal månader. Samma typ av mail kom och just som jag skulle radera det kom jag på vem som hette så; Olivers lärare i mellanstadiet. Vad ville han mig? Och varför skickar han mail nu?

Jag tyckte inte att jag ville ta upp någon kontakt med honom så jag raderade det med.

Efteråt tänkte jag att jag kanske bara var nojig. Han kanske hade saker från Olivers skoltid som han ville skicka till mig. Kanske foton eller nåt sånt.

Men det var försent, igen.

Igår kom åter samma mail, som sagt det är nästan ett år mellan första och tredje, så jag tänkte att jag får väl klicka på länken och se vad han vill mig.

För att jag ska kunna se meddelandet så måste jag först gå med i den här communityn.

Lite förstött klickade jag i alla uppgifter som jag måste, sen klickade jag på länken...

Jo, innan jag klickade i mina uppgifter kom en text upp om att det är inte alla som får vara med här, vissa utvalda/inbjudna.

Det kändes inte helt ok, men jag fortsatte...

Finelly, jag kom in på hans sida.

Det var som en dateingsida men ändå inte.

Texten var kort och koncist, inte alls som på en vanlig dateing där man berättar om sig själv för att väcka intresse. Utan här mer vad man kan erbjuda.

Jag läste inte allt, jag gick ut. Raderade mailet, men innan det gick jag in på deras sida och bad att få bli avskriven och att jag aldrig skulle få ett mail från dom igen.

Jag är förstummad! Är han helt dum i huvudet?! Inte nog att han har haft min son som elev, även om det var två är sen, han har även haft Mickes son som elev, så han känner även Micke och vet att vi är sambos...

Skäms han inte?! Och framför allt, hur tänker han? Skulle Micke få reda på det här skulle han bli varulv...

Och medans jag skriver nu känner jag mig även förelämpad, man ska inte bara gå efter utseendet men trodde han på fullt allvar att jag skulle välja någon som han?

Inte ens om jag var ambulansfull och klockan var 02.55

Jag: "Micke, ska du ha någon smörgås, eller ska jag lägga in bröden?"

Micke: "Nä, du har ju en massa kruskakli i."

Jag: "Men kruskakli är nyttigt för dig!"

Micke: "Om jag vill ha nyttigt så går jag och KÖPER nyttigt!!"

Nästa limpa jag ska baka kommer att vara med grahamsmjöl och havre.

Hur lång tid tror ni det tar innan Micke flyttar ut härifrån? ;-)