Blev Sherlock Holmes av Guy Ritchie.

Jag har inte sett hans hyllade Lock, Stock and Two Smoking Barells, som blev mycket kritikerrosad så jag kan inte säga något om den. Men efter att ha gift sig med Madonna så har Guy ägnat sig åt att regisera fruns kalkonfilmer, jag trodde ärligt att han var en "onetimewonder", men här visar han att skilsmässan bara gjorde honom gott.

Hans version av Sherlock Holmes är väl värd att se. Bilderna i filmen kommer säkert att få en Oscar. Sen så gillar ju jag Robert Downey Jr, som spelar Sherlock.

Väl värd att se!

Äntligen ledig! tänkte jag skriva, men så kom jag på hur dumt det skulle låta när man har jobbat endast fyra dagar efter att varit hemma i nio veckor...

Men jag är iallafall ledig.

Jag vaknade kl 9 idag och hade ställt in mig på att för första gången på mycket länge gå ner till Friskis & Svettis för att vara med på dansen.

Men när jag ska klä på mig mina gympakläder så kan jag inte hitta mina tränings bh:n som jag måste ha.

Ringer AnnaMaria, jodå, hon hade dem, båda två... :-(

Dansen blir alltså inställd.

Ok, jag är fortfarande på bra humör. Micke åker ner till affären för att handla lite till frukost. Så jag bestämmer mig för att starta upp en maskin med tvätt.

Då är rören i "tvättstugan" frysta.

Jag värmer vatten och häller i avloppen för att tina upp isen, men det visar sig att det är alldeles för mycket is för att det ska ge med sig så lätt.

Nu håller vi på att värma upp hela det rummet i hopp om att det ska lossna...

Nä, den här dagen har inte börjat bra, faktum är att det började dåligt redan innan jag vaknade.

Jag drömde då att mitt hår hade vuxit ut en bit, och jag skulle klippa lugg.

Och när jag satt hos frissan och hon klippte min lugg så såg det jättebra ut. Då säger hon plötsligt att hon skulle klippa topparna på mig också. "Ok", tänkte jag, men istället klippte hon för mycket så jag gick nästan stubbad därifrån.

Där någonstans vaknade jag...:-/

Nu börjar kommunen oja sig om att plogpengarna börjar ta slut...

Inte vårt problem, säger jag!

Det skulle dom ha tänkt på i början på vintern, när dom var ute och plogade när det endast fallit 5 snöflingor.

Som bekant så började snön falla som attan i förrigår, igår morse när vi vaknade var vi mer eller mindre insnöade.

Micke fick börja sin färd till jobbet med att skotta fram bilen.

För att komma ut från våran väg till Hölövägen var han tvungen att komma hem igen för att hämta skyffeln, han kom inte över vallen.

Detta var innan 06:00 på morgonen så jag var inte orolig för mig.

Jag skulle börja kl 14 så det skulle finnas massor med tid att få bort det värsta... Trodde jag!

Hurtiga jag, som f ö gillar snö, hade bestämt mig för att promenera till jobbet.

Så här såg våran gångväg ut:

Men jag var fortfarande optimistisk om att det bara var här, det skulle bli bättre så fort jag kom ut på dom "riktiga" vägarna...

Jo, lite bättre blev det. Tills jag kom till Skurubron. Och jag säger bara en sak: Hade det inte varit så jävla högt staket så hade jag gett upp och hoppat!

När jag var mitt uppe på skurubron var jag så slut att jag ville kräkas ut mina inälvor, och det blev inte bättre av att jag visste att jag hade hälften kvar. En bild av "mitt på skurubron" :

Inte nog med snön som hade fallit där, sen kom alla bilar och skvätte dit mer snö... Så var jag till sist över. Äntligen! tänkte jag. Och jag hade klarat det!

Och äntligen vågade jag titta framåt på vägen, jag hade undvikit det eftersom det verkade oändligt ett tag och jag misströstade.

Vilken hemsk överraskning jag skulle få. Jag står alltså vid början på skurubron och blickar ner mot Skuru bara för att inse att helvetet inte är över....:

    Nu hade det hela blivit personligt!

Jag kokade av ilska, började knäppa upp jackan då hela min rygg vid det här laget var dygnsur, lättade  på halsduken och fortsatte att pulsa framåt!

Jävla Nacka kommun!

Det var det jag ville säga, nu har jag sagt det! Det var f ö mitt mantra resterande vägen till jobbet.

Idag har jag träningsvärk från midjan och neråt, jag ska snart till mitt arbete igen, men idag tar jag bussen...

Det är vad jag har fått hetat dom senaste dagarna.

Och det är bara för att folk runt om mig har varit väldigt mån om mig.

Och då menar jag främst, håll i er nu, min handläggare på försäkringskassan, arbetsterapeuten och min husläkare.

Dom ringer om varandra hela tiden och frågar hur jag mår och hur det går för mig och om jag behöver nåt...

Naaaw, gulligt! :-)

"Jag syns, därför är jag..."

Var det inte någon som sa så?

Minns bara inte vem, men jag förstår vad som menas.

Nu har jag jobbat två dagar.

Igår kväll och idag på dan.

Lite snurrig var man efter att varit borta i ca 9 veckor.

Och jag tänkte mig inte för när jag skulle sticka en kvinna på jobbet.

Jag skulle naturligtvis förvarant att nu sticker det, men glömde det och hon skrek och hoppade till och jag med... :-/ Oops...

Men allt sitter ju där. Lite jobbigt har det varit eftersom jag inte riktigt har rörligheten än.

Idag fick jag faktiskt kramp. Och blev så svullen mitt på dan att jag var tvungen att pausa.

Men det går framåt om än inte så fort som man vill.

Alltid på höst, vinter, vår när jag sitter framför TV så vill jag ha en stickning i händerna. Jag är inte jätteduktig men jag tycker det är skitkul.

Innan jag opererade mig hade jag påbörjat en stickning, det skulle bli en halsduk åt min kompis Mohamed.

Jag var nästan klar med den, jag skulle sticka färdigt den vändan jag var på och sedan maska av när telefonen ringde. Jag la ifrån mig stickningen för att gå och svara. Mia som var på väg att sätta sig i soffan, snavar och stickningen hamnar på golvet, när hon böjer sig för att plocka upp den stod hon på tråden och repade upp en så stor del av stickningen att jag fick repa upp allt....

Jag hann påbörja den men sen kom gipset.

Idag återupptog jag mitt handarbete, det går lite stelt men det går! :-)

Som alltid på söndagar, iallafall som oftast, är Micke i Haninge.

Idag passade jag på att följa med. Jag var bjuden hos min kompis Sara på brunch.

Precis när jag kom gick vi först på en pomenad med hennes hund Tyson, vi gick förbi det lokala bageriet och köpte frukostbröd sen gick vi hem till henne och avnjöt en trevlig frukost tillsammans med hennes barn Jim och Elin.

Just den här bilden är tagen hos mig vid annat tillfälle.

Jag och Sara hade inte träffats på ett tag så vi hade mycket att prata om så jag glömde ta kort... 

Äntligen plockades julen ner här hemma och vi hjälptes åt att städa och göra fint!

Skönt!

Kvällen hade jag planerat att tillbringa med Yvonne i stan, hemma hos henne alltså.

Eftersom vi bara har tre dagar i Budapest så ville vi ta reda på vad vi måste ha sett och gjort när vi är där.

Och kvällen började bra, när jag kom in i Yvonnes vardagsrum stod en semla och väntade på mig, min första för iår. Ser du den, Sarah?! ;-)

Yvonne hade blivit lite otålig och provsmakat sin...

Sen satt vi och gjorde ett prellschema för resan.

Och så surfade vi runt om Budapest och vad som måste ses så vi åtminstone hade några hållpunkter.

Ser så fram emot att åka, tur att frbruari är en kort månad!

När vi var nöjda med vårat "program" satte vi igång att laga mat, det blev en himla god Veggogryta.

Nikos kom lagom till maten var klar och med sig hade han mycket lägligt ett gott vin från Malta.

Tiden går som vanligt för fort när man är i trevligt sällskap och jag kom hem mitt i natten, igen....