Nästan.

Impulsiv som jag är ibland så fick jag för mig i helgen att jag skulle klippa lugg.

Nu har jag gjort det och jag kan inte bestämma mig för om jag vill ha det.

På tre dagar har jag nu haft alla varianter.

Raklugg

Uppsatt lugg

och som här, snelugg

Vaknar och tittar ut genom fönstret och tänker "Why God?!"

Allting är vitt och det snöar som 17.

Risk för snöfall, var det sista jag hörde på vädernyheterna, inte ett skyfall av snö.

Som tur var hade vi bokat påsklunch hos Mickes föräldrar den här dagen, innan jag skulle jobba, igen, så vi gjorde oss iordning för Norrtälje och Tore och Kerstins fritidshus.

Som vanligt fick jag Tores goda lax. Han vet vad jag vill ha. Men bordet var full av godsaker, vilket jag anar att det är Kerstin som ligger bakom.

Vi passade också på att gratta Mickes pappa som fyller år samma dag som Max, men dom har en ful ovana att åka till varmare breddgrader över födelsedagen.

Vägen hem gick något fortare än vägen dit då det hade börjat töa.

Micke släppte av mig på jobbet eftersom jag jobbade hela påskhelgen.

Kersitn, med gömd kvast och händerna i fickan så man inte ser klorna... ;-)

Micke och hans pappa. Ibland blir jag rädd.

Det är tur att jag har Kerstin, för hon vet allt som kommer att hända mig, jag kan alltid diskutera Micke med henne för hon vet precis vad  jag talar om. Shes has already been there... :-) 

Är det något jag verkligen inte tycker om så är det ormar.

Jag älskar vintern i skogen för att jag vet att det är absolut ormfritt. Jag behöver inte gå och titta i marken.

Men så igår så var det en stackars förvirrad Kopparorm som tittade i sin almanacka och såg att det stod 31 mars och tänkte att han skulle titta fram.

Bad for him, han levde nog inte länge, men good for me, en mindre.

Det är för mycket snö kvar på marken för att dom ska trivas, men finns det en så finns det fler, så nu är det dags att börja passa sig igen då. *suck*

Men lite modig har jag blivit trots allt, jag törs stanna och fota dem. Oftast.

Jag vill bara påpeka att det är kameran som har gjort den liten, igår när jag såg den var den som en boaorm!    

Lördag

Upp för att äta hotellfrukost.

Vi hade vid det här laget noterat att dom enda levande vid frukosten var jag och Yvonne. Alla såg ut som om dom inte ville synas.

Vi satt och åt länge och väl.

Idag skulle vi till Gallerian bla, det var vi glada för, för vi hade inte tagit med oss parfym. Vi hade tänkt att köpa det på flygplatsen, men eftersom det blev så försenat i kön hann vi inte. Och igår när vi gick i hela Budapest så hittade vi iofs små butiker med perfym, men ingen vi riktigt kände till. Och dofterna var ofta söta och tunga. Men i Gallerian skulle det finnas något som var likvärdigt med våran Kicks.

Idag köpte vi 24-timmarskort till buss och T-bana.

Så vi tog spårvagnen bort till Gallerian.

Det var en enorm stor Galleria. Där fanns allt och lite till. Och hela nedre botten av som Kungshallen, full med olika restauranger.

Du kunde hitta allt du sökte där. Också rätt storlek.

Jag hade pratat om alla bakelser jag skulle äta när jag kom till Budapest. Och visst kan dom göra bakelser som såg himmelska ut. Men antagligen var det febern som satte stopp för det, jag var inte sugen. Men man kan ju inte resa dit utan att ha ätit åtminstonne en.

Så Yvonne och jag beställde en varsin i olka smaker och så delade vi. Ja, dom var goda! :-)

Här är deras Galleria. Den bilden jag la upp högre upp var deras motsvarighet till Centralstationen där tågen går. 

Men mer än bakelser blev det inte. Parfymerna i butiken kostade i snitt 200 kr mer än dom gör i butikerna här hemma. Nej, det ville vi inte betala. Och imogon skulle vi ju till flygplatsen då kunde vi köpa taxfree.

Nu styrde vi kosan mot Gallert termalbad.

Dom hade ett lite roligt system i dom här badhusen. först kommer du in och då står det en massa hytter i lång rad. Men ska hitta en hytt där det är dörr på båda ädarna. Men kan inte se över den och inte under den så man får knacka på och gissa vart det är ledigt. Sen ska du stå där och byta om till badkläder. Sen går du ut på motsatt håll där du kom in och då kommer man in i ett jättestort skåpsal, där du hänger in dina kläder. Först då visar dom pil att man ska serparera damerna från herrarna och då kommer du in i badhusets duschar. Men dom separeras bara av en halvvägg så det gäller att inte gå fel. Sen går du ut i gammla badhuset där termalbassängerna finns, dom är inte större än en yacuzzi. Vattnet är pissgult och det luktar inte gott. Men vi skönk ner vår lekamen i det. Varmt och skönt. Men efter ett tag ville vi gå på utomhusbadet istället, det var stort och vattnet såg inte så gult ut då. Man fick sitta högst 20 min i termalbaden så det gjorde vi. Sen gick vi ut och duschade. Vi kunde inte ha kameran med oss i badet så vi försökte fota i efterhand. Men som allt annat i Budapest var det stort och vackert.

När vi lämnade badhuset var vi på väg till Hjältarnas torg. Mitt emot torget hittade vi en bekant gata:

Så gick vi över gatan till Hjältarnas torg. Tydligen var det en speciell dag idag, för det var fullt med folk och poliser och Jesus var där med sitt kors. Så vi stannade inte så länge, fotade bara dom stora männen som står uppradade i kronologisk ordning.

Först i raden, den Store Stefan, natruligtvis. Det var om inte Ungerns så iallafall Budapest förse kung.

Efter det här var det meningen att vi skulle till saluhallarna. Men eftersom det var lördag hade dom bara öppet på förmiddagen, miss av oss, så då åkte vi tillbaks till hotellet för en powernap och för att duscha av oss ordentligt efter termalbadet.

En av orsakerna till att vi åkte till Budapest var att vi läst så mycket om deras Jazzbarer. Så det var vad vi skulle till ikväll. Vi hade skrivit upp en del och en av dom var "Fat Moe´s".

Den låg en bit ifrån hotellet men eftrsom vi hade våra 24-timmarsbiljetter så tyckte vi inte att det gjorde nåt. Nu har vi nästan lyckats klura ut deras tunnelbanesystem. Under marken i Budapest finns en till liten värld, där finns affärer, kiosker och massa olika människor. Men efter lite kors och tvärsåkande hittade vi tillslut vart vi skulle.

Det var en nyare del av Budapest. Iallafall upprustat, allt där såg rent, fint och nytt ut. Så vi började springa i gränderna där för att hitta Fat Moes. Vi hade blivit förvarnade att den var lite svår att hitta med vi gjorde det!

Fat moe´s var en mycket trevlig klubb. Tyvärr var underhållningen för kvällen inte så bra. Det var ett cowerband som spelade låtar från 60-70-talet. Och det skulle kunnat vara bra. Men sångerskans största fan var hon själv, och som jag nämnt tidigare så är ungrarna inte så bra på engelska, så en del ord kunnde hon en del ord uttalade hon som hon tyckte att det lät, och ingen kunde rätta henne. Intressant. Men vi hade kommit för att lyssna på Jazz så efter en drink så gick vi därifrån:

Inte långt ifrån Fat Mo´s låg Jazzgarden. Så vi gick ditåt.

Alltså, om ni någonsin åker till Budapest så är Jazzgarden ett måste! Dom kan jazz, dom har mottagit många utmärkelser och dom var värda allihopa!

Här kommer några bilder ifrån Jazzgarden:

Härifrån tog vi taxi tillbaks till hotellet.

Söndag

Sista frukosten. Tråkigt, tråkigt, t om frukostpersonalen tyckte det. Vi livade upp.

Yvonne har just checkat ut oss.

För att sammanfatta det hela:

Budapest är absolut en stad att åka till. Inte om man vill hålla igång på nätterna, men om man vill ha kulturellt utbyte. Det finns hur mycket som helst att se. Vi kommer troligtvis att åka igen. Det blir nog bättre nästa gång. Allt blir så intensivt när man åker till ett land som ingen av oss känner till bara över en helg. Mycket tid går åt att irra. Men jag måste säga att jag minns inte när jag skrattade så mycket som jag har gjort den här helgen. Det här var inte sista gången. Vi hade otroligt roligt.

Och jag kan förvarna andra. Det finns ingen taxfree på flygplatsen, alltså den är ännu dyrare än i gallerian...   

Så kom torsdag och jag packade det sista inför våran resa.

Micke skulle skjutsa oss till Arlanda. Och som vanligt när det är Micke så ska vi vara i god tid. Mycket god tid.

Vi var på flygplatsen straxt efter 17 planet skulle gå 20:10.

Så jag och Yvonne bestämde oss för en fika innan incheckning, då den ändå inte hade öppnat.

När vi kom ner till incheckningen så var det kö, natruligtvis. En kö som inte rörde sig.

Vi köade över två timmar!

Det visade sig att förutom jag och Yvonne och en handfull till som skulle till Ungern så var planet full med passagerare som skulle till Libanon. Det var ett sådant kaos med packning, biljetter och ett sånt huller om buller så incheckningspersonalen gav tillsist upp och bara placerade folk i planet. Allt för att det inte skulle bli för mycket försenat, vilket det ändå blev.

Eftersom libaneserna ofta är många i familjen, och folk hade bara blivit incheckade satt folk lite här och där i planet. Så också jag och Yvonne, men jag lyckades möblera om mig så jag hamnade bredvid henne.

Men alla lyckade inte, och när dom sen ville tala med varandra så ropade man, det var en sån ljudnivå och ett sånt liv att vi böjrade skratta där vi satt. Det endas som kändes som om det fattades var getter och höns i kabinen.

Men eftersom det var en underhållande resa så gick det snabbt.

Och vi var klara för nedstigning.

Det var lite turbulens i luften så planet skakade något och det var väl enda gånger det blev tyst. Folk höll sig i sina säten.

Just som det skakade som värst och planet var på väg nedåt, fick någon för sig att skoja.

Fyllde "spypåsen" med lyft och *PANG*, världens smäll!

först så skrek jag till, men sen så började jag skratta. Jag älskar practical jokes!

Undra hur det gick för honom... :-)

Framme i Budapest! En timma senare än beräknat.

Utanför flygplatsen har dom en taxikur. Där säger man vart man vill åka och dom talar om vad det kommer att kosta och lämnar ett kvitto som man visar upp till chauffören. Du kan inte bli lurad. Skönt.

Här kommer ett par bilder från hotellet:

Såhär så det ut framifrån.

Vårt rum. Dom hade t om bäddat upp till oss för att vi kom så sent...

Taklampan. Vacker!

Badrummet och toaletten, nåt vi skulle verkligen bekanta oss med...

Efter en turbulent resa krävs en nattfösare. Vi hittade något inhemskt. Starkt som 17!

Jag hade vid det här tillfället fått feber. Jag fick det redan på planet. Kanske ses på bilden. Men efter det här var det natti, natti.

FREDAG:

Jag hade sovit dåligt på natten då jag kokade av feber. Minns inte när jag var så här varm sist. Vid ett tillfälle tog jag min sista krafter för att ta mig ut till badrummet där jag hade Alvedon. Tog två och sköljde ned dem med.... kranvatten....

Gick upp strax innan 8 för att hoppa in i duschen och sen ner till frukost.

Jag fullkomligt äääälskar hotellfrukostar! Trots feber!

   Musserande vin. Vi var natruligtvis tvungna att smaka. Men jag kan inte dricka så tidigt på morgoen så vi hoppade det. Vi var bland dom få som gjorde det faktiskt.

Upp på rummet igen. Fram med karta och hitta vad det var vi skulle titta på. vi hade ju sen innan planerat vad vi skulle se och på vilka dagar. Nu gällde det att hitta dem och en bra färdväg.

Sen går Yvonne ut på toaletten för att ta sina hälsopiller och sköljer ned dem med.... kranvatten....

Sen lämnar vi hotellet och går ut på stan med kartan i högsta hugg!

Det vi märkte av Budapest är att allt står på deras språk. Om något står på ett annan språk så var det mest italienska, franska eller tyska. Ungraran pratar inte så bra engelska heller. Men mycket trevliga och hjälpsamma människor!

Budapest är rent och fint. Fantastiska byggnader men dom flesta behöver en ansiktslyf. Det var lite medeltid över hela staden.

Ungrarna är resliga människor. Så ni kan ju förstå hur jag och Yvonne försvann där bland dem.

Det här var den enda skyllt i Budapest som stod på engelska:

Och här är byggnaden:

Nåt som var väldigt possitivt med ungrarna var att när dom byggde nytt i deras stad så slängde dom inte upp några fula schabrak, utan behöll arkitekturen som staden hade. Mycket smakfullt och vackert, bravo!

Exempel:

Ny byggnad i gammal sil.

Första stoppet var Operan. En vacker byggnad. Men det är mest detaljerna som gjorde det vackert. Och detaljer är ungrarna mästare på!

Efter operan styrde vi mot Stefanbasilikan.

En gigantisk stor kyrka mitt i city till minne av den store Stefan, eller Istvan, som dom kallar honom.

I basilikan finns en relik av vad som tros vara hans högerhand, men jag tror inte det var det. Den var så liten och om han ser ut som dom har avbildat honom var han en stor och reslig man, handen ser ut att komma från en 14-åring. Men det är inget man säger högt där.

Från sidan

Innuti, fast bilden är inte rättvis, såhär såg det ut när man kom in, basilikan är enorm.

Stefanbasilikan framifrån.

Här bestämde vi för att det var kaffepaus. Och det var väl här som det började. Varför man inte ska dricka kranvatten utomlands...

Men det började smått, för att sen bli värre och värre.

Härifrån gick vi mot parlamentet.

Med stopp för toabesök lite här och var. Det var hemskt! Magarna värkte, mullrade och krävde toalett NU!

Parlamentet. Och i Budapest blommade krokusarna...

Parlamentet ligger precis vid Donuafloden och på andra sidan låg Budapestpalatset och deras motsvarighet till Ga Stan.

Vid det här laget var orkade vi inte gå upp dit så vi tog en lift och åkte upp med, annars fanns det en jättevacker gångstig. Men vi vågade inte med våra magar.

      Yvonne i liften med kartan i högsta hugg, för att se vart vi skulle när vi kom upp. Men det första vi var tvungna att göra när vi klev av liften var att besöka toalett, igen. Som tur var fanns det många uppe på berget!

Stefanbasilikan tronar på andra sidan.

Den här vaktar slottet...

By the way. Vi gjorde det på slottet, också... ;-)

Bilder från slottsparken.

För turister, men kunde, mot en peng, få en falk över sig så fick man fotografera. Jag stod över!

Den stora vita byggnaden med torn är parlamentet, den är också enorm, så när vi var utanför var vi tvungna att fotografera den i tre sektioner, nu fick jag med hela.

Häruppe skulle vi dessutom på vinprovning. När vi inte hittade stället frågade vi en kvinna, och hon sa, 10 min tillbaks på gatan. Vi gick tillbaks i tio min. Nada. För att göra en lång historia kort, så hamnade vi tillslut under slottet i en labyrint av källargångar. Någonstans mitt i öppnade sig stället och en biograf med slottets historia visades, vid det här laget var vi inte alls intresserade. Vi ville komma ut, åtminstonne upp för det var rått och kallt därnere. Ingen vinporvning, min feber hade blossat upp ordentligt igen och jag hade inte tagit med mig mer Alvedon. Det var dags att återvända till hotellet.

Hemma på hotellet igen var det dags för en uppfräschning.

Och sen var det meningen att vi skulle på opera. Men eftrsom jag hade feber så hoppade vi det. Vi gick ner till restaurgangen på hotellet och åt en fantsktisk god middag, drack en jättegod Cosmopolitan för att sedan dra oss in till pianobaren för att avsluta kvällen där med en god Cognac.

Jag vill bra tillägga att han som spelade piano var jätteduktig, och bra för det fick han som bonus mig att sjunga till hans spelande. Han flydde efter ett tag... :-/

Men jag och Yvonne hade roligt!

   Yvonne innan middagen...

Och jag innan sången...

Fortsättning på dag 2 kommer senare, nu måste jag rasta hunden...

Sitter nu färdigpackad!

Om två timmar kommer Micke hem och då åker vi till Arlanda!

Vet inte hur tillgången på datorer ser ut dit vi ska, men om inte annat så sitter jag väl här på måndag.

Kram

Dina

Efter olyckshändelsen i fredags har jag handen åter i skena.

Igår gick större delen av dagen till att åka från Boo VC till Nacka Sjukhus.

Jag hade även bokat in yoga till igår kl 17 och blev glad när jag märkte att jag skulle hinna vara med på den. Det var lite osäkert eftersom när kl var 15:15 var jag fortfarande på röntgen.

Men Micke hämtade upp mig och körde mig till Friskis så jag hann.

Men jag önskade att jag inte hade gjort det.

Kunde bara vara med på hälften av övningarna. Och dom gjorde jag dessutom halvdant. Sen som pricken över i så sträcker jag nacken på hö sida i någon konstig ställning och då tappade jag lusten helt.

Kom hem och åt min Veggogryta som jag gjort i ordning och slocknade innan kl 21. Vet inte när det hände sist...

Det är vad många kvinnor måste gå för att hämta vatten. Många gånger inte ens rent vatten.

För att förbättra livskvalitén för alla dom tusentals människor sa anordnar Live Earth i Stockholm den 18 april Run for water.

Det kostar 200 kr att gå/springa dom 6 kilometrarna runt stan. Från Kungsan genom G:a Stan.

Och 250 om man vill vara med att tävla.

Jag ska gå.

Hoppas fler vill det, anmälan kan göras här:

http://waterrun.se

Jag har "snott" bilderna från deras sida, hoppas dom inte blir sura..