Som min pappa gick bort... Och jag saknar honom fortfarande lika mycket :-(

Jag har märkt att det är när jag har tråkigt som jag har kläckt mina sämsta idéer.

Jag ska inte gå in på dom alla, för dom är några stycken, men en av dem iallafall.

Jag satt i bilen och kom på att jag hade några händelselösa dagar framför mig och för att stoppa dem sa jag till Micke att vi skulle gå och rida.

Micke:

- Aldrig!

Jag:

- Men kom igen, det kan bli kul!

Iallafall så hittade vi på annat och jag glömde bort ridnigen. Det här var några veckor sen.

Idag säger Micke:

- Vet du, du ska få rida! Jag har träffat en kompis som har hästar och vi har bestämt att du och jag och han och hans fru ska rida ut en dag och ha picknick!

Shit!

Jag kan inte rida. Det var 20 år sen (!) jag överhuvudtaget satt på en häst. Och t o m då skrek jag att jag ville ha en ledare... :-/

Jag kan skritt, men sen måste jag hålla i mig i sadeln och mina ben far rakt ut.

Saken är den att jag innerst inne är en kyckling...

Micke tittade på mig där jag hade stelnat i min rörelse.

- Men du ville ju rida, nu har jag ordnat det...!?

Ja, jag ville rida i en inhägnad hage med någon som höll i min häst. Eller åtminstonde gick bredvid.

Inte finrida med ett okänt par i skogen bland grenar och snår... Shit!

Jag förstår att Micke nu bjuder till för min skull. Han är inte den som bara sådär skulle sätta sig på en hästrygg. Han gör det bara för mig (det är kärlek) ;-) och då kan inte jag vara den som backar nu..

Så, om paret med hästarna inte har en Fallabella häst. Så behöver jag en ridlektion jävligt snabbt!

Lagom storlek!

Jag vet att jag har varit motståndare mot olika dieter. Men så är jag ju inte mer männiksa än att jag kan ändra mig. Nu har jag kört Herbalife i tre veckor och resultatet nu efter tre veckor är:

Bröstvidd: - 2 cm

Midja: - 5 cm

Höfter: - 6 cm

Lår: - 2 cm

Vikt: - 3 kg

Det är nästan så jag vill gå ut och frälsa världen med Herbalife.

Den funkar faktiskt jättebra.

Frukost och lunch byts ut mot en shake och middag äts som vanligt.

Och shaken är mättande. Och god!

Lägger ut en länk här till höger.

Skönt. Jag är uppenbarligen inte 100% frisk än. Det kände jag igårkäll när jag cyklade hem från jobbet. Och idag kom hostan. Men jag är åtminstonde feberfri.

Idag har jag bokat biljett åt min mamma, hon kommer den 7 juni. *Längtar*

Jag har inte skött min motion som jag borde på sista tiden så idag tog jag Athos till skogen. Men det var för varmt, vilket jag anade, och min hund börjar bli för gammal... :-(

Trots att jag gick 1/3 av vad vi brukar gå så la han sig vid lekplatsen på tillbakavägen och vägrade gå mer.

Nåja, när han såg att jag ville hem så masade han sig den sista biten, halvsprang in till köket och la sig pladask på golvet. Där ligger han nu och flåsar...

Hahaha.. Han ser alldeles galen ut här..

Sen la han sig tillrätta och så ligger han fortfarande:

Ja, på fler än ett sätt faktiskt.

Men jag har fått virus i form av en igelkott som har satt sig i halsen.

Det bara small till, utan förvarning, och sen stacks det i halsen som aldrig förr.

Febern kom och gick, men det var inte den som var värst, det var halsen.

Vaknade innan kl 7 imorse av huvudvärk, det var fullt med snor som satt fast och ville inte släppa kranieväggarna till att börja med. Fram på dan gav det med sig och började komma. Nu känns allt mycket bättre.

Nu på kvällen var jag så pass att jag tog mig en promenad i skogen. Sover aldrig dom där ormarna?! Dom är ju överallt och hela tiden!!

Idag har jag även skaffat skype. Jag var i ett desperat behov av att ogga till Sarah. Jag är alltid sist med tekniska saker, men nuså, nu kan vi även prata när ni är på Cypern.

Tittade på gräsmattan på våran framsida. Horror! Vi har en stor lönn på framsidan. Och bortsätt från att den på hösten fäller så mycket så den skräpar ner hela gatan och retar upp hälften av grannsakpet, den ynglar av sig också i miljontals märkte jag.

I början gick jag enträget och drog upp allt som satt sig i gräsmattan men förra året med dens trista väder så var jag ju knappt där. Och gissa om det har tagit sig. Våran lönn brjar likna plantan i "Little house of horror". Men istället för "Feed me!" som plantan sa så sprider den ut sig, som en Alien som vill ta över gräsmattan. Det är så mycket att jag vet inte vart jag ska börja och hur jag ska få bort dem...

Det syns kanske inte så bra, men det som inte ser ut som grässtrån och inte som maskrosblad är lönnblad som slagit rot...

Och i min utgrävda rabatt ser det ut som lönnens ormgrop...     

Nu har jag anmält mig till ytterligare en utmaning.

Nacka kommuns cykel och gå utamning.

Det ska värnas om miljön så Nacka kommun anordnar en tävling för dom som bor och/eller jobbar i Nacka kommun. (Jag tror att det var så)

Man ska dra ihop ett lag på max 8 personer och man måste ha minst 15 minuters gångavstånd till sitt jobb då får man vara med.

Och jag är med!

Det var Gun, arb.terap på mitt jobb som tog initativet till det här och jag sa uttryckligen när hon frågade vad vårat lag ska ha för namn. "Jag vet inte, välj inget töntnamn bara!"

Presis så sa jag. Och när det är sista kvällen innan man ska lämna in lagen så ringer Gun upp till våningen och frågar vad laget ska heta.

Just då gick jag i huvudet igenom min cykel som Micke har fått laga inför utmaningen. Den har genom åren fått lite skavanker och vi la märke till att två ekrar var borta. Och när Gun ringde så tänkte jag just på hur länge däcket håller och hur många ekrar en cykel behövde så jag sa på skämt "ekrarna".

Som svar på vårat namn och hon tyckte det var strålande.

Jag tog det natruligtvis som ett skämt, men det var det inte...

Så om vi vinner och det kommer att stå på Nacka kommuns hemsida att EKRARNA har vunnit och sen våra namn, då måste jag byta kommun...

Vi brukar skoja om att det är FN möte när vi träffas, eftersom jag har kompisar från istort sett hela världen.

Som igår, vi skulle fira att vackra Miretta hade fyllt år, vi kunde tyvärr inte närvara vid den aktuella dagen, så vi fick en rain check.

Idag var vi inte så många men vi sträckte ut oss ganska bra på världskartan ändå, tre världsdelar fick vi ihop.

Giovanni som är från Peru.

Söta Shoxan och hennes lika söta dotter Larissa som är från Irak.

Kära Miretta, från Finland.

Sen kom det blivande brudparet, Peder och Ricko, Svergie och Filippinerna:

   Sen är det Fatima, hon försvann tydligen varje gång jag skulle fota, men hon sitter längs bort i bild, även hon från Irak.

Och så jag som är från Grekland, Micke och Rosie som inte heller ville vara med på bild tydligen, Sverige. 

Ja, det var det, men kul var det och är det varje gång vi träffas.

Om vi inte har fördommar om varandra? Jämnt och hela tiden! ;-) Och vi driver också med varandra och vi skrattar mycket med varandra. Och jag ska avsluta med en mening som jag tycker är så himla bra. Den kommer från en sångtext av gruppen En Vogue:

Free your mind and the rest will follow

Vaknade pigg och utvilad redan kl 7:30.

Ropade in mitt kaffe, nu när Hugo sagt att jag får dricka det med lite socker, sen låg jag och Micke i sängen och drack kaffe och småpratade.

Så kom jag på att det var dans idag, så jag klädde mig för för att gå ner på Friskis & Svettis.

Kl 12 var det möte med Rosie och Giovanni i Orminge centrum för att inhandla proviant för imorgon.

På hemväg mötte vi upp Rosies syster Sofia som var ute med deras hund Snappe. Så hela gänget gick hem till mig och fikade. Länge och väl och jag vill bara berätta att trots att Rosie kom men ett berg av färska Wiennerbörd så åt jag snällt mina knäckebröd till fikat.

Jag plockade lite och efter det var det dags för Susanne att förgylla min kväll med sin närhet. Vi åt tacos och pratade en massa nästan fram till midnatt.

Nu ska jag strax gå och lägga mig, ska upp och laga cheesecake imorgon bitti.