Vickan, alltså.

Jag ringer henne och jag har lärt mig att inte ringa för tidigt på morgonen så jag väntar till mitt på dan.

Jag låter det gå några signaler men hon svarar inte. Tänker att hon inte är hemma.

Det går några minuter sen ringer min telefon.

Det är Vickan. Hon har en  kyla i rösten när hon säger:

"Har du ringt?"

Jag: Jaaa!

V:Jag sov, kan du sluta ringa så många signaler!?

Jag: Men OM du inte sov så ville jag ge dig en chans att hinna till telefonen.

V: Jag vet på signalerna att det är du som ringer. Du eller mamma, men mamma har slutat så det är du.

Ja, det är jag. Och om du vet det varför svarar du inte då??:-)

Såhär har vi hållt på i många år. Det är lite viljornas kamp nu.

Men det här kommer jag att vinna, för vet du vad?

Det kommer säkligen en dag då Vickan får barn.

Då kan hon inte sova och måste svara i telefonen, på engång! Är det inte fantastiskt?

Det ger mig faktiskt en tillfredställelse att veta att det är bara en tidsfråga...

Jag ska bara ta en tur till Centrum, sen ska jag ringa och väcka Vickan...:-)

Så jag hade naturligtvis fullt upp. Hatar att bara ha en dag ledig.

Till råga på allt så regnade det hela dagen.

Men jag körde på, bädda sängarna, gick ut med hunden, lagade mat, pratade i telefonen, tvättade..

Jag hade bokat in kvällen med några arbetskamrater, vi skulle åka hälsa på en annan arbetskamrat som hade fått bebis. Jättesöt!

Kom hem närmare 23.30

Det var min lediga dag...

Ledig...?

Se till att det är svinkallt ute.

Klä dig i på tok för lite kläder.

There you have it!

Jag förbättrade min tid till jobbet med 20 min! :-/