Fördelen (om det finns någon)  med att ha en emotionell handikappad man är att du kan vara säker på att denna kommer att sky varje form av situation att hamna i ett läge där han utsätts för känslor han inte kan hantera. Det gäller såväl hans egna som andras. Så när jag gick upp igår så hade Micke redan gett sig av. Utan ett väsen.

Jag gick ett varv i vårt hem och tittade på tomrummet efter honom och sen bestämde jag mig att lägga mitt fokus där det hörde hemmma.

På min förstfödde som fyllde 24 år!

Närmsta familjen slöt upp på restaurang Pong i stan för en födelsedagsmiddag.

Jag och Oliver på bussen på väg in till stan.

Jag och födelsedagsbarnet.

Efter på tok för mycket mat (och för mycket öl för vissa) vill personalen på Pong stänga och gå hem.

Men då var typ alla redan på gåvidare humör och vi gick i regnet genom gamla stan och hamnade på en Irländs klubb som jag just nu inte minns namnet på trots att jag har varit där flera gånger.

Mysigt, bra stämning, bra liveband och mera öl.

Mina älskade killar!

Min finaste AnnaMaria och deras fina kusin Carolin.

Jag funderade länge om jag skulle publicera det här kortet. Jag känner mig lite tvungen, trots otaliga försök att få Uffe att se ok ut åtminstonde på nåt kort så misslyckades vi. Så av alla hemska foton på honom från igår var det här det minst hemska...

Ok, jag blev inte så bra jag heller....

Japp, ni som vet ser rätt!

Det är min lillebror Sakis som är längst till vänster. Dagen till ära hitkommen från Grekland.

Det blev en sen natt och Stockholm visade inte direkt upp sig från sin bästa sida med regn, storm och, som pricken över i, snö under en och samma natt.

Welcome to Sweden! :-)