Januari är en skitmånad.

Det är månaden efter jul och det är månaden alla tänkbara räkningar dyker upp.

Det sista man vill ha då är extrautgifter.

Häromdagen hade jag laddat och satt på tvättmaskinen när plötsligt strömmen gick i hela huset.

Jag undrade varför och när jag gick in i tvättstugan så visade det sig att tvättmaskinen läkte inifrån.

Så vi har tittat runt efter en ny tvättmaskin. Jippiyahyey! :-/

Hos oss går minst två maksiner om dagen, så en trasig tvättmaksin här är rena katastrofen!

Jag gav Micke fria händer att köpa en ny själv, då jag kände att just tvättmaskin är inte vad jag vill lägga min fritid på. Jag litar på honom, har har inte gjort så många dåliga köp under dom här tio åren vi varit tillsammans. Dessutom är han noggrann, nästan för noggrann, vilket också är ett skäl till att jag inte vill åka runt med honom och titta på vitvaror.

När det gäller såna saker går jag in i närmsta affär och köper den dom lurar på mig. Micke surfar först på olika märken och kollar upp vad dom fått för resultat. Sen ska det surfas runt och kolla vilka affärer som har den och till vilket pris. Nää, det där får han sköta själv!

Och det klarade han bra, för igår kväll när jag kom hem stod en tvättmaksin i vardagsrummet.

Idag har vi, läs han, kopplat in den och just nu testkör vi den för första gången. Den verkar mkt lovande.

Själv såg jag till att göra det sista "måste ha" inköpet igår innan jobbet. Det var allroundstövlar sådana som man bara måste ha när man har hund. Jag hade ett par som jag kastade efter förra vintern, sen har det varit så milt att jag inte har lagt nån större möda på att hitta några, men igår på Crispin i Forum hittade jag vad jag sökte. Det blir mitt sista köp på länge nu! :-/ *ler*

Dom är kanske inte dom snyggaste, men dom fyller sitt syfte och jag bara älskar dem!

I onsdags skulle Yvonnes mormor Eivor begravas.

I Enköping.

Jag skulle med för att visa mitt deltagande och respekt till familjen men också ifall Yvonne ville ha stöd.

Jag är ett dåligt stöd på begravningar.

Även om personen var gammal och hennes tid på jorden slut, så är det ändå nåt sorligt över det hela.

Prästen var en ung kvinna och med mjuk och len röst höll hon ett fint tal.

Sen hörde jag Vickie börja snyfta. Då var det kört, då kom mina sympatitårar.

Vila i frid, Eivor!