... betyder det inte att vi inte har varit där. I Forum alltså.

I tisdags var jag på kurs fram till kl 12:00 i Nacka stadshus och eftersom jag skulle börja jobba kl 15:00 kände jag att det inte var så stor idé att åka hem emellan så jag hade kommit överrens med mamma att vi skulle träffas i Forum ca 12:15.

Och det gjorde vi.

Och vi gick omkring där till kl var strax efter 14 då jag var tvungen att bege mig till jobbet. Men mamma ville inte åka hem, som vi hade kommit överens om, vi skulle nämligen på samma buss så hon kom på rätt.

Nä, jag var tvungen att ringa Micke som skulle hämta upp henne vid 16-tiden när han slutade jobba.

I fredags var jag ledig och vi hade kommit överens om att tillbringa dagen på Forum.

Någongång efter kl 11 var vi där.

När kl var närmare halv fem hade jag så ont i mina fötter (fel skor som vanligt) så jag ville hem. Så fort som möjligt, så jag ringde Micke som kom och hämtade upp mig och en tjurig mamma som inte alls ville åka hem då.

Jag hade ju sagt att vi kunde vara där heeela dagen. Inte 17 fattade jag att hon skulle ta det så bokstavligt!!

Djupa andetag...1..2..3...

Det här är bara början. Som vanligt vill jag se hur hon ska få hem allt...

I torsdags hade jag bestämt med Mohamed att plocka svamp.

Jag tänkte vi skulle gå till det stället där jag förra året hade haft stor svamplycka, men i år var det en besvikelse.

Så efter flera km skogsvandring genade vi tvärs över vandringsleden för att ta oss hem.

Och det var då vi hittade dem.

Mohamed kunde gå förbi dem, men på håll såg han som en falk och kunde peka "där".

Men att sätta Mohamed att plocka svampen var big mistake, det såg ut som en massaker efteråt. Nä, Mohamed var mer intresserad av vackara höstmotiv i skogen att fotografera.

Undra hur många kort han tog på mig... ;-)

Såhär såg det ut efter att Mohamed plockat...

Vi fick faktiskt mkt svamp.

Och efter att tagit hand om den var det dags att hoppa i duschen, vi var bjudna på middag hos Perla.

Vi fick gott vin, god filipinsk gryta och Perlas jättegoda vårrullar.

Och till Mickes stora glädje fick han dogybag med vårrållar.

Tack för en trevlig dag alla!

Ledig lördag och hela min familj samlad, lycka!

Att fånga dom på en bra bild mitt i maten var värre..

Efter maten dröjde vi oss kvar runt bordet och det blev många skratt,

"preskiberade" familjehemligheter och familjehistorier som mamma och jag berättade vidare till nästa generation. Dom är stora nog nu. :-)

Men det var trots allt lördag och för dom älsta barnen betyder det umgänge med kompisar, så vid niotiden var vi vuxna ensamma hemma så vi flyttade in till vardagsrummet.

Eftersom jag plockade i köket kom jag in i vardagsrummet lite senare än mamma och Micke.

Party for everybody! Dance!

Torsdags förmiddag landade mamma på Arlanda.

Min morbror och moster hämtade upp henne sen kom dom hem till oss och vi fikade.

Mamma hade med sig alldeles färska Baklava, riktiga Baklava som smakade så som dom ska smaka!

Jag åt två!

Sen var det dags för mig att ge mig av till jobbet.

Fredag

Ledig dag.

Jag fick iallafall gå upp vid 6-tiden på morgonen då jag skulle vara på Olivers skola kl 8:30.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Fy tusan vilken bra skola!!

På vägen hem ringde AnnaMaria och frågade vart jag var för att Jajja ville gå en sväng till Orminge C. Jag var inte förvånad, faktum var att jag väntade mig det så jag var beredd.

Så, när vi hade inventerat allt som fanns på Lindex, i skoaffären, i butiken gick vi ner till Konsum.

Och sen försvann min mamma. Vi hittade henne senare med handen i kakburken.

Eller nästan, i godispåsen...

Senare på eftermiddagen, när jag skulle gå ut med Athos, tog jag med mig svampkorgen sådär utifallatt..

Och tur var det, för jag hittade massor med svamp och väldigt mycket trumpetsvamp som jag har letat efter men inte hittat. Nu hittade jag massvis!

Söndags kom Perla på besök på jobbet och vi pratade om att träffas och plocka svamp.

Jag gick in på veckans väder och såg att enda dag som solen sken var på onsdagen. Jag slutade kl 13:00 den dagen så det passade jättebra att ta sig ner till Nyckelviken då.

Vi hann inte mer än in i skogen så började det dugga.

och dom 3,5 timmarna vi gick omkring där duggade och småregnade det hela tiden.

När vi väl var ute ur skogen och på väg hem, då slutade det regna. Typiskt!

Ska dom aldrig krypa till kojs?!

Men vi hade iallafall väldigt roligt och trevligt. Hoppas vi kan göra om det snart.

Till höger på bild ser ni kyrkan i Eratini.

Ett stenkast nedför backen bor vi när vi är där.

För knappt 10 år sedan fick Eraini en ny präst. Han var ung och inovativ.

Den yngre generationen, då pratar jag inte småbarn och unga tonåringar som inte har nåt val, utan folk i 20-30årsåldern hade börjat prioritera utelivet vilket medförde att ingen orkade gå upp kl 06:00 för att infinna sig i kyrkan kl 07:00.

Och alla hade de en bra anledning varför dom inte infann sig i kyrkan.

På en vanlig söndag kunde prästen visa överseende, men inför en kommande högtid tyckte han att det fanns ingen anledning att befolkningen skulle missa gudstjänsten.

Så varje söndag ställer han ut stora högtalare utanför kyrkan och i och med att kyrkan ligger högt och berg ligger runt om blir akustiken som i en antik teater.

Alla hör...

Den oändliga liturgin från 7-9:30 känns som en evighet.

Sömnen blir förstörd. Och allt blir en enda lång plåga och man ligger bara och irriterar sig.

Jag har ingen lust att höra!

Och jag är osäker på att dom som inte är i kyrkan har det heller.

Men att klaga finns inte på världskartan! Det är som om man måste ta den plågan att lyssna genom sprakande högtalare som straff för att man inte infinner sig på plats.

Jag har ingen lust till det.

Så läste jag nu att dom ska tillåta böneutropare...

För tusan!!

Jag har ingen lust att lyssna på nåt mässande på något språk, från något trosamfund!

Vill jag komma närmare Gud så tar jag mig själv dit!

Sen är jag av den åsikten att religon är något personligt.

Jag är religös. Jag är kristen. Men jag vill välja själv hur mycket och när!

Sluta pracka på mig!!

Om promenader är så himla sunda som alla påstår, så skulle ju brevbäraren praktiskt taget vara odödlig.

Valen simmar hela dagarna och äter bara fisk, och den är tjock som fan!

Kaninen springer och hoppar hela dagarna, men lever max 5 år.

Sköldpaddan springer inte, hoppar inte, kommer alltid sist, rör sig nästan inte och lever i 150 år.

Man kanske ska börja fundera hur viktigt det är att börja sitt nya liv iallafall....

I söndag bestämde jag och Lisa att vi skulle ge oss ut och plocka svamp.

Mest bara för att jag, och jag vet att Lisa kände likadant, behövde komma upp och få lite luft.

Lisa tyckte att vi skulle gå åt motsatt håll till vad vi brukar gå åt, för där hade hon hittat trumpetsvamp vid tidigare tillfälle.

Väl där hittade vi några få.

Vi såg en liten stig fortsätta in från det området där vi hittade svampen och vi bestämde oss för att följa den för att se vart vi kom, då ingen hade gått på den tidigare.

Nya stigar, me like!

Och skogen tätnade...

Jag vet inte riktigt vad jag fotade här, men det här var liksom "ingången".

Vi hittade början till svampar, höstkantareller, och stooora exemplar av fingersvamp, en svamp jag har ätit många gånger tidigare, men som nu inte rekomenderas att förtära.

Vi fortsatte lite tvivlandes, men endå, lite spännande var det ändå och jag gick bara och njöt av att jag som omväxlings skull inte gick vilse ensam.

Stigen upphörde och det blev lite vildmarksterräng.

Lisa står lite kaxigt och världsvant på bilden, det var för att hon skickade mig först över och jag hoppade på stenen som syns bakom henne som visade sig inte alls var stabil och jag åkte i vattnet. Tur att jag hade gummistövlar!

Athos syns i bakgrunden, han ville inte alls gå över, först för att han hatar vatten och sen så såg han också att det inte var säkert att trampa vartsom helst.

När jag gick över för att lyfta över honom blev han så förnärmad att han tog sig över för egen maskin. Han är en kamphund trots allt... ;-)

Sen ägnade Athos en stor del av promenaden att ta pinnen från Lisa. Tills Lisa tillsist gav efter eftersom det blev hopplöst att gå med en hund hängandes i gåstaven.

Vi kom ut på ett mycket intressant ställe men kunde ta oss tillbaks via Danmarksholme och sen hem igen.

Vi hittade inte så mycket mera svamp men det blev en trevlig promenad. Och på tillbaka vägen säger Lisa: "Ser du fjärlien?"

Hur Lisa såg den från stigen vet jag inte, men här är den iallafall på nära håll.

I torsdags var jag ledig och ville promenera bort huvudvärken efter personalfesten dagen innan så jag tänkte gå samma sväng och kolla läget.

Så jag svängde av sigen där jag ville minnas att Lisa och jag gått och jag tyckte jag kände igen mig ganska bra tills..

Vägen tog slut och jag kom till en sjö.

Det var bara att suckandes gå tillbaka. Så typiskt mig.

Och under hela vägen jag gick hittade jag typ tre trumpetsvampar och inget mer.

Men innan jag gick hem så gick jag upp i skogen där jag brukar gå och där hittade jag massor med svamp! :-)

Ialla fall så pass mycket så det räckte gott och väl till middagen.