Härom dagen skulle jag iväg och sa till Micke att det var bäst för honom att det luktade rengöringsmedel när jag kom hem.

Det var alltså en hint om att han skulle städa medans jag var på jobbet.

Jo, visst var det undanplockat när jag kom hem och visst luktade det rengöringsmedel, men det här var inte vad jag menade...

En trasa neddränkt i rengöringsmedel fastsurrad i värmefläkten....

Nyårsafton. Bortsett ifrån att jag jobbade så kände jag mig inte alls bra. Det hade jag inte gjort på flera dagar, men det var mest febertoppar som kom och gick. Men just nyårsafton känndes värre..

Men jag tog mig igenom arbetspasset och sen åkte jag hem med mina sista krafter.

Kl 20 på kvällen var jag så febrig och sjuk att jag ville gå och lägga mig. Jag satt ändå i fotöljen med värkande kropp och knappt höll mig vaken. Micke låg i soffan och sa att jag skulle försöka vara uppe en stund till. Tio minuter efter det hörde jag honom snarka.

Jag tog min brännheta lekamen och masade mig in i sovrummet för att gå en helvetesnatt till mötes.

Efter att ha legat och feberkrampat så frös jag för att vakna av att det ringde på dörren kl 03:30 av att Barre blivit utelåst.

Minns knappt att jag gick upp och öppnade. Micke, som fortfarande låg i soffan hörde ingenting...

La mig och somnade om.

Vaknade när klockan ringde på nyårsdagens morgon och jag var dyngsur. linnet var alldeles blött, mitt hår var som nyduschat och febern hade gjort att var enda lem i min kropp värkte.

Ett kort ögonblick övervägde jag att ringa och sjukskriva mig, men vem skulle tro att jag var sjuk på riktigt en nyårsdagsmorgon?!

Och vem skulle ersätta mig på jobbet en morgon som denna?!

Så jag masade mig till bussen.

Arbetskläderna, som i vanliga fall är luftiga och följbara, skavde mig på kroppen hela förmiddagen. Jag gjorde mitt pass iallafall och sen gick jag hem.

Och föll ned i min säng och somnade.

Vet inte hur länge jag sov, men när jag vaknade till så hade Athos rivit ner överkastet och låg troget vid min sida på golvet. Hela tiden.

Micke kom in och frågade om jag ville ha en kopp te. Det ville jag. Efter 10 år borde han veta hur jag dricker mitt te. Jag vet hur han dricker sitt kaffe, sitt te, hur han vill ha sin mat osv osv... Jag vill ha mitt te starkt med en halv sockerbit och en gnutta mjölk. Och med en gnutta så menar jag endast ett par droppar.

Det här var vad han kom in med:

Det var ju för tusan näst intill silverte! Det kunde jag ju inte dricka! Ville kräkas bara jag såg det!

Jag vet att jag låter gnällig men jag var sjuk, näst intill döende, och då har jag all rätt till det!

Så jag gick ut och gjorde egen te.

Bara för att möte en stolt Barre som sa att hon har gjort lamm i ugnen som vi kunde kalasa på ikväll... Åh, tack, perfekt sista måltid... :-/

Väluppfostrad som jag är så åt jag lite iallafall. Sen orkade jag inte så mycket mer, jag var tvungen att gå och lägga mig igen.

Dagen efter var allt värre, min kropp var slut, febern ville inte ge med sig men jag tänkte att jag måste få nåt i mig iallafall så jag gick upp och gjorde "soupitsa", liten soppa fritt översatt, sån som pappa brukade göra till oss när vi var sjuka. Det är en buljongsoppa med citron och ris.

Jag gjorde så jag hade att äta hela dagen, men när Oliver såg den ville han också ha.

Men det räckte iallafall.

Vid det här laget så hade jag tydligen börjat tappa smaken, för när det brände i halsen frågade jag Oliver om jag hade pepprat soppan mycket, men det hade jag inte, så det betydde att jag svalde het soppa...

Resten av dagen gick åt till att sova, sitta lite i soffan och sova igen.

Idag har jag fått nog av att vara sjuk, så fram åt eftermiddagen tänkte jag att en prommenad i friska luften kunde inte skada.

Nu sitter jag i fotöljen med bulltande huvudvärk och feber igen. *suck*

Till råga på allt, som om det inte var illa nog att vara sjuk så sitter Oliver och Filip i soffan bredvid mig och spelar tv-spel. Olivers 32 tums tv på rummet dög inte dom måste ha 60 tum.

Och så sitter dom och gapar och skriker... Ingen hänsyn till att jag sitter sjuk bredvid.

Har jag någongång sagt att barn är en fröjd i ett hem?! JAG TAR TILLBAKS DET!!

Jag hade massa roliga planer den här veckan nu blev allt avbokat. Typiskt, hoppas det här går över snart!

Det är sällan jag går på bio.

Och ännu mer sällan som jag ser en film som jag har valt.

Jag och Yvonne, som är gudmor till Oliver, hade lovat att gå på bio med honom. När han var mindre tyckte han det var jättekul, nu deklarerade han att det var sista gången han gick med oss. Vi skämde ut honom, enl han själv.

Jag har fyra dagar ledigt med början igår, så jag vaknade med en massa planer, men jag hann inte mer än ur sängen när jag kände att mitt huvud bultade, näsan rann och kroppen kändes blyindränkt.

Typiskt!

Efter att ha gått hela förmiddagen och knappt gjort nånting vettigt somnade jag i fotöljen med en vädjan till Oliver att gå på bio en annan dag, men det gick inte för sig! Vi skulle gå och därmed basta!

Så vi åkte in till stan, för att möta upp Yvonne på vårt vanliga ställe, tyvärr mindes vi lite olika vart vårt vanliga ställe var och efter att ha stått och frysit en bra stund så hittade vi på varandra. Oliver sa att det var sista gången vi fick bestämma mötesplats...

Vi gick och hämtade ut våra biljetter och sen så gick vi ner till Kungshallen för att äta.

Det blev grekiskt med massa tzatziki... Inte så klokt när vi sen skulle sätta oss i en biosalong kanske, men vitlök är bra när man är sjuk.

Vi kom allra sist in i salongen för att både Yvonne och jag var tvungna att gå på toa först och sen köpa med oss tilltugg. Trängde oss förbi folk som satt längst ut, själva satt vi i mitten. När vi väl satt oss hade vi tappat bort våra 3 D glasögon. Reklamen var slut och filmen började och jag rev ut min väska för att leta i mörkret. När jag väl hittat glasögonen hade jag förlagt snasket... Om igen leta...

Sen satt vi där och försökte hålla oss för skratt Yvonne och jag medans Oliver slog mig på armen att jag ska vara tyst.

Och det blev vi, både jag och Yvonne, för båda somnade.

Så jag kan tyvärr inte säga om filmen var bra, men den var seg i början, det var allt jag kommer ihåg.

Och filmen vi skulle se, det var Hobbit, men enl Oliver var den bra.

Iår firade vi julafton på söder, hos Max.

Men tro inte att det var bara för mig att åka dit och sätta mig vid dukat bord, nej jag fick ta med mig allt.

Men vi hade en trevlig julafton iallafall.

Idag fick jag däremot gå och köpa ny skinka för det som kom med till Max kom inte tillbaks hem.

Oliver mådde inte sådär jättebra så han somnade i soffan efter maten, det var då jag passade på...

Ingen bra idé visade det sig idag eftersom idag har han feber... :-/

Ett spontant gruppfoto tjatade jag mig till också, innan vi bröt upp för kvällen

Jag fick många fina klappar av mina kära, men i ett av paketen låg en väska...! Tomten visste prcis vad jag ville ha...

Jag har jobbat idag, så jag är lite trött, så jag slutar här med att önska alla en god fortsättning på julen.

I år dröjde det innan vi hörde nåt om julfest på jobbet. Och till mångas besvikelse fick vi tillslut veta att julfesten kommer att hållas på jobbet.

Dom flesta kom inte.

Man ska ju inte klaga på festen när man blir bjuden, men orkesten var under all kritik. Vår chef hade beställt rock, men när dom kom så var det rockigaste dom spelade "See you later aligator", och hur kul är den?! Boooring!

Tack och lov för att dom inte höll på hela kvällen! Dom packade ihop och åkte och vi kunde sätta på CD med riktig musik!

Maten hade tillagats i vår egna restaurang och den var god. Jag var iallafall hungrig så jag åt som 17... Jag hade jobbat hela dagen och var hungrig när det väl var dags eftersom jag hade sparat mig till just julbordet.

Laila, Genet, jag och Marita, som inte är med på bild var dom enda som kom från vår sida av byggnaden.

Detta bort hördes mest och typ hela tiden.

Det här är Karin, vår personalsamordnare, efter lite vin och några svängom så satt hon här och lovade alla som jobbade dagen efter ledigt... Bredvid henne sitter Fredrik, vår nya kock, och en som kommer ses på fler kort senare på kvällen...

Tomten vi kade såg väldigt kinky ut, eller vad tycker ni?

Som sagt, festen gick av stapeln i måndags och många jobbade dagen efter så dom flesta gick kanske vid 23-tiden. Cd spelaren sattes igång och sen började festen..

Och myteri och anarki utbröt och eftersom vi hade kocken med oss hade vi också tillgång till "gömmorna"

Jag säger inte så mycket mer. Men jag tror det var sista gången julfesten arrangerades på jobbet. Så till alla som var besvikna över det, ni kan tacka oss: Sofie, Ticka, Kristjan, Anneli, Maria, Fredrik och mig...

Just det; vem är Benno och varför hade jag hans tändare i fickan dagen efter...?

Till alla som inte var där; Vi hade en mycket trevlig julfest!

Till alla som var där: Tack för en mycket trevlig kväll!

För sju år sedan, när vi satte in kaminen, bestämde vi att vi skulle ha en stoor vedkorg. Så vi köpte en stoor vedkorg.

Athos älskar när vi eldar, vilket är varje eftermiddag/kväll. Han kan ligga timmar framfrö elden. Han behöver ingen mat eller vatten eller gå ut och kissa. Han är som Ferdinand under sin korkek.

Helst vill Athos att vi eldar redan på morgoen. Men antingen ska vi iväg eller när vi är hemma vill vi inte börja elda för tidigt eftersom det blir så himla varmt, så vi brukar vänta med det tills det är dags att inta soffläge.

Men det är bara det att Athos, när han har tröttnat på att vänta på brasa har börjat dra i korgen. Pinne efter pinne drar han isär den tills vi kommer och eldar, då lägger han sig till rätta.

Iår är det sista året vi har den här korgen, den är slut, redan nu faktiskt. Fotot är taget för två-tre veckor sen så han har dragit isär den ännu mer. Jag tror nästa korg blir en rotting...

En till som tycker det är underbart skönt när vi eldar är Frasse. Men han intar soffan. Helst hela soffan...

Dom som läser min blogg vet att jag brukar klaga på alla dom timmarna jag brukar tillbringa med min mamma på Forum.

Den 20 november fyllde våran lilla 17 år och den här gången bestämde vi oss enhäldigt vad han skulle få i födelsedagspresent. En shoppingdag med sin mamma och syster.

Ja, systern var han glad över att ha med, mamma, inte så glad men han hade inget val eftersom det är mamma som hade plånboken.

Oliver har velat handla kläder länge nu, men så fort han får pengar i handen så springer han och köper spel eller prylar till datorn. Därför bestämde vi att han inte skulle få nåt annat en ett kort med löfte om shopping den här gången.

Så i måndags slutade jag kl 14 och Oliver hade studiedag och Mia var ledig så vi bestämde att möta upp i Forum.

Besöket började med lunch...

Sen in och ut i diverse butiker, prova kläder, lämna tillbaks dem, och in i nästa butik.

När jag trött frågade om vi inte skulle köpa nåt snart utan bara gå omkring och prova så fick jag till svar att först provar man alternativen, sen går man ut på en rökpaus och pratar igenom vilka man vill ha...

Suck, det betydde att vi skulle in i dom buikerna vi lämnade igen...

Med mamma går vi in i en butik. Provar det vi ser och gillar och sitter den bra så köper man den och så går man vidare...

Ett par jeans, en skjorta, ett par skor, en tröja, två par mössor, ett skärp och sex timmar senare stöp jag ner på Café Barista och beställde en god kopp cafe latte innan vi skulle hem. Trodde jag...

Då kommer AnnaMaria på att han måste ha en halsduk. Nu. Han kan ju inte gå och frysa... Dessutom hade hon också några ärenden...

Usch, det svider att tänka att tonårsshopping är över för mig, jag måste nog ansluta mig till kärringgänget... :-/