Igår kväll spenderade jag hela kvällen med Max. Jag tror inte vi har tillbringat så mycket tid tillsammans sen Max var så liten att mamma var det bästa som fanns.

Först gick vi ut och åt middag.

Sen gick vi och handlade och gick hem och gjorde storkok.

Vi pratade och tittade på bilder.

Och tiden gick så fort och plötsligt var kl över 22 och det var dags för mig att åka hem.

Han bor så mysigt, Max, vi gick bara ut och runt hörnet så var vi på Hornsgatan. Och där fanns allt, det var bara att välja och vraka vart man ville äta och vad.

På onsdag ska vi till Ikea. Det behövs fortfarande massa saker till hans lägenhet.

Men när den är färdig kommer den att bli sååå mysig.

Jag drog på det i det längsta för att fota. Max är inte så förtjust i det, men till slut gav han med sig. :-)

I torsdags tog AnnaMaria studenten!

     Stolt mamma!

  Stolt Jajja! (Mormor)

  Mina killar: Oliver, Jajja (ingen kille iofs), Max och Micke.

    AnnaMaria ombytt och klar för en tur på flaket.

Sen bar det iväg hem.

Jag och Micke hann i princip bara hem och lämna Jajja och några saker vi handlat på vägen. Jag gav också henne instruktion på hur man gör bål. 

Sen fick vi skynda iväg till Olivers skolavslutning.

Han gick ut nian så vi tyckte det var lite viktigt att vara med även där, vi ville ju också tacka hans lärare, dom har varit helt fantastiska, allihop!

Sen hem lagom till alla gäster dök upp.

  AnnaMarias söta syster och hennes söta mamma Liza.

Storebror Max, Mias gudmor Barbara och Mias pappa Uffe.

    Min morbror Leo, min mamma, aka jajja och min kusin Andreas.

  Yvonne och Susanne.   

  Staffan, Micke, min kusin Martin och min moster Ingegerd.

  Min kusin Andreas snygga fru Nisa. Japp, hon ser inte bara ut som en bitch, hon är en... ;-)

Och förstås massa vänner till Mia.

Det blev en mycket trevlig studentmottagning, det tyckte Mia också. Hon var inte så tuff dagen efter, men mycket nöjd och tacksam!

 
Mia och jajja. Trist att bilden blev så suddig...

Där hon inte ska vara..

Vi hade gjort upp en städplan över söndagen om vad som behövdes prioriteras.

Plötsligt fann jag mig hålla på alldeles själv. Vart är mamma...?

Jo, naturligtvis ute hos Max!

Hon hade bara någon dag innan öppnat hans stuga och baxnat, själv är jag van, jag stänger bara dörren igen och går därifrån, men inte jajja hon ska minsann komma och ställa allt tillrätta inne hos sin prins...

Max fick dammat, renbäddat, torkat och gardinerna tvättade och upphängda på nytt alldeles gratis, nåt som han i vanliga fall betalar sina yngre syskon att göra. Dessutom fick han röjt i rummet, nåt dom inte gör åt honom.

  Man blir hungrig av att vara i farten hela tiden. Jag ville pausa för en kaffe och macka. Det tyckte mamma var ett bra förslag, bara det att just en macka verkade så fjuttigt tyckte hon...

Hon ville ha korv! Det är nåt hon tjatat om sen hon landade i torsdags. Så jag ställde mig och gjorde tunnbrödsrulle åt henne.

  Vad är bättre än en korsordstidning och en tunnbrödsrulle?

Söndagen fortsatte med att vi sprang kors och tvärs och plockade och röjde.

Vi gjorde upp kommande veckas matslita, som alltid på söndag, och sen åkte jag och mamma och storhandlade.

Kl. 21 var det dags att bänka sig framför tv:n, det var nämligen dags för Poirot. Någongång mitt i programmet så går mamma ut i köket och gör nåt. B la drar hon upp persiennen i fönstret som är framför diskbänken. Hon hade dragit ner den tidigare på dan eftersom eftermiddagssolen ligger på just där och det är väldigt irriterande när man står i köket.

Efter ytterligare en stund går jag upp och ska dricka vatten...

  Mamma nådde inte att snurra snöret vid fönserkarmen eftersom fönstret var öppet, så hon hade virat den runt karanen istället! *skattar*

Det är så typiskt min mamma, hon ber inte om hjälp, hon fixar!

Jag ligger lite efter, men jag börjar från Måndag den 14 Mars.

Max fyllde 21 år!

Sista året han fyller år hemma hos mamma för i sommar flyttar han...

Jag planerade den här dagen att jag slutade samtidigt som Micke. Enligt tradition här så väljer födelsedagsbarnet middag. Och Max valde Lammfärsgryta med bönor.

Så efter jobbet åkte jag och Micke till Ica Maxi för att handla lammfärs. Sen hem och ställa sig i köket. Det blev två grytor, en lammfärsgryta och en veggogryta.

Jag smakade på lammfärsgrytan och jag måste säga att den var faktiskt god!

Micke smakade på veggogrytan och han åt den och tog om, det ni!

Här är den på väg att bli...

Middagen avslutades med fika, kladdkaka med grädde... Mycket god. Och jag tog bara en minimal bit. Duktiga jag..

Ni vet den där "Hejsan morsan, hejsan stabben, här är brev från älsklingsgrabben..."

AnnaMaria har gjort en egen version av det brevet. Ett modernare så då är det inte längre frågan om brev utan sms. Och dessutom är hon inte på kollo utan i Thailand. Jag citerar:

"Tja, sötaste, finaste, älskade, underbaraste, gulligaste, bästaste, himmellika mamma! Skulle du se mig hade du sett mina glimmrande leende hundögon, ett vackert smile och dinendefödda DOTTER. Skulle inte du, o givmilde, kunna sätta in en liten gåva på 1000 kr på mitt konto som födelsedagspresent och för att du älskar mig? Hälsningar från din skatt på andra sidan jordklotet. Puss!"

Alltså, hon fyllde den 21 februari, hon har fått pengar, vi har varit ute på restaurang, hur länge måste vi fira henne?! Hon är ju värre än mig!!

Men vad jag egentligen ville säga med det här är att inget har förändrats sen 1965 när Vreeswijk skrev "Brevet från kolonin", dom vill fortfarande bara ha pengar...

Och ja, jag satte in pengar på hennes konto.

Ja, jag vet, men

jag är en sån jäkla sucker för smicker.... :-/

Jag har jobbat som sjutton senaste tiden så i söndagskväll när jag gick av mitt skift tänkte jag "äntligen, två dagar ledigt!"

Men i nästa sekund kom jag på att så var det ju inte allls.

AnnaMaria, som hade tillbringat någora dagar i Uddevalla med sin pappa skulle på söndagen till Falköping för att äntligen få göra sin operation som hon längtat så mycket efter.

I telefonen hade hon lågtit så självsäker och sagt att jag inte alls behöver vara där, det räckte med att jag kom till på söndagen då hon skulle åka hem eftersom hon inte fick bära nåt.

Jag frågade flera gånger om hon inte vill att jag skulle komma redan på söndagen och vara med henne, men "nej", det behövs inte, jag klarar mig, fick jag till svar.

"Yeh, right, tänkte jag och bokade en tågbiljett till måndag morgon.

Kl 06:00 ringde klockan på min lediga dag.

Upp och göra sig iordning. Vid 06:40 ca ringer min mobil. Mia gråtandes:

- Mamma! Jag vill inte vara här själv! Jag känner mig så förtvivlad!

Jag:

- Jag vet, jag är på väg till Centralen nu...

Och vi han prata flera gånger efter det med.

Tågresan gick som på räls. Endast 20 minuters försening. Mycket trevlig tågpersonal. Allt skulle ha varit helt bra om det inte var för att vissa kärringar bara måste gnälla.

Och, ja, jag vet, jag brukar också, men jag klagar åtminstonde bara när det är befogat. Nu var det verkligen inte det.

Och det som upprörde hjoden var att dom hade satt in andra tågvagnar än vad som var planerat pga nåt fel och då stämde inte sittplatserna. So what?!

Alla fick plats gott och väl. Tåget var inte fullbokat.

Nåväl, innan jag kom fram till Falköping ringde jag Mia och frågade om jag skulle ta en taxi från stationen eller om jag kunde gå från stationen.

- Du kan gå från stationen, säger dom här, säger Mia det är lätt att hitta.

Visst, om man är från Falköping, ja.

Jag har nu sett hela Falköping till fots...

Jag kom till sist till kliniken och Mia åkte in på operationen.

Jag vet inte hur smart det är, men kliniken ligger ovanför Happytime grill & pizzeria. Smart när alla patienter ska vara fastande.

Men jag var ju inte patient, så när Mia åkte in på operationen så försåg jag mig med en enorm stor vegetariska pizza. Men eftersom jag är på diet så tog jag en med fullkornsbrödsbotten.

Mätt och belåten gick jag sen upp och la mig på min "säng" med en bunt damtidningar.

500 kr tar dem för att man ska få sova över där som anhörig. Och för dom 500 får du inte ens ett larm, nej, du får kaffe och smörgås.

Den enda maten som serveras där är just kaffe i alla dess former, the, smörgåsar och youghurt. Ägg också nu på morgonen.

Jag hade haft det bättre på hotell, men min självständiga dotter propsade på att jag skulle dela rum med henne.

Så rullades tillslut en mycket omtöcknad och medtagen Mia ut.

För min del så var det dags att börja jobba igen. Jag skulle hjälpa Mia att ta sina tabletter, hjälpa Mia till och från toan, hjälpa Mia upp och ner i sängen, ge Mia vatten och påminna henne ca var 10 minut att göra gymnastik.

Så vad har Mia gjort, jo, utan att utveckla det så djupt så har hon gjort en bröstförminskning. (Jag hade gärna gjort en själv, såsmåningom så)

Både jag och Mia hajade till när vi fick se storleken på bysten. Den skulle ju minskas men såg gigantiskt ut, men det är bara svullnaden som gör det så.

Mia var inte mycket till sällskap under hela eftermiddagen och kvällen. Som tur var så hade vi tv på rummet och jag (som fortfarande inte behöver fasta) hade även chips.

Ni skulle se hur sköterskorna reagerade när dom kom in på rummet och där låg jag och knaprade chips. Kanske inte rätt ställe, men jag var uttråkad!

Så jag tog den här bilden också, för sakensk skull...

Vid halv níotiden hade jag bestämt att Mia inte fick ligga längre, hon behövde röra på sig och det passade bra, för efter det att hon varit på toaletten så kände hon sig hungrig. Hon hade ju varit fastande sen dagen innan. Så vi gick ut till "fikarummet".

Där satt ett tiotal andra patienter. Vissa hade opererat sig och andra skulle göra det dagen efter. Några, typ ytterligare två var anhöriga. Först var det lite lågstämt där när vi kom. Sen frågade en ung tjej Mia om hon hade opererat sig och hur det kändes, hon själv skulle göra det dagen efter, dvs idag.

Sen satte vi oss och vi fikade och fikade och ingen ville gå in på rummen. Vi hade jättetrevligt och jag drack säkert tre koppar te.

När kl var efter tio kom nattsjuksköterskan Håkan och tyckte att vi lät för mycket och vi önskade varandra "godnatt" och alla gick in till sig.

07:00 Var vi ute till frukost.

Då träffades vi igen och idag var vi fler.

Tyvärr kunde vi inte mysfika då endel skulle in på operatioen och jag och Mia skulle med ett tåg.

Medans en sjuksköterska visade Mia hur hon skulle ta hand om sina bröst efer operatioen gick jag och ringde efter en taxi. Kl var nu kvart i nio och tåget skulle gå halv tio, gott om tid alltså tycket jag då statioen låg knappt 5 min med bil...

Ok, jag har lärt mig att man i Falköping måste boka taxi god tid. I deras mått mätta, dvs flera timmar i förväg. Men falköpingsbona är ett mycket trevligt och hjälpsamt folk, och när killen på taxiväxeln hörde att jag nästan fick panik när han berättade för mig att jag ringde för sent, så sa han: "Vänta, vi löser det här", så försvann han två sekunder och sen kom han tillbaks och sa: "En taxi är på väg".

Fem minuter efter det stod en taxi utanför ingången.

En mycket trevlig kvinnlig taxichaufför som körde en gamal dam gjorde en avstickare och hämtade upp oss.

Tåget var en kvart försenad, ingenting egentligen, men det var inte trevligt att stå i ett grått och snöigt Falköping en kvart extra. Men å andra sidan hann vi med ett bildbevis.

Fy fan, jag ser ut som en smurf... :-/

Hemresan gick sedan utan problem. Ganska trevligt faktiskt. Sj bjöd på te och chokladbollar och jag hade försett oss med varsin korsordstidning. Riktigt trevlig resa faktiskt. Och folk klagar...?

När man är kvinna får man ta många chokladbollar. Faktum är att  smarta människor insisterar på att vi gör det... ;-)           

Mia har länge tjatat om att få tatuera sig.

Jag har sagt nej.

Pappa har sagt ja och Micke har sagt varför inte.

Som om dom skulle ha någon aktoritet.

Så blev det gjort ialla fall.

Och Mia brås inte på landet lagom så hela hennes sidag var nerkladdat!

Jag var galen och gapade.

Hon stod på behörigt avstånd.

Men så ville jag läsa vad hon skrivit för trams och det mesta var trams, men ena meningen löd: Tu eres mi mundo, te amo mami.

Som betyder: Du är min värld, jag älskar dig mamma.

Och sen grät jag. Och skällde, och grät.

Idag har jag förlikat mig med att min dotters framtid är i Somalia med alla andra pirater och sjörövare. :-)

Men hur som helst, hur hon än ser ut så är hon också hela min värld och jag älskar henne gränslöst!

Jag var med på det förra året och jag tog ställning för det iår också.

Här ska skålas i julmust hela julen lång, för alla barn har rätt till en vit jul!

http://www.vitjul.se