Den här sommaren har verkligen varit fantastisk och det ända jag har gjort (känns det som) är att jobba.

Enda gången jag har fått njuta av solen är när jag tar mig till och från ställen. Undantaget några mycket få andningshål jag har fått i vardagen.

Men så förra veckan hände det, två dagar efter varandra ledigt.

Men det började med att jag jobbade onsdag till halv tio och efter det var jag bjuden till underbara Vicente som fyllde 50-år. Så järnet in till medborgarplatsen där han numera bor. Högst upp i tornet som finns vid trappan mellan Saluhallarna och Burger King (?) finns en festlokal. Helt underbar utsikt. Men jag tror att man måste bo i huset för att få tillgång till den.

Iallafall, den i särklass roligaste tillställningen jag har varit på på länge!

Vicente själv är från Kuba, men det var folk från Armenien, Turkiet, Azerbajdzjan,Kurdistan, Grekland,  you name it, så kul!

Vicente, födelsedagsbarnet.

Miguell, en eldig Kuban med underbar röst som då och då under kvällen bröt ut i vackra serenader.

Latinska takter byttes då och då ut till andra länders traditionella danser , är det multikulti så är det!

Senare på natten, när endast järngänget var kvar, tyckte Miguell att det var synd om mig som missade många av hans framträdanden eftersom jag kom så mycket senare än alla andra. Så endast för mig, fick jag ett exlusivt uppträdande av Lady Tsunami, som hade problem att hålla brösten på plats, och jag måst säga att han gjode sig himla bra som kvinna. Påminner han inte om Chiquita damen?

Äh, så kul kväll! Och så himla kul att träffa Vicentes familj som är sååå underbara! Och speciellt hans brorsdotter, vilken underbar ung kvinna! Undrar om man kan sälja in Oliver där på ett snyggt sätt...?   

Dagen efter, torsdag, hade romen knappt gått ur kroppen var det dags för nästa date med två fantastiska snygga kvinnor, Maria och Zahra.

Här låg kameran i väskan under kvällen och det var väl lika bra det eftersom det skulle bli sån kontrast mellan dom och mig... Maria hade vi inte träffat på flera år, eftersom hon har flyttat till Norge, men gissa om vi hade att säga mycket. Alla tre. Och vi hade väl suttit kvar längre om inte vakten på uteserveringen sa att vi måste gå. Vi träffades på eftermiddagen och *poff* så var det stängningsdags.

Men vi bestämde att vi måste ses snart igen. Förhoppningsvis har jag fått så pass ordning så vi kan vara hemma hos mig (den enda av oss utan småbarn) så det inte kan komma någon och köra iväg oss.

Dagen efter, fredagen alltså, sken solen och Micke muttrade om att vi aldrig ses. Så jag tillägnade honom den dagen. Så vi tog en tur till hamnen i Gustavsberg och åt lunch och njöt av solen. Jag tror det var andra gången den här sommaren som jag har suttit i solen och bara slappat och njutit.

Dom här två dagarna, bara att ha njutit behövdes verkligen för att ladda batterierna för sen kom lördagen och en arbetstid på 07:00-21:00.