I pingsthelgen gifte sig min kusin Alexander med sin Sofia.

Mamma, jag och Micke var bjudna, men eftersom Micke hade ett dödsfall i släkten så åkte han ner till västkusten.

Ett ypperligt tillfälle för Sakis att ta hans plats och träffa våra kusiner som han inte har sett på hur många år som helst. Men eftersom bruden inte kände honom så ville hon inte att han skulle komma. Tyvärr betyder detta att hon aldrig kommer att få lära känna honom nu. Greek style. Trist!

Brudparet var mkt fina. Tyvärr kan jag inte lägga upp någon bild då Sofia inte ville att någon skulle lägga ut bilder på henne.

Min förrätt, sen satt jag med ansiktet i maten och glömde fota. Ja, jag var hungrig.

Den i särklass bästa brudvalsen. Det var en uppvisning. Perfekt!

Veckan efter det bestod mest av att pendla mellan olika läkarbesök för mamma och shoppingstråk.

När vi var på Götgatan så var det tydligen Stockholmsmaskerad.

Det här året har jag missat allt tydligen. Kulturnatten och andra roligheter jag brukar gå på. Iår, nada!

Men till nästa år får jag ta reda på vad den här maskeraden handlar om. Många tjusiga dräkter passerade förbi oss.

Förra lördagen satte vi oss på pendeltåget ut till Andreas och Nisa.

Jag måste säga att det gick väldigt smidigt. Och jag tror nog att jag kan hitta vägen med moppen också. Hur långt är det till Bro egentligen?

Jag ville ta kort på alla fina barnen också, för dom har ju en del, men det var hopplöst att fota dom. Jag hann inte med.

Den enda jag kunde fota var lilla Theo, eftersom han var fastspänd i en stol.

Och den ungen är en riktig Botis. Både min mamma och Leo har en förkärlek till köttben. Han tog revbenet som om han aldrig gjort nåt annat och började gnaga.

Och vad dom än säger, Theo, så är smilgroparna efter mig!

Ett mycket påtagligt problem här hemma har varit min mammas hörsel. Eller rättare sagt brist på hörsel.

Detta är inget som kommit nyligen, men nu är det så illa så t o m hon tycker det är jobbigt. Då skulle hon bara veta vad vi tycker...   

Så jag hade även bokat tid för undersökning. Den undersökningen var mkt intressant då min mamma envisades med att berätta att hon hör dåligt endast på ena örat. Inte ens när audionomen printade ut resultatet och visade mamma gav hon sig. Hon hörde lika dåligt på båda öronen. Och den var inte lite heller...

Sen gjorde hon misstaget att fråga mamma hur hon ställer sig till hörapparat?

Mamma skulle ha behövt hörapparat för tio år sen, det säger väl en hel del hur hon ställer sig till. Hon försökte att igen övertyga experten att hon bara behövde en hörapparat.

 Jag blev till sist tvungen att sätta ner foten ordentligt och det hela slutade med att två hörapparater provades ut.

Jag gillade undersökningsrummet.

I det stod ett stort kassaskåp som var madrasserat på insidan och på golvet stod en stol och en liten fläkt, där skulle mamma sitta. Ett sånt önskar jag att jag hade hemma.

Där inne sitter mamma. Inget för klaustrofobiker.

Jag fick bjuda surpuppan på mjukglass sen för att hon skulle bli på bra humör igen. Jag undrar om inte hon börjar sätta det i system? Hmm....

Och för att jag skulle bli glad så köpte jag en väska.

Jag har inte köpt en på huuuur läääänge som helst! Och tänk på att jag fick slänga en hel svart plastsäck med väskor när jag flyttade. Jag behövde den här faktiskt!

Ja, det var väl det i stora drag.