Förra helgen gick startskottet för lägenhetsvisningar.

Det har varit heeelt dött ett bra tag nu, men sen typ två veckor tillbaks börjar utbuden att strömma in.

Jag hade sett en lägenhet som verkade intressant. Micke hade sett flera stycken.

Jag tittar i första hand i Orminge och Nacka, Micke har ett bredare sökområde.

Så när stora visningshelgen kom hade jag två objekt jag ville se, Micke säkert hade så många att han var tvungen att dela upp det på tre dagar.

Jag fastnade för en, inte till att börja med, men ju mer jag tänkte på den växte den.

Så pass mycket att jag budade... Men eftersom jag bara hade sett två objekt ville jag avvakta några dagar, det ville inte säljaren...

Så i veckan som gick så sålde vi vårat hus, vi skrev papperna i trosdags, Micke skrev ett kontrakt på sin nya lägenhet och jag står bostadslös...

På dom två veckorna jag har varit bostadssökande har jag hunnit lära mig en hel del en sak som blir tydligare och tydligare, inget nytt dock, men ändå; Det här "gemställda" samhället vi lever i SUGER BIG TIME om  du är kvinna.

Jag ska komma till det framöver, just nu försöker jag balansera familjeliv, jobb och lägenhetssökning. Ska snart iväg och titta på ytterligare en lägenhet, den här gången utan Micke. För annars ställer jag frågor till mäklaren och han svarar min man...