Det började med att den milda hösten gjorde att en mysitsk växt började ta sig mitt på gräsmattan på baksidan.

Först bara en grön kvist som jag tänkte flera gånger att jag skulle gå ut och dra upp med roten, men innan jag fick tummen ur så började den blomma...

Har ingen aning om vad det är för nån, men är säker på att jag har sett den på mina skogsprommenader.

Och så till alla orchidéer jag fått genom åren.

Speciellt en som jag fick utan Kerstin, den hade så himla fin färg. Men den blommade färdigt och sen hände det inget på flera år. Jag har tänkt tanken att kasta den när den inte blommat på sådär 5-7 år, men jag gjorde inte det då bladen fortfarande såg gröna och fina ut.

Och så plötsligt:

Men, jag har en blomma, jag minns inte längre när jag fick den, men sen den dagen har den blommat och blommat och blommat...

Min cyklamen.

Året runt...

Tack Sarah, den måste ha blivit given med kärlek. Förresten, hur mår din? :-)