Jag fick en märklig fråga från min arbetsledning: "Dina, hur är din lojalitet?"

Jag kunde inte riktigt svara på den frågan eftersom jag inte riktigt förstod den.

Det beror mot vem? Vad gäller saken? Vilket förhållande i saken har jag? Är det nåt jag känner för? Lojalitet är inget jag automatiskt har "bara för att ... "

Och jag kan visa min lojalitet på olika sätt dessutom.

Hon: "Ja, mot Nacka kommun tex?".

Jag: "Nä, där känner jag ingen direkt nämnvärd lojalitet."

Hon: "Mot ledningen?

Jag: "Igen, det beror på mot vad? I vilken situation?"

Läget blev lite skruvat och krystat så frågan "bordlades" för att hon längre fram i samtalet skulle glida in på besparingar och nedskärningar...

Ursäkta mig?!

Jag är, förutom kvinna, arbetare och fackligförtroendevald på min arbetsplats.

Jag blir häpen om dom, arbetsledningen, i deras vildaste fantasi skulle tro att jag för en sekund skulle stå på deras sida eller ens ta deras förslag till övervägning!!

I vården, all vård, där dom flesta är kvinnor har det skurits ner så mycket dom senaste åren så vi går redan på knäna och vi slår knut på oss själva. Varje dag!

Våningspersonalen på min arbetsplats har ökat med en personal/ våning sen år 2000 medans den administriva personalen har ökat med över 100% på samma tid.

Eftersom blodet for upp i skallen på mig när hon nämnde det, så jag bara, ok, kanske väste mellan tänderna: "Rör våningarna så får ni se...!!"

Kan hålla med om att det inte var min bästa förhandlingsreplik, men så här i en period av vallningar är det svårt, för att inte säga nästan omöjligt att hålla huvudet kallt...

Fortsättning följer. Och vart jag har min lojalitet då kommer dom bli varse om! ;-)