I söndags, trots att solen lyste och det var vår i luften, så kände jag mig inte så uppåt. Ville mest bara sitta i fotöljen och kurra. Mitt på dagen började besöken till toaletten komma oftare och jag undrade vad jag kunde ha ätit? Men jag åt inget som ingen annan åt så det var konstigt att bara jag reagerade. Så kom kvällen och magknip och kräkningarna. Heela kvällen.

Någon magvirussmittad jäkel måste ha varit ute på kulturnatten och delade med sig till mig!

Så här illa var det.

Jag vågade inte sitta utan en handduk mellan mig och fotöljen.

På måndagen mådde jag fortfarande illa och jag hade ont i magen, så jag höll mig undan all fast föda hela förmiddagen. Men sjuk eller inte, jag tappar aldrig matlusten. Så mitt på dagen kokade jag buljongsoppa med lite ris. Det gick bra. Men på kvällen var jag hungrig igen så jag rostade två skivor bröd utan nåt på. Det skulle jag inte ha gjort. Jag satt sen uppe till nästan kl två på natten, beredd att springa på toa, igen.

Idag mår jag mycket bättre, jag har kunnat äta och fått behålla det. Ingen magknip heller.

Till middag hade jag gjort spaghetti och köttfärssås och jag tog en liten tallrik, men vågade inte utmana ödet för mycket. På kvällen ville jag ha mer att äta och jag bestämde mig för att ta filmjölk med Start.

När jag köper Start, som jag gillar, skriker resten av familjen varför jag köper sånt skit. Det är onyttigt. Men jag gillar det! Och trots att det är onyttigt så blev jag förvånad när det bara var några flarn kvar på botten av paketet.
 Någon mer än jag gillar det tydligen.

Och dom enda flingorna jag hittade i skåpet var Kalaspuffar.

Jag vet inte när jag åt det sist.

Det var inte i nutid iallafall. Men jag köper dom ibland när Oliver ber mig, han gillar dem.

Och nu när jag ätit dem så känner jag att det säkert kommer gå ett halvt sekel innan jag äter dem igen.