I höstas var jag inne på Lindex och såg en jacka som jag gillade, jackan kostade 500 kr och jag var nästan på väg till kassan med den när slålheten tog över och jag bestämde mig för att jag inte behövde den. Den var brun och det skulle bli min tredje bruna "halvvarma" jacka. Nä, det räckte med två!

Men jag hade fått den på hjärnan och efter ett par veckor när jag hade vägarna förbi Lindex gick jag in för att köpa den i alla fall. Men då fanns inte min storlek.

"Det var nog inte meningen att jag skulle ha den" tänkte jag då, men förbannade mig lite för att jag inte köpt den när jag såg den.

AnnaMaria och jag skulle gå och handla häromdagen och gick förbi Lindex och såg att det var massor med rea, Sista dagen stod det på en skyllt utanför, så vi gick in för att se om vi kunde fynda nåt.

Och där på en galge hängde två av dem jackorna, varav en i min storlek.

Och eftersom det var halva priset på den nu så tyckte vi inte det var nåt att tänka på, det var bara och ta den.

Jag ställer mig vid kassan och tar upp jämna pengar och märker att kassörskan tittar konstigt på mig. Och då tittade jag undrande på henne tills jag hör att hon säger att det är halva priset på reapriset. Alltså 125 kr!!

Det var tydligen meningen att jag skulle ha den jackan! I´m so happy!