Det finns tillfällen så jag inte är så glad över att vara kattägare.

I synnerhet inte mamma till  Frasse..

Igår kväll när vi lungt och fridfullt tittade på tv hörde vi Frasse komma in genom kattluckan med det där lätet som han alltid har när han har fångat något.

Micke och jag hoppar ur fotöljerna och hittar Frasse i hallen stolt med en mus i munnen.

Vi jagar ut honom och satte oss vid tv:n igen.

Inte långt efter kommer han in igen med musen i munnen.

Micke jagar ut honom och stänger kattluckan. Han hade fått stannat inne om han gått med på att släppa musen, men han vägrade. Och eftersom Frasse äter dom så fick han inte vara här inne och slafsa med den.

Idag när jag höll på med min brunch hör jag Micke ropa från garageuppfarten.

Frasse kommer med en råtta i munnen.

Efter stora gester och mycket skrik släppte Frasse tillslut den och gick surt därifrån.

Jag höll på att tappa matlusten.

Det är en sak när han kommer in med små skogsmöss, inte trevligt men på nåt sätt hanterbart, men när han kommer med råttor... Nä fy!

Plötsligt ser jag hur Micke går tillbaks till bilen och fortsätter med det han höll på med.

-"Råttan då?!" frågade jag, "den kan ju inte bara ligga här!

- "Ta hand om den du, sa han, jag vill inte"...

Vill inte?! You better!!

Efter ett par minuters sträng övertalning fick han ta hand om den.

Det var det eller så hade han fått stanna ute tills det vart gjort! ;-)

Bara så ni får en hum om hur stor den var så fick Micke stå bredvid den med foten medans jag stod på tryggt avstånd och fotade..