-Hej, jag heter Dina och jag är hejdlös.

- Hej Dina!

Sedan julafton har jag proppat i mig. Och jag verkligen menar proppat i mig. Jag kan ha varit fullproppad ända upp till halsgropen, men nog fasiken måste jag trycka i en sista sötsak, kaka e d i dom sista ca 10 centimetrarna som återstår av svaljen...

Det här okynnesätandet går mig på nerverna och jag kan inte hejda mig. Det är som om Fan flyger i mig så fort jag sätter mig i soffan.

Ta t ex igår. Efter skogsprommenaden kom jag hem och lagade pasta med fläskfilé. Två tallrikar vräkte jag i mig. Sen satte jag mig bekvämt framför tv:n. Jag hann knappt välja kanal förrän jag började fundera på vad mer jag kunde trycka ner. Mickes julgodis! En marsipanvariant doppad i choklad med en valnöt upptill, efter den gick jag och hämtade två knäck. Här bestämde jag mig för att det fick räcka, min mage stod i arton hörn. Men när jag satt där så kom jag på att det finns Melomakarona kvar, en grekisk julkaka, så jag vräkte i mig den också.

Med blytung mage satt jag sen och svor över mig själv medans jag strötittade på James Bond.

Vid halv åtta på kvällen fick jag ett sms av Bella, en gamal klasskamrat som flyttat till krokis, med förfrågan om jag och Athos ville följa med henne och hennes hund Klara på kvällsprommenad. Egentligen var jag jättetrött, men som straff för att jag vräkte i mig så mycket gick vi ut.

Idag.

Mickes barn hade bjudit ut oss på middag eftersom dom inte fick fira sin pappas 50-årsdag då vi var i Grekland.

Så idag hade jag bestämt att knappt äta nåt.

En kopp kaffe och två knäckemackor åt jag till morgonfikat.

Det var då Saba berättade att hon har Injera, ett etiopiskt bröd med sig. Skit också! Jag älskar Etiopisk mat!

Etiopisk mat består till mestadels av grytor, som man lägger på Injeran, sen bryter man loss och äter det. Helst med händerna.

Två gånger tog jag mat!

Jag hann inte smälta maten förrän kl var 14 och vissa ville ha sina mediciner så jag var tvungen att resa mig. Då först kände jag hur mycket jag hade ätit.

Jag svor över mig hela vägen till bussen för jag skulle bara hem och hoppa i duschen för att  sen åka till nästa middag.

17:30 klev i över tröskeln till tapasrestaurangen Ramblas vid Hornstull.

Himla mysigt ställe men fantastisk god mat. Att bara kliva in där och tro att man ska få ett bord verkade vara näst intill omöjligt, bordsbeställning är det som gäller.

Men om man ska äta tapas så kan jag absolut rekomendera det här stället. Den slår tom Tabac, som är ett favvoställe annars.

Mickes söta dotter Evelin och hennes Erik.

Mickes son Lukas och hans söta Siiri.

Vårat bord.

Jag undrar om man kan tala med någon läkare och få en bypassoperation, där tjocktarmen kopplas ihop med magmunnen direkt?! "Gå direkt till fängelset, utan att passera "Gå" .  Det skulle väl inte vara så omöjligt? Tänk vad mycket dom skulle spara på det i framtiden på mig... :-)

Ps! Medans jag skrev det här stoppade vräkot i sig den sista kakan... *ler*

Men jag måste göra ytterligare ett svampinlägg.

Igår, min enda lediga dag sen julafton, och min enda lediga dag på länge nu, gick jag och Athos ut i skogen som vi brukar. Jag gick ifrån stigen och upp i skogen nyfiken om det fanns någon svamp som överlevt frosten. Och det fanns det! Gula kantareller dessutom. Dom största jag någonsin har hittat.

Jag hittade även någora höstkantareller också.

Helt fantastiskt, i slutet på december!

Nu har jag lagt dem på tork.

Röksvampen hade också vuxit sig jättestor.

Och jag kan ju inte låta bli att trampa på dom som en sexåring. Men den här gången var det inte lika kul då den spottade massa sporer (eller vad innandömet nu kallas) på mina byxben.  Jag skulle ta en kort så ni fick se hur stor röksvampen egentligen var, men min fot var för ivrig och jag hann mosa den innan det klickade..