Varje år brukar Tore och Kerstin, Mickes pappa och hans dam, åka bort en vecka varje höst.

Iår blev Micke 50 år och ville verkligen åka iväg, så då passade vi på att slå följe med varandra och resan gick till... Grekland!

"Mitt" Grekland. Tore och Kerstin hade inte varit där vi brukar vara så det var kul att dom följde med och jag tror att även dom tyckte det var kul att se vart vi brukar hålla hus.

Resan ner började med att plandet var försenat. Två timmar så vi landade mitt i natten i Athen. Vi hade bokat en hyrbil och tog oss från flygplatsen direkt till Eratini, dit vi kom vid tretiden ungefär.

Måndag:

Morgonen började med frukost hos mamma.

Solmogna färska tomater, nybakat bröd från bageriet och olivolja. Och så kaffe, förstås!

 

Därefter ville Vikingarna inte förspilla någon tid utan vi gick ner till stranden. Micke, Tore och Kerstin gick i, själv tyckte jag det var för kallt...

Men jag låg i solen iallafall.

Efter ett par timmar där var det dags att bege sig hem till mamma igen och äta mat och efter det en liten stunds vila eftersom vi alla var trötta efter resan.

Micke förspillde ingen tid.

Så på kvällen tog han oss ner till restaurangen för att äta Souvlaki (grillspett).

Fick han välja så skulle det vara det enda han skulle äta hela dagarna.

       Jag älskar djur, så jag brukar alltid mata dem när jag sitter på någon taverna eller restaurang.

Den här kattfröken var däremot väldigt otålig, hon ville ha mat hela tiden och snabbt, kan vara för att hon haft kattungar och nu hade blivit av med dem. Men så fort jag dröjde med att sticka till henne mat så drog hon i min klänning.

 

Vem kan motstå sånt, hon har väl aldrig ätit så mycket som den kvällen.

Tisdag:

Efter att tre av fyra hade tagit sitt förmiddagsdopp var det dags för lite kultur.

Först stannade vi för en snabblunch i Itea, en stad vid kusten. Bakom Itea, upp i bergen ligger Delfi.

Delfi är en forngrkisk stad som hade sin storhetstid under antiken med sitt berömda Orakel.

Hela staden finns kvar, så som den var, även om det numera bara är pelare och sten.

Det finns en nyare version av Delfi, men den ligger strax innan den gamla. Också en mycket trevligt ställe att besöka.

  I väntan på lunch, Itea.

Nedanför Apollons tempel, en gåva från Athenarna och sen Delfi.

            Här är nästan hela staden taget uppifrån.

Högst upp var Stadion. Dom var mycket för sport och underhållning, dom gamla grekerna. Arenor och teatrar hittas nästan överallt.

  Kortet här ovanför har jag tagit från foten av Delfi, här nere låg ett gymnasium på den tiden. Skolan, templet och området kan besökas "på andra sidan vägen" och vägen som går emellan är precis den väg där den stackars människan fick springa från Marathon i Athen till Sparta på den Grekiska halvön Peloponisos.

  Den Delfinska stadion.

Delfi ligger i en bergsvägg och det är väldigt imponerande att se att dom då, för över tre tusen år sedan lärde sig att leda vatten. Byggde avlopp och kanaler för att ta hand om det vatten som kom från berget, vilket jag tror var en hel del.

Dom gamla rännorna är väl bevarade.

    Nåt som också finns välbevarat är dom antika vägarna. Grusvägarna är ok, men där dom hade anlagt "gator" med stora stenar är värre. Mycket vackara att se och väldigt fachinernade, men att gå på dem... Glashalt!

Stenarna har blivit rundade och glänser halt i solen, jag försökte fånga det men jag vet inte om det gick så bra..

   

När vi ändå var uppe i bergen och snurrade så finns det en jättevacker by som heter Arachova.

Arachova ligger 12 km högre upp i bergen än Delfi.

Vi skulle fika där hade vi bestämt, men kylan gjorde att vi lät bli.

Arachova är väldigt vackert, om man är i Grekland så är det verkligen värt en tur dit. Eftersom husen ligger i en brant är alla byggnader smala och långa. Jag tror att Kerstin var mycket tacksam över att vi inte satte oss för kaffe där, för man satt alltid så man hade luft under sig.. Not her kinde of cup of tea..

Jag ville försöka fånga det, men inget foto gör det rättvist.

     

Observera molnen på fotot över här. Det är så högt upp så molnen rullar sig över bergsryggen, det så ut som om det var tvungen att häva sig över kanten. Maffigt!

Väl hemma hade mamma och Sakis tänt grillen och förberett middagen.

 

Onsdag.

Micke fyller 50 år!

Han ville att dagen skulle gå så obemärkt förbi som möjligt, så vi gjorde vårt bästa att vara han till lags.

Morgonen tillbringade han på stranden med sin pappa.

Kersin hade åkt på feber och låg och vilade.

Jag hade tid hos frissan.

När jag återvänt därifrån och satt och drack mitt förmiddagskaffe med mamma och min svägerska kom barnen springandes och sa att det brann. Vi skyndade oss upp på taket och tittade mot berget som rykte som 17.

Just där elden var fanns inte så mycket, men bara en bit ifrån så låg byn Tholofon och där hade vi beställt bort till kvällen...

Det hela blev inte heller lättare för brandkåren eftersom det blåste en hel del den dagen..

       

  Vi tillbrigade mitt på dagen med att titta när fyra flygplan och en helikopter hämtade vatten i havet och kastade på elden.

Innan jag gick upp på taket för att se branden så hade en svart skalbagge (?) landat på verandan och gick och vinglade. Vid ett tillfälle när jag tittade på den igen hade den hamnat på rygg och låg orörlig. Jag gick och petade på den med ett sugrör och vände på den. Då gick den ett par stapplande steg till.

När jag kom ner från taket så hade den lagt sig på rygg igen och i famnen hade den tagit en blomma som den höll om med frambenen.

Precis som en död. Han hade gjort sin egen begravning. Duktiga den!

  Det var inte slut på det sorliga där.

Vi fick även ett samtal från min morbror i Sverige som sa att mormor Rut somnat in på morgonen.

Frid över hennes minne!

När solen hade gått hem så gjorde även flygplanen detsamma. Men vid början av där elden startat så stod flera brandbilar kvar.

Elden var till synes släkt sånär som på lite rök, vi åkte förbi det när vi var på väg upp till tavernan för att äta.

Poppis Taverna.

Poppi själv stod för grillningen och där grillas allt över öppen eld i såna där gameldags "gårdsugnar" som fanns förr i tiden i varenda hem i byarna i Grekland.  Poppi framför sin matlagning med ciggen i handen. That´s Greece! ;-)

Hos Poppi beställer man inte in portioner heller, utan man beställer in per kg.

Så vi beställde 2,3 kg lamm och 1,5 kg kyckling.

Friterad potatis, sallader och fetaost, vi åkte proppmätta därifrån.

 

Jag hade även köpt en chokladtårta till Mickes ära.

Och ja, den var lika god som den såg ut!

Torsdag.

Idag var det först planerat att vi skulle åka tillbaka till Athen. Men eftersom Kerstin var febrig och Tore började känna sig krasslig bestämde vi oss för att stanna i Eratini och bara ta en vilodag.

Idag var jag modig. Jag gick i enda till skinkorna! En vecka till och jag hade säkert doppat mig...

Fredag.

Motvilligt lämnade vi Eratini på förmiddagen, trängde i hop oss i den hyrda bilen, Micke vid ratten, Tore i passagerarsätet bredvid, mamma, jag och Kerstin i baksätet.

Tillbakaresan till Athen hade vi planterat att åka via Peloponisos. Vi skulle passa på att se Korintkanalen. Om man ska åka till Athen via Peloponisos så finns det två vägar som går parallellt med varandra nästan hela vägen. Men en går vid stranden och en lite högre upp, det är en motorväg. Vi hade planerat att ta den gamla vägen via stranden. Men man måste vara väldigt uppmärksam efter Rio-Andironbron vart vägarna delar sig och Micke missade det och vi fick åka motorväg. Och *poff* så var vi över Korintkanalen innan vi hann blinka och innan Micke, Tore och Kerstin fick chans att se den.

När vi hade kommit in på fastlandet stannade vi för lunch och fika.

   

  Sen var det bara att sätta sig i bilen igen och in i trängslet med dom andra athenarna. Ingen har upplevt kaos förrän den har försökt köra bil i Athen...

Vi kom tillslut till lägenheten och gick upp med våra väskor.

Men eftersom Grekland nu jagar pengar så fick man inte ställa sig utanför som vi brukade, utan nu var det bara med parkerinstillstånd. Och hitta en bra parkering i Athen är som att leta efter en nål i en höstack.

Men inte långt från lägenheten hitta Micke ett parkerinshus. Han kom upp och hämtade mig för att jag skulle gå ner och fråga vad det kostade att stå där till på söndagen. Vi hade nämligen bestämt att bilen fick stå tills vi skulle åka till flygplatsen.

När jag kom ner så sa gubben som hade parkeringshuset att man betalade per timme. Sen så kunde han tänka sig att vi fick stå där två dagar för 60 euro. Men efter en stund så sa han att han visst kunde ha vår bil där till på söndag och med en rabbaterad summa på 30 euro. Taget!

Jag fattade inte först varför han svängt så snabbt, men när jag var på väg till lägenheten såg jag att min klänning hade åkt ner och halva bh:n var framme. Fantastikst vad lite bröst kan göra...

Efter en kaffepaus i lägenheten bestämde vi oss för att prommenera till Lykavittos. Det är ett högt berg mitt i Athen och ligger nästan vid lägenheten. Enligt sägen så tappade gudinnan Athena ett klippblock av misstag mitt i Ahten när hon skulle bygga sig ett tempel. Och det är det som numera heter Lykavittos. Förutom en fantastisk utsikt över Athen finns ett litet kapell och restaurang där.

        Man kan skymta Akropolis mitt på bilden.

Lördag.

Vi började dagen med köpa frukost på Everest och äta den i parken i solskenet.

  Idag hade vi planerat att gå på Akropolis.

Tore hade varit i Athen förut, för 45 år sedan, och då varit på Akropolis och skulle vilja se det igen.

Att åka taxi i Grekland är fortfarande väldigt förmånligt och inget man böhöver dra sig för om det inte vore för alla avgaser. Men nu tog vi iallafall taxi till foten på berget.

Alla museer var förut gratis för alla greker, och inte heller dyrt för turister. Men nu som sagt vill man ha in pengar så priset för att se antika stenar var 12 euro för alla!

Och eftersom jag började opponera mig i luckan så avslöjade mannen med ett suck att "om ni är här imorogn så kom då, då är det gratis!"

Me like gratis! Me come tomorrow!

Så vi tog bergsvägen ner mot Plaka istället. Och då passerade vi en fin byggnad som det stod museeum på. Man fick inte fota där, tyvärr, men såå mycket fantastiska saker det fanns från hela grekland som var från 4000 år gamla till "nutid" d v s i början på 1800-talet. B T W, DET museeumet var gratis! ;-)

 

Runt hela berget bor det lösdrivande hundar. Idag är alla märkta och steriliserade. Kommunen och frivilliga ser till att dom har mat och vatten. Riktiga lathundar som inte gör mågna knop mer än att vräka sig i solen. Om det är det som kallas hundliv så vill jag också ha ett sånt!

  Såhär låg hon trots att flera människor gick runt och fotade henne så rörde hon sig inte ur fläcken!

Sen blev det många timmars gata upp och gata ner längst tursistkvarteren i Plaka.

Det finns så himla mycket att se på att man tröttnar aldrig på att gå där.

  Vid ett tillfälle blev vi alla hungriga och hittade ett trevligt ställe vid Metropolikyrkan. Längst Plakaområdet finns det inkastare vi alla restauranger, och faktiskt så är priserna inte dom billigaste i Grekiska mått mätta, men som turist så är dom helt ok. Men den vi hittade kommer vi med all sannorlighet gå tillbaks till om jag känner Micke rätt, hyfsade priser och jätteportioner!

  Kerstin och jag tog en avstickare till parlamentsbyggnaden för att se om det var vaktbyte. Det var det inte, men vi passade på att fota oss med vaktposterna.

  Framåt kvällen när vi började söka oss från Plaka och upp på huvudgatan för att få tag i en taxi hem passerade vi två små zigenarpojkar som sjöng och spelade. Jag var så tagen av dem så jag glömde fota, men jag gav dem alla min mynt, och pojkarna sken upp och log mot mig. Självklart, mina mynt i euro var många lappar på svenska.. Men det gör inget, dom var värda vartenda öre!

Söndag.

Sista dagen i Gekland.

Jag vet inte hur Tore och Kerstin tänkte, men jag och Micke villa absolut inte hem. Men det var inte tid till att beklaga sig eftersom vi hade mission att ta itu med. Och det var gratisdagen på Akropolis.

Den här dagen fick vi sällskap utav mamma och min moster som hade kommit på besök från USA. Det blev alltså två taxibilar idag.

          Ingången till Akropolis.       Mamma och moster framför Parthenon.   På höger sida kan Micke, Tore och Kersin skymta framför Parthenon.

Uppe på Akropolis får man inte dricka annat än vatten. Mat och rökning är också förbjuden.

Det missade Kersin som blev törstig och öppnade sin medhavda cola.

Det resulterade i att en vakt satte henne i skamvrån. Var bara tvungen att ta en bild på henne där hon får stå med sin cola och skämmas.. :-)

  Även uppe i Akropolis finns orginalvägarna bevarade, men efter alla olyckor så har dom ny slängt makadam över så att det bromasar någon. Smart drag.

      På fotot här ovan är vi på väg ner till det antika centrumet Agora.

Där hande man breddat gatan så att sådana med små fötter som jag slapp hamna mellan dom gamla kullerstenarna och snubbla.

Nedanför där var alltså centrala Athen i det antika Grekland.

    I anslutning till Agoran så finns ett museeum med fynd från utgrävningarna från just den här platsen. Mycket intressant!

Den här markbrunnen är inte från just antiken, men väääldigt gammal den med. Jag minns inte riktigt från när, jag tror det var medeltid. Tänk att nåt så fult som en markbrunn kan vara så vackert. Det var bättre förr!

  Vägen genom Agora leder ner till Plaka.

Och där hamnade vi igen.

  Plaka sett från Akropolis.

Väl nere var det dags för kaffe. Så vi gick igenom dom värsta ställerna med sorl och hittade ett lugnare kafé.

  Och när vi satt där och fikade så dök den yngre av dom två zigenarpojkarna från dagen innan upp. I sina bästa finkläder, vit skjorta och vit frack, gick han runt bland borden och spelade. Stolt och med en allvarlig min. Vi ropade till oss honom och först så var han lite avvaktande och undrande men när Micke tog fram sin Iphone och visade honom inspelningen från dagen innan sken han upp som en sol och sa: "Där är jag och min bror!"

Jag frågade om jag fick ta ett foto på honom att ha som minne (helst ville jag och Micke ta med oss hela han, men det gick ju inte) och då vred han sig lite åt mitt håll så jag fick fota. Den här gången fick han allas småpenar och han trippade jätteglatt ifrån oss...

 

Sen var det roliga slut.

Vi åkte hem till lägenheten och packade, satt och småpratade tills det var tid att hämta bilen på parkeringen och lasta i. Men innan vi åkte och lämnade av mamma vid bussterminalen och sen till flygplatsen, så stannade vi så Micke, och vi andra också förstås, fick äta våra sista souvlaki för iår...