Jag vet inte om jag kan få ihop just 10 saker.

Jag är ju fasiken som en öppen bok, har inte så många hemligheter.

What you see is what you get..

Men jag gör väl ett försök så får jag se hur mycket doldis jag är.

1. När jag är själv lyssnar jag oftast på jazz och blues, typ Frank Sinatra/ Etta James.

2. Jag är helt torsk för rött hår! Jag älskar rött hår, finns ingen som har rött hår och inte ser bra ut!

3. Jag kan gråta när ingen ser mig.

4. Jag tittar aldrig på våldsfilmer.

5. När jag tittar på tv blir det oftast dokumentärer. Nästan aldrig på någon film.

6. Jag älskar/njuter av dem stunderna jag får vara helt själv.

7. Jag smygäter när jag säger att jag ska hålla diet. Då kan jag snabbt stoppa i min en bulle eller nåt. Finns inga vittnen räknas den inte!

8. Jag dricker kaffe på morgonen, sen dricker jag the. Och det ska vara riktigt the. Inte något som luktar schampo.

9. Jag lider av separationsångest. Därför brukar jag tyvärr spara för många saker. Men då och då får jag ett ryck och tar mig i kragen.

10. Jag gillar inte bara väskor. Jag gillar plastburkar också. Jag har huuur många som helst!

Idag ville Micke egentligen åka ut på en hojtur.

Motorcyklar är inte min grej. Jag hänger på, men det är också allt.

Och eftersom solen sken och det inte blåste så bästemde vi oss för båten.

Jag gillar att gåka båt.

Nere i hamnen fick vi oss en otrevlig överrasknig.

Någon hade tömt våra båt på bensin. :-(

Så det första vi fick göra var att slänga i reservdunken och köra till Strömma.

Jag gillar att åka båt!

Lite sorgligt var det dock då tanken på att detta ev var sista gången för iår.

Sista gången som jag såg vattnet bullra upp sig bakom båten då Micke gasade.

  Kansek ev sista gången att bättra på den falnade solbrännan.

Vi bestämde oss för att korsa Nämndöfjärden och åka ut till den "riktiga" skärgården.

Jag har varit där förut, i snipan. I den här båten blir allt lite mer "spännande".

Och när vi åkte runt ett ställe såg jag kullerstenar. Helt omotiverat låg dom längst stranden. Och när jag frågade hur dom kom dit så sas det att det var med inlandsisen.

Ser du Sarah, det finns här nere också! Fast inte så mycket som hos er, det var mäktigt!

Vi åkte till ett ställe som jag tror hette Rågskär.

Där stannade vi båten en bit ifrån en ö.

Nästan alla öar var fågelskyddsområde, även om tiden för det inte gällde så ville vi inte lägga till precis vid strandkanten.

När Micke skulle ankra så såg han att överallt fanns det maneter. Blä!

Jag trodde att dom gillade varmt vatten, men det verkar inte som om dom är så kinkiga.

Tyvärr hade jag bra mobilkameran, för under ytan kunde man skymta flera hundra, men endast dom som var vid vattenytan kunde jag fota. Men det var mäktigt att se! Det var första gången jag såg så många på en och samma gång.

Efter ca en timmes fika bestämde vi oss för att köra hemåt.

Moln hade börjat synas över land och vi var lite oroliga att dom skulle ut över havet. Vi hade en timmes färd till våran hamn.

Hemresan var inte så angenäm.

Det hade blivit rullande vågor på vattnet, en del gånger trodde jag våran båt skulle göra en bakåtvolt.

Vilket år som helst ska jag vänja mig vid den här båten...

  Nämdöfjärden syns framöver.     Vid Rågskär.

Jag har en bror. En lillebror och han heter Sakis.

Sakis och jag har under hela vår uppväxt stått varandra väldigt nära, då det skiljer knappt två år mellan oss så hade vi många gemensamma vänner, så det blev att vi umgicks en hel del.

Sommaren 1995 drog Sakis till Kos där han hade fått ett sommarjobb, meningen var att han skulle komma tillbaks på hösten, men så blev det inte.

Idag är han gift med Maria och tillsammans har dom tre barn, Panagiotis, Kostadinos och Margarita.

Jag har många gånger varit ledsen över att min bror flyttade tillbaks. Speciellt under högtider som bla jul, nyår, studentider, födelsedagar osv.

Det hade varit kul att haft honom här då.

Och vore det inte för att han hade familj så hade han kommit tillbaks.

"Det första jag tänker på när jag vaknar är Sverige" sa han i sommras...:-(

  Jag och Sakis sista kvällen i Eratini i sommaras...

Jag har en bror till. En äldre. Någonstans ute i världen, vi vet inte var. Ibland har jag tänkt att man borde leta rätt på honom, skulle vara kul att se han.

Eller kanske inte...?

För måååånga år sedan hörde jag från en gammal klok gubbe att om man vill veta hur vintern blir ska man titta på Rönnbärsträden.

Mycket rönnbär = mycket vinter.

Dom senaste åren har det varit mycket rönnbär, och jag har sagt det varje gång på hösten att "nu blir det mycket vinter" och Micke har skrattat åt mig varje gång.

Men nu, så tar jag det den här vägen. Nu har jag det nedpräntat.

Har ni sett Rönnbärsträden?

Fulla med rönnbär.

  Så nu återstår det att se om det stämmer, iår igen.

Utifrån detta så förbered er!