Ända sen i slutet på förra veckan försökte jag stämma träff med min son, men dagarna har hela tiden flyttats vartefter nåt mer intressant har dykt upp.

Men så äntligen skulle jag få träffa den förlorade sonen.

Vi bestämde för att gå ut och äta (Vad lockar man inte med för att få umgås).

Jag ville till Hermans, men när vi väl var där och det gick upp för Max att den var endast vegetarisk mat, så ville han gå någon annanstans.

Vi promenerade fram till Folkkungagatan och valde första bästa stället vi såg.

Det blev Al Forno II...

Max valde en planka medans jag höll fanan högt och beställde pizza Akropolis!

Helt ok!

Vi satt där och småpratade och hade trevligt tills Niclas ringde och undrade "vart fan vi satt?!"

Och innan jag hann äta upp var han där, och *poff*, så försvann min matlust! ;-)

Faktum är att jag skrattade så mycket så jag hade ont i kinderna när jag åkte hem senare på kvällen.

Det blev en  trevlig kväll, trots att Niclas dök upp! ;-)

  Det är Niclas som fotar, så han la till dom där extrahakorna som jag har på bild. Ren illvilja eftersom jag ser så mycket bättre ut än han...

Som ni märker är det svårt att få han på bild. Notera hur bra jag blev medans han blev suddig. Kan ha att göra med att min kameralins hamnade i nåt slags chocktillstånd när den upptäkte att den skulle fota Niclas...

 

Sus

14 september 2011 08:35

Vad mysigt att du fick träffa sonen! Jag beklagar dock att ni fick kvällen förstörd av det där bihanget. Men du kunde väl ha låtit oss andra slippa se eländet i alla fall? ;-)

Dina

14 september 2011 09:23

Jo, men jag ville illustrera min trauma... ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...