Och det kändes lite hårt. Ändå har jag haft en bra vecka, inte alls så många tidiga mornar, men ändå. Jag har varit uppe till 3-tiden på nätterna och det kan man inte bara vända tillbaks hur som helst.

I tisdags hämtade vi upp Max på Arlanda. Han har kommit hem från Grekland nu, och igår kväll hämtade vi upp Oliver i stan, han kom hem från Öland. Nu är det bara AnnaMaria vi väntar på.

Under semestern har Micke rakat sig varannan dag, och det gillar jag. "Jag ska faktiskt börja hålla efter även när jag börjar jobba också" sa han för två veckor sen. Nu har även han jobbat en vecka, och han har inte ens nuddat sin rakhuvel... :-(

Inte jag heller märkte jag igår när vi var ute vid Värmdö marknad och jag satte mig på en bänk i solen och råkade titta ner på mina ben.... Horror!!!

  George av djungeln, det är jag det...!

På söndag ska jag till min kompis Sara W, hon fyller år, och bad mig baka den där Kokostoscakakan, som Alex gav mig receptet på. Jag hade ju gjort den häromveckan, och Sara var här på en snabbvisit och blev jätteförtjust i den, så hon ville att jag skulle baka den åt henne. Det gjorde jag naturligtvis, sen ställde jag den för att svalna med en handduk över, mendans vi åkte och hämtade Oliver.

Det här mötte mig när jag kom hem:

  Max gillade den. Han som väldigt sällan äter kakor....

Nu måste jag göra en ny...

I torsdags var både jag och Micke hos doktorn.

Han på vårdcentralen och tog prover och jag hos handkirurgen för att få cortisonspruta i leden.

När man får den, så brukar dem blandas med bedövningsmedel, för det gör ont annars. Och när bedövningsmedlet sen slutar verka blir man varse om hur ont det gör. Fast då bara om man kommer åt det.

Vad jag vill säga med det här är att jag, kvinna, fick min spruta, gick tillbaks till jobbet, jobbade mina två sista timmar. Kom hem och ställde mig och började med middagen. Fast jag hade ont...

Micke, man, var på vårdcentralen kl 10 på moronen för provtagning. Och hela dagen gick han omkring med sitt plåster i armvecket så alla kunde se hur synd det var om honom.

Det här kortet knäppte jag när jag var på väg och lägga mig, han hade t om lagt sig med sitt plåster... Herre Gud!

Jag drog loss det efter det att jag fotat, och vet ni vad? Han överlevde! ;-)