Idag fyller Romeo år!   

Det var en fantastisk dag idag igen. Och jag hade dessutom en date inbokad med Yvonne, naturligtvis på Hermans.

Micke hann komma hem innan jag åkte så jag bjöd med honom också, han har aldrig varit på Hermans eftersom Micke inte anser att han har ätit om han inte har fått i sig nåt i köttväg.

Efter en viss tvekan följde han med.

Det är svårt att få en tallrik från Hermans att se aptitilig ut på bild, men maten är himelsk god.

  När jag återvände från att ha hämtat påbackning gick jag rätt in i min älsklingsläkare, Nikos, som kom för att hålla oss sällskap. Det är svårt att få en date med honom, men eftersom han jobbar på Erstasjh, så kom han ner på sin rast. Alltid lika roligt att se honom!

På Fjällgatan, precis mittemot Hermans ligger Europas minsta teater, Teater Dur och Moll. En byggnad från 1700-talet. Antalet platser är 21 st, så det gäller att boka in sig om man vill vara säker på att komma in. Just nu går föreställningen "Aline på berget" en kvinnas liv under 1700-talet. Utanför kunde man bl a läsa: "Kom in och mingla med Gustav III och hans svarta upptägsmakare Badin. Möt döden, bödeln och inte minst Aline själv...."

Jag ska absolut gå på den!

Kultruens fiende nr1, även kallad Micke, var inte ett dugg intresserad, med det blev Yvonne.

Det gick inte att se när föreställningarna gick utan man fick ringa, eller som jag när jag kom hem, gick in datorn.

Första lediga föreställning är 26 augusti!!!!

 Men sen gick det föreställningar både på kl 13 på dagen och på kvällen kl 19.

Är det någon mer som vill gå? Vore trevligt om vi var några stycken.

  Ser fram emot att komma hit i höst.

Ja, faktiskt, den passar här.

Efter att jag varit och provat ut min "sommarskena" hämtade Micke upp mig. När vi ändå var "halvvägs" till stan tyckte han att vi skulle ta en promenad. Så vi parkerade någonstans på Folkungagatan och så gick vi upp mot Vitabergsparken.

Alltså, jag måste bara säga det: Jag äääälskar söder!

Vi gick bland dom gamla söderkåkarna som har anor från 1700-talet, endel äldre en del yngre. Tänka att det bor folk i dem. Va? Det är som att få bo mitt i historian. Det måste vara en ynnest!

  Dom fula skatteskraporna anas i bakgrunden.

Vi gick mot Götgatsbacken och kom så småningom till Slussen.

Där fick jag en undervisning i slussning. Allt som man inte behöver veta, vet jag nu. Sen var jag tvungen att stå med Micke under bron i fukt och kyla för att se båtarna slussa från början till slut. Micke tyckte det var spännande att få belysa mig med detta onödiga vetande, så vad gör man inte för familjefriden? Men ler och ser glad ut. Det tur att man är kvinna, då vet man garanterat hur man fejkar... ;-)

Vi bestämde oss för fikapaus så jag kunde skölja ner all denna information med en soyalatte.

Sen gick färden vidare mot gamla stan. Även det en favoritplats. Överhuvudtaget så är Stockholm så himla fantastisk på sommaren. In och ut i gränderna och var det så att jag inte hade Micke med mig utan någon mer kulturintresserad människa så finns det fullt med intressanta gallerier just nu. Men vi besökte bara en. Det var en man som har gjort konst av skrot. Gammalt metall fått nytt liv i form av robotar, riddare, vikingar och djur och pryder bland annat flaskor. Det var skitläckert! Jag försökte lite diskret ta ett foto utanför, klicka på bilden så syns det bättre.

  Här hade jag handlat en hel del om min plånbok hade tillåtit det... :-/ *suck*

Vi gick vidare i dom smala gränderna i stan och insöp lite Stockholmshistoria.

  Micke på Trädgårdsgatan.

  In här till vänster om mig på innegården står, jag vet inte om det är Sverigens, men det är iallafall Stockholms minsta staty, Månpojken. Den ska bringa tur sa guiden om man klappar den på huvudet. Så jag klappade den på huvudet och önskade mig drömvinsten. Tills jag hörde hur han fortsatte: "Hit kommer par som vill ha barn och klappar pojken, den sägs ge fertilitet.."

Det är inte vad jag anser som tur direkt. Men om ni har möjlighet så åk in någon kväll och gå in på gården, en liiiten liten pojke tittar mot månen som lyser på honom.

Nästa paus var ovan på Slussen. Här tänkte jag ta ett foto på mig och Micke. Jag kunde inte ta en enda bra bild på mig. Jag är inte fotogenisk alls, så Micke tog över kameran och då kom jag knappt med. Så den bilden får avsluta vår stanpromenad..

Jag hade fortfarande inte prämiäråkt motorcykel iår, så Micke tyckte att nu var det dags.

Vi har också lite medvetet dragit oss från det eftersom min handled åker ur led igen. Typiskt innan semester! :-(

Men jag tog tjocka skenan, (en riktig pina såhär på sommaren) och hoppades på det bästa.

Och det gick bra. Jag har blivit så van att sitta baktill att jag inte behöver hålla mig så hårt, dessutom är Micke så pass gammal att han inte har något behov av att hävda sig i trafiken.

Resan gick härifrån till ett av mina absoluta drömställerna här på jorden. För mig är det Sveriges vackraste plats, än så länge, Dalarö.

Det är så pittorestk och vackert där. Inte alls som utåt Värmdö och Ingarö där fyrkantiga designade chabrak har slagits upp, utan här är det bara nostalgiskt sagolikt.

Jag skulle vilja åka runt och fota där, men det var inte läge för det. Men alla som har tid över och vill åka till något fint ställe bör åka till Dalarö.

  Efter en fika i hamnen så gick färden vidare genom ett vackert sommarlandsskap.

Nästa stop var Torö.

Och nu kändes det verkligen att man var i skärgården, man nästan kunde hoppa över till andra öar och kobbar kändes det som och Waxholmsbåtarna som hämtade och lämnade folk på bryggan. Det var lite "Saltkråkan" över det hela. Underbart! När vi gick på kajen, så stod det båtägare och fixade med sina båtar och Cornelis ur radion, det var en riktigt sånhär barnsligt underbar sommarskänsla.

  Vi blev inte så långvariga på Torö, för färden gick vidare utmed kusten. Det hade börjat bli middagsdags och Micke ville åka till Nynäshamn och äta. Han hade nämligen ett speciellt ställe där som dom bara öste upp mat på tallrikarna. Dit ville han.

En koll på kartan och eventuella färdvägar. Och så var det skönt att sträcka på benen lite också.

    Väl i Nynäshamn kunde vi inte hitta stället vi skulle till. Jag måste säga att restauranger fanns det väldigt dåligt med där, men pizzerior och grillar hur många som helst, om man ville sitta ute dvs, och det ville vi. Så det blev grillmojjen i Nynäs för oss.

  Efter 25 mil på en motorcykel, var jag bara tvungen att ta Athos på en långpromenad i skogen för att röra på mig, sen var det bara att sjunka ner framför TVn.

Jag, Ahmed och Rosie hade sen ett tag tillbaks pratat om att ha en picknick vid Myrsjön.

Och idag var det dags. Rosie kom inte med, men det kom en massa andra överraskande människor. Kul! :-)

Men först en eloge till Micke, den enda som doppade sig!

  Dom flesta hade dessutom tänkt samma tanke och kommit med pastasallad.

Jag hade pratat med Pia på morgonen och bestämt att vi skulle åka och ta plats. Så jag och Micke kom först ner dit.

Och sen kom Pia och med sig hade hon Sofie, Ulla och Yasmin, som var brun som en pepparkaka!

  Yasmin och Pia

  Sofie och Ulla.

Sen dök Shirshah upp tillsammans med Shappe, som det var extra kul att se eftersom det var jättelänge sen vi sågs. Och han såg lika bra ut som alltid! ;-)

  Shirshah hade förövrigt den godaste maten. Jag vet vart jag kommer att flytta in någonstans om jag skulle bli bostadslös... :-)

Efter att ha tagit sin skönhetssömn kom tillsist Ahmed... Och då vill jag bara säga att han ringde mig vid 13-tiden för att kolla att jag inte skulle komma försent.

Och till min stora överraskning kom också Miretta.

  Här är Ahmed och Reynet, som också dök upp med sin väninna. Kul!

Sent dök så några till upp, det var Giovanni med ytterligare en överraskning Emmelie, henne hade jag inte heller sett på år och dar, och inte heller kunde jag fånga henne ordentligt på kort såg jag sen.

  Det blev en skön slappdag i gräset.

Trevligt! Mer sånt, tack!

Hoppas vi kan göra nåt liknande snart igen.

Det var kanonväder på första dagen av min långledighet.

Vi kom på att det var längesen vi var ute med båten, så vi bestämde att today was the day att bege sig ut på sjön.

Vi försökte få med oss barnen också, men kl 11 är inte deras tid på dagen. Så dom ville inte.

Micke var och handlade färska frallor och pålägg så vi kunde ta med oss picknick. Sen bar det iväg.

Det första vi kom på att vi glömt när vi stod vid båten, förutom flytvästarna då, var dynorna. Som tur var hade vi stora handdukar så jag tyckte att vi kunde sitta på dom, det blev lite mjukare iallafall.

  Det var kanonväder och jag bättrade på min solbränna avsevärt.

Det var lite, nej, ganska mycket annorlunda med den här båten jämfört med vår förra som var en snipa. Den här går snabbt och den dessutom hoppar och skuttar på vattet. Det var sista gången vi glömde dynorna, kan jag berätta!

Vi åkte iallafall till en liten favvoö, Stora Sandön.

Det var tur för jag behövde sträcka på mig och dessutom hade jag börjat bli hungrig.

När vi saktade in mot ön frågade jag Micke vart han hade rep, tampar och ankare?

För att göra en lång historia kort; dom var inte med iallafall...!

Så då fick vi åka till ett annat ställe där vi kunde flyta omkring i båten utan att vara ivägen. Det var mysigt det med.

Jag hade med mig en sprillans ny korsordstidning som jag hade tänkt ligga i solen och lösa, nu fick jag sitta i båten med den. Gick inte sådär jättebra eftersom det skumpade för mycket.

Vi lämnade vårt "matställe" för att åka genom Strömma kanal.

Jag satt fortfarande med korsordstidningen i knät, och strax innan kanalen tittade jag upp bara för att se tre män som stod på en brygga. En vinkade så jag vinkade glatt tillbaks. Men när ögonen vande sig såg jag att det var tre poliser med en radar som vinkade att vi skulle sänka farten... Jag hoppas inte tv-teamet från "Kustbevakningen" eller vad programmet hette var med så jag måste skämmas här i höst.

När vi väl var i land igen var jag väldigt kaffesugen, så vi ringde hem till Susanne och Staffan och bjöd in oss på kaffe. Ja, ok, det var trevligt att träffa dem också! ;-)

Vid 19-tiden var vi hemma och jag tog Athos på en långpromenad i skogen. Det märks att det är början på semestertider, jag tror vi var ensamma i hela skogen, jag och Athos.

Vid halvtio tiden ringer två av mina väninnor från mitt förra ställe jag bodde på och säger att dom vill ha kaffe "NU!" Det var Annette och Liisa. Så dom kom hit och gjode mig sällskap till midnatt. Det var trevligt, jag hade inte sett dem på länge faktiskt och sällskap är alltid trevligt!

Det var det. Nu ska jag göra mig iordning för idag har jag bokat en dag med picknick vid Myrsjön med några kompisar. Det ser emot!