När Micke får något på hjärnan så bara måste det bli av. Det behöver inte ske på en gång, men inom en rimlig framtid.

Härom veckan så sa han att han ville gå upp i Hammarbybacken och titta hur det är där. Han skulle gå med Athos, enda gången Micke går ut med Athos är just morgonpromenaden. Och jag tänkte att det kan han väl göra bäst han vill.

8:20 imorse kom Micke in med kaffe till mig.

Och även om jag var vaken så beyter det inte att jag var med.

Jag hann knappt dricka upp min kopp förän jag skulle klä mig, vi skulle gå upp för Hammarbybacken.

Fortfarande yrvaken, min vaknatill-sträcka är ganska lång, stod jag så vi foten av backen.

"-Det ska finnas en stig här någonstans", sa Micke och började gå.

Jag efter.

Micke hittade "stigen", den verkade inte ha används någonting dom närmaste 50 åren, men den kunde anas blad växligheten.

Det är inte förrän man går där man märker hur brant backen egentligen är.

Och det var när vi började gå som Micke la märke till min outfit, dvs min ballerinaskor.

  Totalt opassande tyckte han och började föreläsa.

Han skulle bara veta. Om jag har klättrat i Akropolis i sandaler, Sagbergsleden i flipflops så kunde jag nog fasiken komma upp på Hammarbybacken i ballerina!

På vägen upp vaknade jag. Nu kunde jag känna hur varmt det var och jag önskade jag tagit med mig en flaska med vatten.

Överhuvudtaget önskade jag att jag ätit någonting.

Men så blev jag hoppfull, på andra sidan backen bor ju Alex, och det skulle säkert finnas sådana där jättegoda kokostoscakakor som hon hade bakat och så kaffe, såklart! Så dit skulle jag.

  Äntligen toppen!

Medans Micke njöt av utsikten försökte jag lokalisera Alex.

  Jag tror jag hittade på ett ungefär, men jag tänke att jag får ta en raincheck på min fika, det är lite jobbigt att ta med sig en hund till en lägenhet med en liten bebis , det skulle bli för bökigt.

Så då ställde jag mig också och beundrade utsikten.

Tyvärr hade jag bara min mobilkamera med mig så det blev inga jättebra bilder precis, men man såg ända bort till Fjäderholmarna, NK, Hötorgsskraporna, Skatteskrapan och mycket, mycket mer. Ja, det kändes nästan som jag kunde se till  Mariannelund... ;-)

  Och sen kom nedfärden.

Den var värre. Pga utebliven regn var det snustorrt, och sand och sten rullade jättebra...

Men jag måste tillägga att jag inte en enda gång halkade mina ballerinor till trots. Micke däremot, med sina CAT outdoors, halkade till två gånger!

  Jag valde bort stigen på vägen ner och ville gå där man på vintern åker skidor, det var, såhär i efterhand, ett dumt val.

Väl nere var vår hund varm och törstig och rusade till kanalen med sitt äckliga vatten för att svalka sig och få sig en drink...

  Han måste ha varit väldigt varm, för såhär djupt går han aldrig annars!

Och han brydde sig inte det minsta om att Micke ropade på honom att sluta dricka.

Så medans han svalkade sig i vattnet satte sig Micke och jag i gräset.

Jag måste slå ett slag för Nacka kommun.

Det känns tryggt att kommunen värnar om sina invånare och sätter upp relevanta skyltar som varnar oss för ev fara:

Mycket svag is, skulle jag vilja säga! ;-)

Har fyllt ett år. Så när hans mamma smsade att kalaset tyvärr var inställt så ignorerade vi det. Jag hade laddat hela veckan på att få pussa på  honom. Och så ville jag naturligtvis träffa hans mormor Sarah.

Och naturligtvis hade jag sett fram emot att få ta del av Alex´bakverk. Hon är hennes mammas dotter och dom är båda mycket duktiga på att baka.

Se här på tårtan hur fin den var och så jäkla god. Lite för mycket frukt för min smak, men dom tog Malte hand om.

  Kakorna som skymtas i kanten på bilden var himelskt goda.

Jag är nog lite glad att Alex bor en bit ifrån mig iallafall. ;-)

Och så nu till gullungen.

Jag saknar han redan!

  Det var lite svårt att ta ett bra kort på honom, han var inte still länge nog och min mobilkamera är sååå långsam.

Det var tur för hans föräldrar att vi hade en massa ärenden, annars hade jag nog snott med mig honom.

Kanske nästa gång! ;-)

Jag satt i bilen med Micke på väg in till stan. Plötsligt sätter sig något på mitt vänstra solglasöga.

Jag tar av mig glasögonen för att se vad det är och finner att en liten spindel ha klättrat ner från taket på bilen och satt sig på mitt glas och spann sitt nät.

Han var ganska envis och ville inte alls lämna min glasöga, det var ganska gulligt faktiskt och jag blev imponerad av hans envishet så när jag tillslut fick loss honom satte jag på växelspaken så jag kunde ta en bild av han.

Jag hann bara knäppa en bild som inte blev så bra, men jag hann inte ta ett nytt för plötsligt kom Mickes hand och skulle växla och den stackars spindeln blev krossad under ett av hans jättefingrar.

Om man tittar noga så ser man Mickes hand komma emot den.

Stackars den! :-(

Då Mia och hennes kompisar lånade pappas båt utan några som helst sjökunskaper eller erfarenhet, packade vi in barnen i (så vi visste vad vi hade dem) och tog med dem på en runda minigolf.

Vi hade jättetrevligt. Det är så sällan numera man får umgås med sina barn och då uppskattar man det verkligen. Vi alla gjorde det.

Micke vann, sen kom Oliver, Mia och jag...

I tisdags, min andra semesterdag, tog jag och Micke oss en riktigt "latdag". Så laddade med dricka, sololja och kortsordstidning tog vi oss ner till Myrsjön och la oss på gräset. Två gånger doppade jag mig. *stolt*

Däremot är jag inte lika stolt över bilderna på mig...

Men jag bjuder på det.

  Visst vore det konstigt om inte produktionsteamet från Baywatch hör av sig nu...? ;-)

Första dagen på min semester började med att jag vaknade väldigt tidigt. Kl 05.00 gav jag upp och steg upp. Smög ut i köket och började mina tårtor jag inte orkade göra igårkväll.

Innan kl 7 hade jag gjort båda två klara.

Det blev frukttårta, med varvat vanilj och chokladsockerkaksbotten.

Faktiskt belv dom väldigt goda!

Fast kanske inte så fina... :-)

  När jag var klar skulle jag sätta på kaffe, men Micke ville att vi skulle ta en tur på mc:n, han ville visa mig Stockholm tidigt på morgonen när allting var stilla och tyst.

Så vi åkte "vatten vägen", och Mälaren låg tyst och glasklar. Det enda man hörde förutom knastret av vår motorcykel var en och annan mås som skränade.

Det var inte många människor ute heller, dom flesta vi såg var huritgbullar som sprang eller cyklade.

Vi åkte Strandvägen och bort mot Djurgården vinkade åt kungens får, som gick fritt och betade, vi åkte längst ut på Blockhusudden och där stannade vi till en stund och insöp saltvatten luft och måsljud.

Sen åkte vi genom city, folk hade börjat vakna till liv, men det var fortfarande långt ifrån hur det brukar vara där. Det var så man fortfarande kunde höra ljud och inte sorl.

Vi åkte mot G:a Stan och där stannade vi och åt frukost.

  Jag fick också min födelsedagspresent av Micke.

  Vi åkte en tur runt Söder också innan vi styrde kosan hem.

Jag var tvungen att göra lite "självvård" som på senare tid har blivit kraftigt eftersatt, så det var ansning och hårfärgning och nagelmålning.

Jag hann precis bli färdig och klä mig så ringde det på dörren och vänner kom för att fika med mig.

Numera i det här hemmet måst man boka tid för att få äta med sina barn, och jag hade bokat in dem ikväll, det var längesen vi åt middag tillsammans alla fem.

Vi grillade och jag åt fläskkottlett.... :-/

Men gott var det! :-)

  Jag fick även presenter av mina barn.

Dom frågade igår vad jag önskade mig och jag svarade med den gamla klyschan: "Snälla barn"

Det tyckte dom uppenbarligen var för mycket begärt så Mia fick i uppdrag av sina bröder att komma med något annat.

Ok, det här duger också! ;-)

  En mycket fint halsband, det satt så himla bra på och en mascara.

Nu ska jag snart sjunka ner i soffan.

Det är jobbigt att bli gammal.... ;-)

Imorse ville Micke att vi skulle åka och bada. Eller som han sa "Kan du inte följa med jag måste doppa mig".

Han vet att jag inte badar, jag är en riktig badkruka. T o m när vi är i Grekland fånar jag mig, jag går i till knäna och sen skvätter jag vatten på mina armar och sen går jag ut igen... Oftast är det så.

Här i Sverge badar jag typ aldrig. Sist jag gjorde det var för sex år sedan.

Och så idag, när Micke gick i första gången stod jag till vaderna och kylde mig, sen var jag nöjd. Så låg vi i solen och pratade en stund och när det blev för varmt och Micke skulle doppa sig igen så följde jag med till strandkanten.

Men när jag stod där så tänkte jag för mig själv:

"Vadfan, jag har bott i Sverigen i 38 år nån jäkla vikngbacill måste jag ju ha fått i mig."

Och så gjorde jag det, jag doppade mig! ;-)