Igår kom Frasse in genom kattluckan med en koltrast i munnen.

Jag skrek och schasade ut honom igen.

Jag stängde kattluckan för ingående trafik, ville vara säker på att han inte skulle komma in med den igen.

Senare när jag var på väg till jobbet såg jag att Frasse inte var så hungrig.

Han hade massakerat hela fågeln, sprättat den och spritt ut innehållet under båten, ja, några tuggor hande han tagit.

Vilken hemsk katt, och han verkar bara bli värre med åren...

Här ligger halva näbben, och under båten...

En brutal brottsplats... Usch!  

När Micke ville ha altan, sa det schwish och så satt den där.

När Micke ville ha framsida, likaså.

När Micke ville ha motorcykel så tog han mc-kort på tre veckor, då hade han redan köpt motorcykeln.

Nu vill Micke ha båt.

En veckas frenetiskt tittandes på blocket och...:

Nu står en båt på garageuppfarten.

Det är inte någon jättestor båt, det var vi inte ute efter heller.

Bara en som kan ta oss runt i närliggande skärgård.

Nu läääängtar jag efter sommaren!  

När det var två veckor kavar till start bestämde jag mig att nu skulle jag minsann ta mig i kragen och jobba på mitt flås.

Det sket sig.

Jag kom på det igen två dagar innan start och då var det ingen idé eftersom jag inte ville riskera träningsvärk.

Kl. 12 på söndagen möttes vi upp, jag och Laila, med oss kom Annette min sin tjusiga proffskamera för att dokumentera jungfruloppet (för min del).

Vädergudarna var verkligen på våran sida den här dagen och vi tog en promenad från Slussen till Kungsträdgården där vi skulle mötas upp.

Observera hur jag hade matchat mig dagen till ära i min duvblåa velourdress.

Det är samma dress som jag ramlade med vid centrala parken förra våren, dom som följer min blogg vet att resterande i min familj hatar att jag går ut i den, men dom var inte hemma och kunde stoppa mig.

På med "Run for water t-shirten" och sen var det bara att vänta ut tiden. Det fanns en massa jippon på Kungsträdgården som man kunde se på och så liveuppträdande på cenen.

Ungefär här undrade jag vad i helsike jag har gett mig in i, men har man satt fan i båten får man allt ro han till land.

Någonstans här i folkmassan står vi, jag och Laila. Uppe i bakgrunden kan man skymta Friskis & Svettis som stod för uppvärmningen.

Jag vill bara säga att jag var färdig efter uppvärmingen.

Så gick starten, det var bara att bita ihop och sätta fart framåt. 

Ja, jag hade iallafall inte glömt solbrillorna.

Här någonstans började jag bli trött. Men det var ingen idé att försöka dra ner på takten, för då hade jag gått och satt mig. Törstig var jag också, vi hade passerat första vattenkontrollen, men jag vågade inte dricka för mycket eftersom det inte fanns något damrum längst vägen. Inte ens en buske...

Jag han hälsa stilfullt också... :-)

Sista spurten i mål.

Nästa gång ska jag försöka att inte komma oförberedd.

För det blir en nästa gång. Nästa år. Om inte annat för den härliga "promenadvägen" som loppet gick på i det underbara vädret.

Vid mållinjen bjöds det på bananer... Bananer?!

Dom kunde väl varit lite schyssta och bjudit på något gott som tex chokladbollar.

Jag äter inte några jäkla bananer.

Så vi, jag , Laila och Annette, gick iväg till thehuset på Kunsträdgården och satte oss på uteserveringen och fikade kaffe med cholkadboll... ;-)

Finns i välsorterade butiker säger Laila... ;-)

De döda är inte borta, 

de har bara gått ett stycke i förväg.

                  / Ordspråk från Spanien

Vi har länge pratat om att åka till Åland, jag och några kollegor, och nu äntligen blev det av.

Det började med att vi valde ett datum med lång framförhållning, eftersom vi jobbar skift och ersättare måste hittas.

Vi valde 14 april.

Det gick en båt som skulle ta oss till Åland och tillbaka på 12 timmar det datumet så det var perfekt.

I lördags när vi skulle boka gick det inte. Båten skulle tas ur trafik för service den 13:e. Panik!

Vi var 10 personer som hade sökt semester, tagit ut komp och jobbat in och bytt.

Snabbt kolla vilket rederi som kunde ta oss på en dagskryssning, och vi hittade Siljaline från Vertahamnen.

Upp kl. 04:30, samling i Slussen för att ta buss 76 till terminalen.

Alla hade gått upp vid 5, så när vi äntrade båten vid 7 sprang vi i stort sett till frukostbuffén. Sedan satt vi där tills dom började duka till lunch, då anade vi att det var dags att gå.

Finns det något bättre än bufféfrukost. Så mycket och gott att välja på. Me like!

Observera det vackra vädret i bakgrunden.

Kl var vid 10 när vi lämnade frukosten. Och eftersom inget var öppet den tiden, gick vi till en bar och satte oss.

En massa tjatter och en drink på det. Sen var vi redo att planera resan.

I väntan på att någon ska servera oss drinkar. Någon gjorde inte det, vi fick snällt hämta dem själva. Dricks? Glöm det!

Och nej, jag hade inte kammat håret. Det var för tidigt...

Kärringbartendern hade krossat myntabladen för mycket. Jag spottade blad efter varje klunk i stort sett. Annars en jävligt god frisk drink: Mojito.

Sen ropade dom i högtalaren att shoppingen var öppen och vi sprang dit. Vi skulle nämligen rekognosera. Vi tänkte nämligen handla på hemresan och vi ville då veta utbudet.

Efter flera timmar i taxfree och i shoppingen. Var det dags för en paus och sen ta sig till utgången för att byta båt. Vi var på Åland.

Vi äntrade Galaxy och märkte snart hur havsluft påverkar aptiten. Vi sprang till matsalen även nu för att inta buffé igen.

Efter att ha ätit lite för mycket. Tyckte några av oss att vi ville njuta lite av det vackra vädret live. Så vi gick ut på däck. På ena sidan var det lite läit där var det jätteskön att sitta och solen låg på.

Sen var det dags för taxfree.

Vi hade som sagt redan tittat ut vad vi ville köpa så det var i stort sett bara att gå ner och plocka.

Men även det tog en stund så sen var vi lite trötta i benen och varma så det var dags att uppsöka pianobaren och ta en drink.

Här började även tiden ta ut sin rätt. Ingen av oss hade ju fått så mycket sömn och vi hade gått upp väldigt tidigt..

Visste jag inte bättre Anneli skulle jag tro att du hade supit som fan här... ;-)

Och här kommer dom, dom som värnar om kvinnor världen om: Laila och jag, dom enda som ställer upp i Run for water. Skäms!

Men pianobar när man går på övertid är inte rätta platsen, så vi förflyttade oss till discoteket. Där var det på vippen att tröttheten övergick till galenskap med den höga dunkande musiken. Men vi härdade ut...

         Och det här är en liten inblick i vad vi hade att släpa på, förutom tunga handväskor, och jag vill tillägga att bilden inte är rättvis, det såg ut som en sopuppsamling.

Någongång efter kl 18 var vi framme i Värtahamnen igen. Då skulle vi och alla påsar ut ur båten, genom en jäkla lång korridor, över en lång gångbro, ner för en massa trappor över en väg och slutligen på buss 76.

I slussen hade jag tur. När jag var på väg till bussen hem ringde Micke och sa att han var i närheten. Underbart.

Och fastän jag var så slut som jag inte varit på länge när jag kom hem så vill jag tacka alla för en jättetrevlig dag!   

Idag fyller min väninna Susanne måååånga år!

Och jag hoppas dom blir hundra till!

Pusspusspuss!   

Finns det nåt bättre att vakna upp på morgonen, sätta på en kopp kaffe och hitta detta:

*blä*