Så kom torsdag och jag packade det sista inför våran resa.

Micke skulle skjutsa oss till Arlanda. Och som vanligt när det är Micke så ska vi vara i god tid. Mycket god tid.

Vi var på flygplatsen straxt efter 17 planet skulle gå 20:10.

Så jag och Yvonne bestämde oss för en fika innan incheckning, då den ändå inte hade öppnat.

När vi kom ner till incheckningen så var det kö, natruligtvis. En kö som inte rörde sig.

Vi köade över två timmar!

Det visade sig att förutom jag och Yvonne och en handfull till som skulle till Ungern så var planet full med passagerare som skulle till Libanon. Det var ett sådant kaos med packning, biljetter och ett sånt huller om buller så incheckningspersonalen gav tillsist upp och bara placerade folk i planet. Allt för att det inte skulle bli för mycket försenat, vilket det ändå blev.

Eftersom libaneserna ofta är många i familjen, och folk hade bara blivit incheckade satt folk lite här och där i planet. Så också jag och Yvonne, men jag lyckades möblera om mig så jag hamnade bredvid henne.

Men alla lyckade inte, och när dom sen ville tala med varandra så ropade man, det var en sån ljudnivå och ett sånt liv att vi böjrade skratta där vi satt. Det endas som kändes som om det fattades var getter och höns i kabinen.

Men eftersom det var en underhållande resa så gick det snabbt.

Och vi var klara för nedstigning.

Det var lite turbulens i luften så planet skakade något och det var väl enda gånger det blev tyst. Folk höll sig i sina säten.

Just som det skakade som värst och planet var på väg nedåt, fick någon för sig att skoja.

Fyllde "spypåsen" med lyft och *PANG*, världens smäll!

först så skrek jag till, men sen så började jag skratta. Jag älskar practical jokes!

Undra hur det gick för honom... :-)

Framme i Budapest! En timma senare än beräknat.

Utanför flygplatsen har dom en taxikur. Där säger man vart man vill åka och dom talar om vad det kommer att kosta och lämnar ett kvitto som man visar upp till chauffören. Du kan inte bli lurad. Skönt.

Här kommer ett par bilder från hotellet:

Såhär så det ut framifrån.

Vårt rum. Dom hade t om bäddat upp till oss för att vi kom så sent...

Taklampan. Vacker!

Badrummet och toaletten, nåt vi skulle verkligen bekanta oss med...

Efter en turbulent resa krävs en nattfösare. Vi hittade något inhemskt. Starkt som 17!

Jag hade vid det här tillfället fått feber. Jag fick det redan på planet. Kanske ses på bilden. Men efter det här var det natti, natti.

FREDAG:

Jag hade sovit dåligt på natten då jag kokade av feber. Minns inte när jag var så här varm sist. Vid ett tillfälle tog jag min sista krafter för att ta mig ut till badrummet där jag hade Alvedon. Tog två och sköljde ned dem med.... kranvatten....

Gick upp strax innan 8 för att hoppa in i duschen och sen ner till frukost.

Jag fullkomligt äääälskar hotellfrukostar! Trots feber!

   Musserande vin. Vi var natruligtvis tvungna att smaka. Men jag kan inte dricka så tidigt på morgoen så vi hoppade det. Vi var bland dom få som gjorde det faktiskt.

Upp på rummet igen. Fram med karta och hitta vad det var vi skulle titta på. vi hade ju sen innan planerat vad vi skulle se och på vilka dagar. Nu gällde det att hitta dem och en bra färdväg.

Sen går Yvonne ut på toaletten för att ta sina hälsopiller och sköljer ned dem med.... kranvatten....

Sen lämnar vi hotellet och går ut på stan med kartan i högsta hugg!

Det vi märkte av Budapest är att allt står på deras språk. Om något står på ett annan språk så var det mest italienska, franska eller tyska. Ungraran pratar inte så bra engelska heller. Men mycket trevliga och hjälpsamma människor!

Budapest är rent och fint. Fantastiska byggnader men dom flesta behöver en ansiktslyf. Det var lite medeltid över hela staden.

Ungrarna är resliga människor. Så ni kan ju förstå hur jag och Yvonne försvann där bland dem.

Det här var den enda skyllt i Budapest som stod på engelska:

Och här är byggnaden:

Nåt som var väldigt possitivt med ungrarna var att när dom byggde nytt i deras stad så slängde dom inte upp några fula schabrak, utan behöll arkitekturen som staden hade. Mycket smakfullt och vackert, bravo!

Exempel:

Ny byggnad i gammal sil.

Första stoppet var Operan. En vacker byggnad. Men det är mest detaljerna som gjorde det vackert. Och detaljer är ungrarna mästare på!

Efter operan styrde vi mot Stefanbasilikan.

En gigantisk stor kyrka mitt i city till minne av den store Stefan, eller Istvan, som dom kallar honom.

I basilikan finns en relik av vad som tros vara hans högerhand, men jag tror inte det var det. Den var så liten och om han ser ut som dom har avbildat honom var han en stor och reslig man, handen ser ut att komma från en 14-åring. Men det är inget man säger högt där.

Från sidan

Innuti, fast bilden är inte rättvis, såhär såg det ut när man kom in, basilikan är enorm.

Stefanbasilikan framifrån.

Här bestämde vi för att det var kaffepaus. Och det var väl här som det började. Varför man inte ska dricka kranvatten utomlands...

Men det började smått, för att sen bli värre och värre.

Härifrån gick vi mot parlamentet.

Med stopp för toabesök lite här och var. Det var hemskt! Magarna värkte, mullrade och krävde toalett NU!

Parlamentet. Och i Budapest blommade krokusarna...

Parlamentet ligger precis vid Donuafloden och på andra sidan låg Budapestpalatset och deras motsvarighet till Ga Stan.

Vid det här laget var orkade vi inte gå upp dit så vi tog en lift och åkte upp med, annars fanns det en jättevacker gångstig. Men vi vågade inte med våra magar.

      Yvonne i liften med kartan i högsta hugg, för att se vart vi skulle när vi kom upp. Men det första vi var tvungna att göra när vi klev av liften var att besöka toalett, igen. Som tur var fanns det många uppe på berget!

Stefanbasilikan tronar på andra sidan.

Den här vaktar slottet...

By the way. Vi gjorde det på slottet, också... ;-)

Bilder från slottsparken.

För turister, men kunde, mot en peng, få en falk över sig så fick man fotografera. Jag stod över!

Den stora vita byggnaden med torn är parlamentet, den är också enorm, så när vi var utanför var vi tvungna att fotografera den i tre sektioner, nu fick jag med hela.

Häruppe skulle vi dessutom på vinprovning. När vi inte hittade stället frågade vi en kvinna, och hon sa, 10 min tillbaks på gatan. Vi gick tillbaks i tio min. Nada. För att göra en lång historia kort, så hamnade vi tillslut under slottet i en labyrint av källargångar. Någonstans mitt i öppnade sig stället och en biograf med slottets historia visades, vid det här laget var vi inte alls intresserade. Vi ville komma ut, åtminstonne upp för det var rått och kallt därnere. Ingen vinporvning, min feber hade blossat upp ordentligt igen och jag hade inte tagit med mig mer Alvedon. Det var dags att återvända till hotellet.

Hemma på hotellet igen var det dags för en uppfräschning.

Och sen var det meningen att vi skulle på opera. Men eftrsom jag hade feber så hoppade vi det. Vi gick ner till restaurgangen på hotellet och åt en fantsktisk god middag, drack en jättegod Cosmopolitan för att sedan dra oss in till pianobaren för att avsluta kvällen där med en god Cognac.

Jag vill bra tillägga att han som spelade piano var jätteduktig, och bra för det fick han som bonus mig att sjunga till hans spelande. Han flydde efter ett tag... :-/

Men jag och Yvonne hade roligt!

   Yvonne innan middagen...

Och jag innan sången...

Fortsättning på dag 2 kommer senare, nu måste jag rasta hunden...