Ja, vad säger man? Efter att ha hört alla 8 bidragen var vinnarna inte överraskande. Hur många andra än låt 1 och 8 höll melodifestivalmotto?

Melodifestivalen är en stor grej hemma hos oss. Egentligen inte dom här delfinalerna, eftersom jag oftast missar dom. Men iår var jag bänkad framför TV:n och jag gjorde som alltid under en melodivestival, en stor grej av det hela.

För att sammanfatta det hela:

1. Ola - Klart en av dom bästa låtarna, och eftersom den var först ut så förväntade jag mig hög kvallité. Men hans frissa måste ha varit sjuk så att han i ren desperation ringde hundtrimmaren, för hur fan såg han ut i huvudent?!

   Ni ser likheten?

2. Jenny Silver - Hur var människan klädd?! Såg ut som hon stod i en body för barn med en blöja under... Låten var skön, men absolut inget att skicka till Europa.

3. Linda Pritchard - Att etno går hem vet vi redan. Men det här stämde lika bra, läs dåligt, som att man sjunger på grekiska i en svensk uttagning. En Ukraina wannabe. Skulle kanske funka, men nej, den känns fel...

4. Road Salt - Jag brukar inte i regel tycka att hårdrockare hör hemma i melodifestivalsammanhang, men kan samtidigt inte låta bli att förtjusas av dem, ibland. Så jag så fram emot dom här. Sångaren hade en mycket bra röst, han skulle ha använt den också. Under hela låten satt jag och väntade på att den skulle komma igång, och så plötsligt tog den slut. Antiklimax!

5. Anders Ekborg - Vilken röst! Vilken artist! Men på teatern. Jag njuter vanligt vis av hans uppenbarelse men nu känndes det fel. Typ som att den vackra underbara Adonis som man hade det underbart med under sommarsemestern dyker upp utanför din dörr, fel man på fel plats, med andra ord...

6. Jessica Andersson - Nej, nej, nej... Vad är det här?! Och kom någon ihåg vad hon sjöng? Inte jag, antingen sov jag eller så fylldes mitt huvud med bomull för att inte drabbas av storke. Och när jag tittade på henne utan att höra så såg jag Kicki Danielsson om 20 år...

7. Håkan Bäckman - Länge leve Rinkeby! Så hånad och ändå så wannabeig! Grabben hade otur. Att mello sänds en lördagskväll, alla tonårstjejer är på fest. Annars hade grabben gått vidare. Vi har inte hört det sista av han än. Petters tronarving.

8. Salem al Fakir - Medans resten av Sverige slog nr för att ge honom sin röst slog jag nummret till en adoptionsfirma. Va? Är han inte en modersdröm? Vem vill inte ha en sån välartad son? Jag vill, jag vill!!

Road Salt och Jessica gick som bekant till andra chansen.

Sverige ska försöka söva Europa?

Hoppas dom stannar där och inte går vidare än så.

Pausnummrerna: Klockrena! Jag skrattade högt! :-)

Programledarna: Kristin Meltzer, Måns Mumsmums Zellmerlöw och Dolph Lundgren.

Såhär, jag är i vanliga fall ett fan av Kristin, jag tycker hon var överspänd och hispig ikväll. Måns var korrekt, han gjorde inga fel, var inte för mycket utan bara var och han var rätt!

Och så Dolph... Jag har aldrig varit ett fan av han. För mig har han varit som ett manligt våp. Men ikväll har jag ändrat uppfattning. I love him! Han var bäst! Och som han bjöd på sig själv, äh, han var underbar! Som Susanne uttryckte det:

Välkommen hem Dolph, allt är förlåtet!