Efter våran förra hund Buster sa jag "aldrig mera hund".

Men efter några år så började det suga i hundtarmen.

Och jag älskar att promenera och det gör man bäst när man har hund.

Föga visste jag då att min nästa hund skulle bli den lataste i mannaminne!

Råkar man tända en brasa så ligger han framför och är inte i behov av rastning, mat eller vatten. Han vill bara ligga där.

Som Ferdinand under sin korkek.

Så idag, igen, fick jag gå skogsrundan alldels själv... *suck*

Han ser ut som ett roadkill där han ligger...  

Idag, läs torsdag, firar man i Grekland alla som heter Jannis.

I Grekland firar man namnsdagar som man firar födelsedagar här, dom flesta namnen i Grekland är nämligen knutet till ett helgon.

Och idag var det alltså Jannis.

Min farbror heter Jannis, så jag ringde ner för att gratta honom.

Jag kommer nog aldrig att göra om det. Det förstörde hela min förmiddag. Och nu när jag skriver blir jag påmind igen.

Min farbror Jannis och min pappa liknar inte alls. Jannis är mörk, min pappa var ljus.

Men när han svarade i telefonen idag var det som om min pappa svarade.

Rösten var spöklik!

Jag försökte skärpa mig, men det gick inte, min röst började darra och hacka och jag märkte att han märkte det. Och så blev han ledsen..!

Tänkte lägga in ett foto på pappa, men jag har inget framme. Det är på tok för tidigt, det har ju bara gått 5 år...

Men jag lånade ett från AnnaMaria, det är det hårfagra barnet till höger förresten.

Kom hon hem som om inget hade hänt...

Jag blev så glad igår kväll att hon kom hem, så jag skällde inte ens när hon hoppade upp på matbordet...

Igår, någon gång på förmiddagen, gick Antonia, våran katt, ut.

Sedan dess är hon borta.

Vi har varit ute och ropat efter henne, tittat i garaget och förrådet, ingen Antonia.

I o f s älskar hon att vara ute. Hon var ofta ute hela dagarna, men till kvällen kom hon alltid in. Utom igår. Och inte på hela dagen idag.

Huvudvärk, huvudvärk..

Jag hoppas någon tog in henne, men vem skulle det vara å andra sidan, alla här vet att hon är våran katt.

För inte finns det väl några djur i skogen här i Stockholmsområdet som äter vuxna katter??

Micke fick i julklapp en tur i Jas eller Viggen.

I en simulator alltså. Efter en genomgång på 20 min ska man ta plats i ett valfritt "flygplan" och så får man flyga det i 40 min.

Så idag har min sambo tagit flygcert.

Tid för detta: En heldag framför datorn...

Han är så stolt.

Han har laddat upp med en del flygplansspel så nu är det övning, övning, övning som gäller.

Ja, vi vill ju inte komma till Gävle oförberedda och inte veta vad vi håller på med!

Vi snackar seriöst här!

Igår eftermiddag styrde färden till Susanne och Staffan.

Vi skulle "lajja" hade vi bestämt.

Som om någon av oss hade så många andra att välja ibland, då samtliga var snoriga och hostiga.

Nåväl, kvällen började med att alla skulle göra sin egen pizza.

Jag gjorde min pizza. Susanne, Staffan och Micke byggde pyramider.

Gott blev det iallafall,det enades vi alla om.

Efter maten skulle vi spela spel. "Med andra ord" hette det och verkade skitkul.

Jag och Staffan ledde stort, när det började kinkas på andra sidan bordet.

Det var Micke som skyllde på att han inte såg texten. Dålig förlorare, säger jag.

Vi bytte till kortspel och spelade "Plump".

Det är också ett skitroligt spel. Och intressant, speciellt om man heter Staffan, för då gäller inte överrenskomna spelregler för just han...;-)

Ialla fall upptäckte vi att jag och Staffan är väldigt musikaliska och verkar gilla samma musik, så vi stod även för underhållningen, den musikaliska, alltså.

Men inte ens fusk kunde hjälpa Staffan och han plumpade stort!

Tyvärr gick kvällen alldeles för fort. Vi skulle behöva en hel helg. Men det får vi förhoppningsvis snart, i Gävle?

Vi vill i allafall tacka för en trevlig kväll! Hoppas vi ses snart igen!

Och Staffan, vad sägs om namnet "DiZtaffs" på vår entertainmentgroup?

Susanne och jag har följt varandra vääääldigt länge.

Sen innan lekis.

Vi har funnits där genom alla menstruationer, pojkvänner, brytningar, nya pojkvänner, husköp, flytt, ja, allt.

Och detta var vad vi hamnade med tillsist....

Naaw...Dom må se ut som Humle och Dumle, men dom är våra! ;-) eller :-/ Jag kan inte bestämma mig...   *skrattar*  

Så kände jag mig igår.

Det började mitt på dan när jag strimlade kyckling vid matbordet för att göra en Flygande Jakob.

I ögonvrån noterade jag att grannen mitt emot, Britta, var på väg ut med sin hund. Britta är gammal, hunden är stor.

Dessutom är Britta och jag inte speciellt "du" med varandra.

Efter en stund noterar jag åter rörelse på gatan utanför, det var Brittas hund som kom hemspringandes med kopplet hängnades efter sig men ingen Britta syntes till.

Shit, tänkte jag. Reste mig snabbt, tvättade av mina händer och slängde snabbt på mig jacka och skor, för att ge mig ut och leta efter Britta.

Men när jag kom ut såg jag Britta kommandes längst vägen.

Jag gick dit och frågade hur det var med henne?

Hon berättade att hennes hund var skotträdd och när dom kommit en bit in i skogen small det och hunden tvärvände och drog hem. Eftersom Britta inte kan hålla emot den stora hunden släppte hon den för att inte ramla.

"Ok, bra! sa jag, jag såg hunden komma ensam så jag trodde det hade hänt dig något, så jag var på väg ut att leta efter dig".

Britta så överraskad ut. "Vad snäll du är!" sa hon och slände sig runt halsen på mig..

Såja, keep hold the distance, please! Och,ja, jag ÄR snäll! Inget att se så förvånad ut för!

Väl inne igen ringer min kompis Yvonne, hon lät fortfarande sjuk och nu lät hon ynkligare än vanligt.

"Ska du in till stan någonting idag?" frågade hon

"Inget jag har planerat, hurså?" jag.

"Toapappret är snart slut, jag har inget snytpapper, jag skulle behöva gå på Apoteket och jag klarar inte nåt av det.."

Jag hade planerat att gå på Friskis och Svettis för första gången på läääänge.

Istället fick jag ändra mina planer.

Gå på Apoteket och sedan till Ica Maxi och handla till Yvonne.

Micke, var underbart snäll igår. Han ändrade också sina planer så han kunde köra mig till Maxi och sen vidare in till stan och hjälpa mig ta hand om Yvonne.

Vid 21:30-tiden var vi hemma.

Jag förberedde mig för att nu hoppa i sängen tidigt.

Då ringde min kompis Sara. Karlbekymmer! Och som alla kvinnor vet tar sånt lång tid att reda ut. Först ska man dissekera alla meningar han har sagt. Analysera orden. Vända och vrida på dom så att vi får någon logik i det hela.

Kl var närmare tre när jag släckte lyset, inatt igen.

  Ser ni likheten? ;-)