Någonting jag har lärt mig som hundägare själv är att alltid bajspåsar i fickan.

Jag tror det ligger påsar i stort sett i alla mina jackor, väskor, västar.

När jag går i skogen brukar jag inte ta upp efter min hund då han springer in en bit för att sköta sin mage. Och där tycker inte jag man behöver plocka bort det.

Men när det ligger mitt i eller där någon riskerar att kliva i skiten, tycker jag det är hundägarens plikt att se till att det undviks!

Så jag blev skitsur, när jag kom gående med Athos och gick förbi barnens pulkabacke.

Vid slutet av backen hade de byggt ett gupp och mitt på guppet hade någon idiot låtit sin jäkla hund skita. Och inte nog med det, man låter det ligga kvar?!

Där barnen ska leka?!

Så jäkla äckligt! Synd att jag inte såg vem det var, den hade blivit mulad just där...

Telefonen ringde nyss. Det var från försäkringskassan, eller förlåt, Nya försäkringskassan. Kvinnan i andra änden av telefonen presenterar sig som min handläggare. Kul!

Hon:

-"Jag ser att du har opererat dig och att du är gipsad."

Jag:

- "Ja, jag tog bort blev av med gipset för två veckor sen och skenan igår."

Hon:

-"Din nuvarande sjukskrivning går ut den 17:e men tror att du kommer tillbaks redan den 18:e-

Jag:

-"Nej, jag vet att jag inte gör det, för både läkaren och arbetsterapeuten sa bestämt ifrån igår. Nytt läkarintyg är på väg.

Hon:

-"Ja, det var det vi trodde. Och som din handläggare är det min skylldighet att informera dig om dom nya reglerna. Och jag vill be om ursäkt och ta inget personligt, jag gör bara mitt jobb..."

Jag:

-"Ok, shoot!"

Hon:

-"Du får bara sjukpenning i 90 dagar, sen kan vi inte bevilja mer eftersom du inte är sjuk och skulle kunna arbeta.

Jag:

-"Nej, jag är inte sjuk, jag är temporärt hadikappad.."

Hon:

-"Ja, jag vet. Men jag gör bara mitt jobb och jag måste informera dig om vad som gäller. Och du får alltså vara sjuk fram till den 25 januari. Därefter kommer vi att kalla till ett möte med din chef och säga åt dem att dom måste ge dig andra arbetsuppgifter där du inte belastar din arm och hand."

Jag:

-"Visst! Men jag vet inte vad inom vårdyrket, alla kategorier, som man inte behöver två händer till?"

Hon:

-"Jag vet. Men då om det inte går att omplacera dig temporärt på din nuvarande arbetsplats, så måste vi titta på heeela arbetsmarknaden."

Jag tyckte att hennes betoning på "hela arbetsmarknaden" lät lite oroväckande så jag svarar:

"-Du menar hela arbetsmarknaden här i Stockholm...?"

Hon:

-"Vi måste titta på hela arbetsmarknaden."

Jag:

-"Ja, jag förstår, och jag är inte alls främmande för det. Men med heeela arbetsmarknaden så måste du väl ändå mena Stockholmsområdet, jag bor faktiskt i Nacka.."

Hon, lite undvikande:

-"Vi måste titta på heeela arbetsmarknaden...Jag är ledsen, det här är mitt jobb, och jag måste informera om dom nya reglerna, ta det inte personligt. Som sagt, det är bara mitt jobb...

Jag är irriterad! Inte på henne, absolut inte. Men hur har man tänkt här? Har man täkt överhuvud taget?

I dessa arbetslöshetetens tider hur många andra jobb, förutom mitt eget, står och väntar på mig? Som är lite funktionshindrad dessutom.

Och säg att det blir så, att jag måste åka till annan ort för att få jobb, så hur blir det då med resten av min familj?

Vårat hus? Inte kommer jag att få så mkt betalt att jag kommer att ha råd att dra runt två hem?

För det handlar ju bara om veckor...

Det som stör mig mest är att jag har betalat skatt sen jag var 16 år.

Och det har aldrig stört mig, för jag trodde att den dagen jag blir sjuk och behöver vård/rehab så kan jag känna mig trygg. Jag kan vara sjuk i lugn och ro.

Dom "jagar" mig och säkert många andra som mig som har oturen att behöva sjukpenning temporärt.

När det finns folk, och detta vet jag personligen, som bröt benet för 17 år sedan och fortfarande går hemma sjukskrivna. Varför "jagar" man inte dom? Jag frågade om hon hade hört något från försäkringskassan så sen som i förrigår och hon sa glatt "Nej".

Det här är skrattredande! Och jag hade kanske skrattat om inte min hand just nu krampar och värker för att jag skrivit så här mkt text...

Sjukt!

Idag på väg hem från rehab, precis när jag satt mitt första steg på Skurubron, ringde min mobil.

Han hette Jimmy och jobbade på försäkringskassan.

Han sa att han hade tänkt att sätta in mina pengar men ville bara höra om jag var säker på att jag verkligen skulle börja jobba igen den 18 för då hade han satt in allt och avslutat det.

Jag fick väl med en suck erkänna att jag nog var fortsatt sjukskriven.

Men egentligen, det enda jag ville var att härma Gert Fylking och skrika "Äntligen!" 

Äntligen! Idag har jag tagit bort skenan.

Så skönt och lite läskigt också. Har ju inte någon riktig strysel än.

Ok, jag har fått ett nytt handledsstöd men en mjuk skena, men jag behöver inte ha den hela tiden, bara när min hand är trött eller jag måste göra "jobbiga" saker.

Tyvärr så kommer jag inte kunna återgå till jobbet den 18 som jag hade räknat med. Det är för tidigt.

Det sa kirurgen och rehabpersonalen redan innan, men jag visste narturligtvis bättre, det kändes lite surt att idag när jag var tvungen att medge att dom hade rätt och jag fel...

För kanske knappt ett år sedan fick jag ett mail där det stod att jag skulle klicka på en länk för att en viss person, namnet stod, hade skickat ett meddelande till mig.

Då jag inte kände igen någon vid det namnet raderade jag mailet.

Det gick ett antal månader. Samma typ av mail kom och just som jag skulle radera det kom jag på vem som hette så; Olivers lärare i mellanstadiet. Vad ville han mig? Och varför skickar han mail nu?

Jag tyckte inte att jag ville ta upp någon kontakt med honom så jag raderade det med.

Efteråt tänkte jag att jag kanske bara var nojig. Han kanske hade saker från Olivers skoltid som han ville skicka till mig. Kanske foton eller nåt sånt.

Men det var försent, igen.

Igår kom åter samma mail, som sagt det är nästan ett år mellan första och tredje, så jag tänkte att jag får väl klicka på länken och se vad han vill mig.

För att jag ska kunna se meddelandet så måste jag först gå med i den här communityn.

Lite förstött klickade jag i alla uppgifter som jag måste, sen klickade jag på länken...

Jo, innan jag klickade i mina uppgifter kom en text upp om att det är inte alla som får vara med här, vissa utvalda/inbjudna.

Det kändes inte helt ok, men jag fortsatte...

Finelly, jag kom in på hans sida.

Det var som en dateingsida men ändå inte.

Texten var kort och koncist, inte alls som på en vanlig dateing där man berättar om sig själv för att väcka intresse. Utan här mer vad man kan erbjuda.

Jag läste inte allt, jag gick ut. Raderade mailet, men innan det gick jag in på deras sida och bad att få bli avskriven och att jag aldrig skulle få ett mail från dom igen.

Jag är förstummad! Är han helt dum i huvudet?! Inte nog att han har haft min son som elev, även om det var två är sen, han har även haft Mickes son som elev, så han känner även Micke och vet att vi är sambos...

Skäms han inte?! Och framför allt, hur tänker han? Skulle Micke få reda på det här skulle han bli varulv...

Och medans jag skriver nu känner jag mig även förelämpad, man ska inte bara gå efter utseendet men trodde han på fullt allvar att jag skulle välja någon som han?

Inte ens om jag var ambulansfull och klockan var 02.55

Jag: "Micke, ska du ha någon smörgås, eller ska jag lägga in bröden?"

Micke: "Nä, du har ju en massa kruskakli i."

Jag: "Men kruskakli är nyttigt för dig!"

Micke: "Om jag vill ha nyttigt så går jag och KÖPER nyttigt!!"

Nästa limpa jag ska baka kommer att vara med grahamsmjöl och havre.

Hur lång tid tror ni det tar innan Micke flyttar ut härifrån? ;-)

Jag har bakat idag. Grekiskt lantbröd med extra, ganska mycket extra, kruskakli i.

Men jag gillar det. Och eftersom det är jag som bakar så är det jag som bestämmer.

Nåja, i ärlighetens namn så fick Micke komma och knåda eftersom jag inte kunde...

Imorgon ska "jag" baka mera. ;-)

Så, nu har jag sett mitt första program av Let´s dance.

Och av vad jag såg så kan jag säga följande.

Claudia, var bäst, verkligen.

Men sen måste jag ge en stor eloge till Willy och Gudrun.

Det hände nåt på dansgolvet när dom var där.

Det bevisar bara min teori:

Ungdomen må ha utseendet, men vi äldre has the scillls!