Idag fyller min vän Kirill år.

Alla vi kompisar har vetat om det , men lådsats som om det regnar.

Hela veckan.

Han har bara blivit mer och mer sur och bitter. Den ende som lådsades bry sig var Yvonne.

Så igår tröstbjöd hon ut honom på middag med efterföljande fika hemma hos henne.

Jag åkte in till Yvonnes lägenhet medans dom åt och tog emot dem som skulle komma.

Kirill blev både förvånad och glad och rörd när han märkte att vi inte alls hade glömt honom.

Det blev en mycket trevlig kväll med mycket skumpa.

Jag kom hem antingen väldigt sent eller mycket tidigt, har inte bestämt mig än...

Ett fortfarande något bittert födelsedagsbarn...

Det vanliga gänget, bestående av Jean, Per (börjar komma med mer och mer, kul!) jag och Pekka.

För att det skulle vara komplett så ka Yvonne och Nikos vara med...