Så kände jag mig igår.

Det började mitt på dan när jag strimlade kyckling vid matbordet för att göra en Flygande Jakob.

I ögonvrån noterade jag att grannen mitt emot, Britta, var på väg ut med sin hund. Britta är gammal, hunden är stor.

Dessutom är Britta och jag inte speciellt "du" med varandra.

Efter en stund noterar jag åter rörelse på gatan utanför, det var Brittas hund som kom hemspringandes med kopplet hängnades efter sig men ingen Britta syntes till.

Shit, tänkte jag. Reste mig snabbt, tvättade av mina händer och slängde snabbt på mig jacka och skor, för att ge mig ut och leta efter Britta.

Men när jag kom ut såg jag Britta kommandes längst vägen.

Jag gick dit och frågade hur det var med henne?

Hon berättade att hennes hund var skotträdd och när dom kommit en bit in i skogen small det och hunden tvärvände och drog hem. Eftersom Britta inte kan hålla emot den stora hunden släppte hon den för att inte ramla.

"Ok, bra! sa jag, jag såg hunden komma ensam så jag trodde det hade hänt dig något, så jag var på väg ut att leta efter dig".

Britta så överraskad ut. "Vad snäll du är!" sa hon och slände sig runt halsen på mig..

Såja, keep hold the distance, please! Och,ja, jag ÄR snäll! Inget att se så förvånad ut för!

Väl inne igen ringer min kompis Yvonne, hon lät fortfarande sjuk och nu lät hon ynkligare än vanligt.

"Ska du in till stan någonting idag?" frågade hon

"Inget jag har planerat, hurså?" jag.

"Toapappret är snart slut, jag har inget snytpapper, jag skulle behöva gå på Apoteket och jag klarar inte nåt av det.."

Jag hade planerat att gå på Friskis och Svettis för första gången på läääänge.

Istället fick jag ändra mina planer.

Gå på Apoteket och sedan till Ica Maxi och handla till Yvonne.

Micke, var underbart snäll igår. Han ändrade också sina planer så han kunde köra mig till Maxi och sen vidare in till stan och hjälpa mig ta hand om Yvonne.

Vid 21:30-tiden var vi hemma.

Jag förberedde mig för att nu hoppa i sängen tidigt.

Då ringde min kompis Sara. Karlbekymmer! Och som alla kvinnor vet tar sånt lång tid att reda ut. Först ska man dissekera alla meningar han har sagt. Analysera orden. Vända och vrida på dom så att vi får någon logik i det hela.

Kl var närmare tre när jag släckte lyset, inatt igen.

  Ser ni likheten? ;-)