För ca ett och ett halft år sedan fick jag ett mail av en Pernilla.

Det var min kusin som jag tappat kontakten med för många många år sen.

Jättekul!

Jag ringde upp henne så fort jag kom hem. Inom samma vecka så träffades vi.

Sen blev kontakten högst sporadisk. Inte av någon annan anledning än att det bara blev så.

Men i helgen ringde hon och vi bestämde att ses idag. Så jag satte mig på bussen till Brandbergen.

Det var kul att se henne igen och hennes barn.

Två av hennes barn, Kristoffer och Samuel, är så mycket från våran släkt att det är nästan läskigt.

Jag hoppas dom någon gång ska få träffa släkten i Grekland så dom själva få se likheten.

Och framför allt hoppas jag att dom en dag ska få träffa sin morfar, min morbror, som dom aldrig har träffat... Tragiskt!

Vi pratade så mycket att jag glömde fota... Nästa gång!

Ligger och lyssnar på radio Sthlm.

Med anledning av Alex S skriverier om att bli nekad att fika p ga barnvagn så satte man upp en enkät och frågade folket vad dom tyckte?

Ska man ha rätt att nekas inträde pga barnvagn?

Så länge som jag lyssnade så låg "ja" på klar ledning.

Men sen så verkade det som om folk missade ordet barnvagn, telefonslussen var öppen och man kunde ringa in sin åsikt.

Och alla Stockholms bitterfittor, kvinnor som män, ringde in sitt missnöje med att det fanns barn i lokalerna.

Typiskt Sverige, alltså!!

Vi gömmer undan våra unga och gamla, dom ska inte synas. Bara dem som kan prestera nåt får ta del av det samhället har att erbjuda!

Större delen av Europa, och världen, umgås över generationsgränserna på ett naturligt sätt, för det är så det ser ut, folk finns i alla åldrar.

Mina barn har varit med överallt, framför allt när vi varit i Grekland där alla tar med sig barnen.

Idag är mina barn 14, 17 och 19 och dom tycker om att umgås med mig.

Ibland på helgerna när dom ringer hem och frågar vad jag gör och jag svarar "ingenting" så har dom frågat om dom ska hämta upp mig .

För att vi är en naturlig del i varandras liv.

Barn är som bölder i arslet ibland, men dom är också glädje och liv.

Jag skulle skriva mer och  bättre, men jag orkar inte med en hand.

Björn från Höör i Skåne var på väg att gå och lägga sig när hans fru sa att han hade glömt att släcka ljuset i garaget.

Garaget låg i anslutning till huset och Björn hade precis öppnat bakdörren för att gå och släcka när han upptäckte att där var folk i garaget som höll på att plocka till sig av hans grejor.

Han rinde polisen och frågade om dom kunde skicka en polisbil.

Han sa nej. Polisen svarade att alla bilarna var upptagna och rådde honom till att låsa alla dörrar så skulle de skicka en bil så fort det blev någon ledig.

Ok, sa Björn, la på telefonen och räknade till trettio. Sen ringer han polisen igen. "Hej, jag rinde nyss om att jag hade tjuvar i mitt garage. Ni behöver inte komma för jag har skjutit dem."

Inom några minuter var 6 polisbilar, en helikopter en brandbil och två ambulanser på plats.

Dom tog tjuvarna på bar gärning.

En av poliserna gick bort till Björn och sa: "Jag tyckte du sa att du hade skjutit dem...?

Björn: "Och jag tyckte du sa att du inte hade några lediga bilar..."

Stackars Mia, Hon har kräkts hela dan hittills.

Och jag skulle äta lunch med Yvonne idag, men hon ska hålla i en utbildning på torsdag, så hon får absolut inte bli smittad, så för säkerhetsskull sköt vi fram det.

Jag ska för första gången sen mamma åkte laga mat. Spaghetti och köttfärssås.

Får se hur det går med en hand...

Jag tänkte hälla upp sen på en tallrik och gå in till henne och fråga om hon vill ha... ;-)

Micke och jag åkte in till julmarknaden på Stortorget i gamla stan.

Många intressanta bodar fanns där.

Tyvärr gick det inte så bra att fota med en hand, så bilderna blev dåliga, typ såhär...

Sen vek vi av upp mot slottet Micke skulle visa mig för 70:e gången, eller nåt sånt, vart han hade stått vakt,  och vidare ner i gränderna.

I en av affärerna hade dom extrapris på väskor, så jag måste tillbaks dit någon kväll utan Micke. *Hint,hint* någon.

Sen gick jag förbi en annan affär där hängde det en klockren tröja till Malte, så jag köpte den. När kan du Alex?

Det som var mest trist var att det duggade i stort sett hela tiden.

Och lagom till att vi var på väg mot bilen ringde Björn och Maria och bjöd på kaffe på hemvägen. Trevligt!

Ingrid.

Hon kan liknas vid nutidens Roul Wallenberg.

Hon har hjälpt många människor från fattigdom till en bättre framtid.

Alltid på gott humör och äventyrslysten.

Nu, vid 92 års ålder, planerar hon en resa till Tunisien.

Hon är beundransvärd!

Ute på altanen....

Nu har min mamma åkt till Grekland. :-(

Det känns tomt här hemma.

Lite trist också, faktiskt.

Hennes hjälp har varit ovärdelig den här tiden.

Tack lilla mamma.