Alla inlägg under september 2009

Av Dina - 3 september 2009 22:52

Först och främst vill jag börja med att tacka alla mina vänner för all empati och omtanke ni visat i min plågsamma situation.

Jag är rörd! *not*

Så, eftersom ingen ville trösta pyret, mig, så ringde jag till den person som alltid finns där, alltid är beredd att trösta och alltid förstår, mamma....

När jag berättat min historia för henne är hon alldeles tyst.

Efter ett par sekunder säger hon, och jag hör att hon håller tillbaks skrattet:

- Det fanns möjligtvis ingen som filmade det där...?

Vem behöver fienden????

Av Dina - 2 september 2009 20:33

... Ett inkontinensskydd.

Jag för står nu varför hon säger så. Inte bara för att det är reklam för just inkontinensskydd. Jag förstår allt, varför hon inte säger tex "Min familj litar på mig och jag litar på min familj."

Därför att dom sista att räkna med är dina barn!! Därför!

Det är vad jag fick erfara idag:

Jag, mamman, hade cyklat till Orminge C för att köpa lite rolik lektyr till min son Oliver som ska på klassresa imorgon.

På väg hem, i höjd med där Nybackaskolan en gång låg, ser jag Mia längre fram på gatan.

Jag tänkte om jag drar på här så hinner jag snabbt ifatt henne.

Så jag laddade. Jag tänkte ha lite kul också så jag skulle överraska henne bakifrån i min höga fart, så hon skulle bli rädd att en galning var efter henne.

Så några meter ifrån Mia, i världens fart, börjar jag gorma "Aaahhww" typ.

Mia, som har musik i öronen, uppfattar inte riktigt vad det är som kommer utan tar ett steg ut mot gatan, alltså mot där jag kom körandes. Och nu börjar paniken:

För att inte krossa henne svänger jag snabbt och tvärt, i en sån fart att styret fortsatte vrida sig och kom bak och fram.

Cykeln snurrar, jag flyger över där styret skulle sitta, landar med på gatan, gör en kuller bytta, den kanske jag gjorde i luften, minns ej, det gick så fort, glider säkert knappt en meter på asfalten och blir liggandes som en skalbagge på rygg. Jag kunde ha dött, betänk det!

Mia:

-Mamma, vad gör du?! Här vid centrala parken av alla ställen?! Och i dom  byxorna?!

Inte, "Mamma, hur gick det?! Lever du?!" Hon gjorde inte heller nåt försök att lyfta upp mig igen, jag fick kommendera det.

Ok, jag förstår att det var liiite pinsamt för henne framför alla människor, och eftersom jag gormat så drog jag till mig uppmärksamheten redan innan jag föll. Men hela vägen hem beklagade hon sig hur hemskt det var för henne?!

-Ursäkta mig, vem var det som vurpade egentligen?!

Jag kunde tyvärr inte säga så mycket, för hela vägen hem så skrattade jag så jag grät. Jag antar att imorgon bitti när jag vaknar gråter jag bara...

Väl hemma, hon hann knappt innanför dörren, så ropade hon på Oliver för att skvallra.

Oliver kommer ut i hallen, tittar på mig och säger:

"Du menar inte att du var ute och cyklade med dom byxorna?!"

Inte heller han frågar "mamma hur gick det?!"

Vad har vi lärt oss av det här?

Mia, att hon aldrig mer ska kliva av i centrum utan ta 471 på en gång.

Oliver, att han ska kolla min klädsel innan jag går ut, alt klippa sönder i deras ögon det jag inte får visa mig i.

Och jag, att vad som än häder kan jag alltid lita på Attens! :-)


Av Dina - 1 september 2009 22:21

Käre Gud,

Jag ber om visdom till att förstå min man, kärlek till att förlåta honom och tålamod för hans skiftande humör. För du vet Gud, att om jag ber om styrka, kommer jag att slå ihjäl honom!


AMEN

Av Dina - 1 september 2009 10:52

Idag fyller min kära mamma år!


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4
5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17 18 19 20
21 22
23
24 25
26
27
28 29 30
<<< September 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Translate


Skapa flashcards