Under dom här sex åren som vi har haft Athos har jag många gånger undrat vad han är bra på.

Han har noll vaktinstinkt.

Han har noll jaktinstinkt.

Han är inte graciös.

Att få honom att göra konster är bara att glömma.

Han är alltid så glad att han påminner om en tok.

Förvisso har han noll i rädsla och väjer inte. Men även det på gott och ont.

När vi går i skogen och han får syn på rådjur, så springer han gärna fram för att hälsa, men när dom springer iväg så struntar han i dem.

Han påminner lite om Ferdinand (tjuren), han är ofta i sin värld.

Men det finns något som får igång Athos.

Som får honom att bli som galen och stänga av öronen.

Ormar.

Det är som fan flyger i honom varje gång han ser en orm.

Han bara måste fånga den.

Och det är inte så att han inte har fått sig ett bett så att han inte vet att dom är farliga.

Tvärtom, han fick sig ett hugg mitt på skallen för några år sedan och han mådde jättedåligt, men har det hjälpt?!

Ibland får han tag om ormen, det är bara det att han kommer springandes med den till mig, och jag har ormfobi...!

Så även idag. Jag måste skrika halsen av mig och stampa flera gånger för att få hans uppmärksamhet efter att vi sett ormarna... Jäkla hund!

Idag var jag och Mia ute i skogen med Athos.

Det är inte för intet som det kallas ORMinge leden.

Det kryllade av dem idag.

För ett par år sedan hade det räckt att jag hade sett en på håll så hade jag vänt om hem gråtandes.

Men se på mig nu, jag står en meter ifrån och fotar! :-)

Vi såg först en Kopparorm.

Mia lyfte upp den, men jag hann inte fota förrän hon tappade den, den vågade hon ta i men minsta lilla spindel som kommer i hennes närhet måste dö...

Sen såg vi en Huggormsunge. Den hade nyligen ätit för den var sååå tjock på mitten, det syns om man kan förstora fotot. Säkert var det den lilla döda näbbmusen som låg på sigen tidigare.

Men nu var han så mätt och tjock att han knappt kunde röra sig, men ettrig och envis var den. Och inte alls förtjust i Athos.

Och så såg vi grodbebisar...

Jag trodde dom, gordorna, bara la en "kull" per år, men jag såg tidigare i sommras att det fanns smågrodor igen och nu igen...

Dom är söta när dom är små. Inte så söta att jag vågar ta på dem, men Mia...