Och när saker och ting händer plötsligt, så blir man lita tagen på sängen.

Och detta hände mig igår.

Jag står och tvättar mina händer och slänger en blick på spegeln.

- Aaaahhhhh!!!

Där! Utan förvarning fanns den bara. Ett grått ögonbryn! *Uuäh*

Fy fan, säger jag bara, detta var nog nådastöten för mitt självförtroende.

Ok, att jag har fått gråa hårstrån, jag har vant mig, det hände för länge sen.

Och lite rynkor i anskiktet, eller som en kosmetolog valde att kalla dem, fina linjer. Jag gillar dem inte heller, men någonstans måste jag ändå acceptera att jag trots allt är över 40 år.

Och faktiskt, i det stora hela, välbehållen.

Men det här, jag vet inte hur jag ska bortförklara det. DET är kärringvarning om något!

Så, jag elimenerade beviset. Och idag ska jag köpa färgmedel till ögonbrynen också, för säkerhetsskull, jag ska ändå färga håret i eftermiddag, kan ta brynen med då. *suck*

Är det såhär mitt liv ska bli nu? Ska jag ha fullt upp med att jaga och "förstöra" ålderstecken?!

Lördag kväll.

Jag hade jobbat hela dagen och var helt slut när jag kom hem.

Skulle bara ringa några samtal jag var tvungen att göra sen skulle jag hoppa i duschen och gå och lägga mig.

Plötsligt, vid 21:30-tiden, ungefär, smäller det så högt och hårt att hela mitt hus skakar och det gör ont i öronen.

Shit! Jag går ut på baksidan för att få nåt hum om vad som hänt. Men jag verken ser, hör eller känner något mer. Ingen lukt av tex brand, inga sirener, nada.

På väg in i huset igen möts jag av Oliver: "Vad fan var det?! Hela mitt rum skakade, någon måste ha sprängt en bil!"

Vi väntade ett tag till, men ingenting.

Jag tänkte tanken att jag skulle ringa, men tänkte att med den smällen så ringer nog hela Orminge in nu så jag behöver inte, så jag fortsatte prata med min kompis i telefon.

Snett mitt emot mig bor en f d polisbefäl, numera pensionär, men han brukar fortfarande ha koll, så jag ropar över om dom visste vad som hänt.

Dom var inte hemma när det hände, nu hade det gått en timme sen, så dom visste inte, men det skulle han ta reda på.

Efter 20 minuter får jag ett polisbefäl i örat; ingen har rapporterat någonting! Inte nåt!

Konstigt? Om mitt hus skakade så, vad ska inte huset som bodde granne med sprängaren skaka...?!

Nåväl, dusch och säng.

Söndag.

 Jag började fundera om jag hört i syne, kanske det inte var så hög smäll iallafall, det kanske bara var fyrverkeri...

Igår när jag kom hem frågade Oliver mig om jag visste vad som hänt igår.

Men, nix, det visste jag inte.

"Fan, hela rummet skakade ju!" sa han

Och jag tänkte att jag nog inte alls fantiserade, det var visst en sjuhelsikes till smäll. Men ingen hade ju hört nåt...

Micke berättade då att, (minns inte om han läst det eller hört det) några ungdomar roar sig att bygga bomber. Inga som man dör av, men som smäller som fan och dom luktar nödvändigtvis inte brandrök.

Men dom var bra att skrämmas med. Det kan jag tro!

Måndag.

Hör på radion att dom spärrat av bron i Orminge centrum, dom har hittat en granat eller liknande på den....

Och nu undrar jag förståss, var det en "provsprängning" i lördags?

Satt och såg på nyheterna igår kväll.

Svininfluensan var som vanligt på tapetern.

Då visade dom ifrån en skola, minns ej nu vart den låg, men det var åk 2 el 3.

Deras fröken tog emot dem vid ingången till klassrumet och hälsade alla välkomna.

Men istället för att ta i handen skulle man ta varandra på armbågen.

Det var hennes bidrag till att förhindra influensaspridning.

Jag minns när jag var barn, jag fick då lära mig att om man ville nysa eller hosta så gjorde man det.... just det, i armvecket. Sitter som bekant på framsidan av armbågen.

Så lärde jag mina barn också. Och det har nog dom flesta föräldrar gjort.

Nä, själv kör jag på det som bevisligen alltid funkar: God handhygien!

Tag inte livet alltför allvarligt.

Du kommer i alla fall aldrig ifrån det levande.

//E. Hubbard

Engelska läraren skrev på tavlan förljande ord.

"Woman without her man is nothing"

Sen bad han eleverna tillägga kommatecken och punkterna.

Pojkarna skrev:

"Woman, without her man, is nothing."

Flickorna skrev:

Woman! Without her, man is nothing!"

Jag behövde komma in på min arbetsmail.

Men då jag inte kommer ihåg hur man loggade in där hemifrån, går jag in på Nacka kommuns sida, där borde jag få hjälp.

Och vad möter mig där, jo i digitalens och animeringens tidsålder så sitter det en animerad kärring vid namn Julia och ber mig via en pratbubbla skriva in mitt ärande.

Det har jag gjort i alla möjliga olika former och formuleringar, Idiotjulia fattar ingenting! Tur att hon inte lyfter någon lön för hon är värdelös!

Men det har säkert suttit ett pucko och hittat på henne och om honom skulle jag kunna säga mycket just nu.

Tillslut ger DumJulia upp och skriver, jag citerar: "Alla samtal sparas för att jag ska kunna förbättras allt eftersom".

Din förbannade kärring, sitt inte där och ta upp min tid om du inte fattar nåt!

Och det är bra att alla samtal sparas, dom kommer att ha en hel del att plugga på imorgon!!

Oskar gick till doktorn och beklagade sig: "Doktorn måste hjälpa mig. Frugan njuter inte längre av att jag sätter på henne!"

Doktorn svarar: "Oskar måste prova på nåt nytt! Fixa en afrikan som kan fläkta er när ni håller på!"

En dag på stan fick Oskar tag i en afrikan med en stor sombrerohatt på stan.

Afrikanen fläktade hejdlöst med hatten medans Oskar försökte sända sin fru till sjunde himlen. Men hon förblev iskall.

" Det funkar inte, sa Oskar, Vi byter, du sätter på henne så fläktar jag!"

Den välutrustade afrikanen skred till verket och kvinnan stönade och gnydde  inom kort av vällust.

Oskar blev förbannad: "Där ser du hur man ska fläkta, din förbannade lakristomte!"

Ensamheten är ett trevligt ställe att besöka, men ett dåligt ställe att stanna på.

//Josh Billings