Dagen D kom alltså.

Alla sprang om varandra lite då och då för att hålla koll på vädret.

Det började inte särskillt bra då det regnade när vi vaknade.

Men långt bort i fjärran var himlen blå, och molnen blåste bortåt, sakta men säkert.

Det sista mamma Sarah gjorde innan vi gick och la oss kvällen innan var en checklista. Så på morgonen hade dom flesta sina givna uppgifter.

Allt flöt som en ström.

Tältet dukat, serveringsbord dukat, mat upplagt på fat osv osv

Bruden fixad.

Det var Sarah som skulle göra det. Tänk vilken unnest att få fixa sin dotter brud. Det måste ha varit en underlig blandad känsla av glädje och sorg, stolthet och förtvivlan...*ler'

Själv hade jag nog aldrig fixat det, jag hade väl bara stått och bölat som vanligt...:-/

Uppställning för oss gäster i trädgården. Mamma Sarah bytte plats med pappa Totis som tog över och så kom äntligen bruden.

Och solen... :-)

Efter sermonin samlades vi för välkomstskål och pappa Totis välkomnade gästerna och vi skålade för brudparet.

Mat i tältet som följdes av sång och tal.

När kvällen var över, dvs framåt 04:00 på morgonen, satt jag, Micke, Daniel (brudgummen) , Sofia och hennes Jesper och summerade dagen.

Daniel sa: "Ja, nåt jag absolut kommer komma ihåg av den här dagen är Dinas vita ben som sicker fram under hennes nattlinne när hon jagade på mig hela förmiddagen..."

Tack, Daniel, det känns fint att få ha gjort ditt bröllop minnesvärt..;-) *skrattar*

Vet inte vad som hände med min dator, Mickes också för den delen...

Dom har fått spunk och vill inte fungera som dom ska.

Men nu hoppas jag att felet är åtgärdat.

Så, nu fortsätter bloggandet som jag inte har kunat ägna mig åt på ett par darar...