När jag träffade Micke för dryga sex år sedan var han "typisk svensk", eller rättare sagt parodin på en "typisk svensk" var Micke persionifierad.

Man ska inte tala högt, man ska inte fråga privata saker, man ska vara punklig, man gör inget väsen av sig, man är bra  och man är korrekt, man är också det populära svenska ordet, lagom.

Och Micke var allt det. Det enda som han gjorde spontant var att nysa.

Jag är inte sån, eller rättare sagt, jag var inte sån.

Idag, så värdesätter jag punklighet. Jag är i tid och surar när andra kommer försent. Och jag uppskattar lagom, jag vet inte om det är Micke som färgat av sig eller om det är min ålder...

Sen vet jag inte om jag har ändrats så mycket pga Micke, jag var en älskvärd person redan från början...;-)

Micke å andra sidan...

Jag är så stolt över honom.

Han var trots allt mannen som, skämdes för allt jag gjorde och försvann ur blickfånget.

Som tex när vi var i Norrtälje, första julen vi skull fira tillsammans, ute på landet. Vi hade varit och julhandlat på Coop och när vi kom ut så såg vi att dom sålde julgranar. Dom som handlat för 500 kr fick en julgran för 100 kr istället för 300 som dom kostade.  Vi hade handlat för över 1000 kr så jag sa att vi skulle köpa en gran. Men vi var fullpackade och hade inte takräcket på bilen så vi skulle inte kunna ta den. Men jag tyckte att vi skulle fråga om vi visar upp kvittot idag så kunde vi komma tillbaks imorgon och hämta granen. "Aldrig!" sa Micke "skäm inte ut dig nu, kom istället, 300 kr är inte så mycket!"

(Han har aldrig levt själv med tre barn som jag har, och han jobbar inte inom vården)  Så för mig är 200 spänn ganska mycket för att bara kasta iväg..

"Men jag kan väl fråga?" tyckte jag och gick mot gubben som sålde granarna.

*poff* sa det och Micke hade försvunnit.

Naturligtvis kunde han lägga undan en gran till oss, inga problem.

När jag väl hittade Micke satt han i bilen i mörkret så ingen skulle se honom. Och jag behöver väl inte säga att jag fick gå fram och hämta granen dagen efter...

Det var då.... Idag prutar han värre än en arab!

Igår köpte vi en sänggavel och två sängbord som ursprungligen kostade 7700 kr, som var nedsatt till 5000 ca och när han var färdig betalade vi 2000 kr!

Jag är så stolt över honom! ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...