Känns faktiskt lite busigt.

Som om man skolkar från skolan.

Ikväll har vi beslutat att inte gå ner till majbrasan. För mig är det första gången på 19 år som jag uteblir.

Inget springa och handla korv, korvbröd, dricka, bullar, fika osv.

Inget springa och leta efter pinnar stora nog att hålla en korv och långa nog att nå brasan utan att bränna sig.

Max är ute på Möja, Mia med sina kompisar och iår sa Oliver att han kommer att vara med sina och inte med oss.

Då bestämde vi snabbt, jag och Micke, att vi skiter i majbrasan i år. Vi grillar hemma och myser i soffan och ser om vi även detta år slipper få hem ett barn med "Taxi blåljus".

Jag njuter faktiskt, ytterligare ett måste bort.

Underbart, konstigt, ovant, busigt men såååå skönt! :-)